Ögon behöver öppnas och fler öron lyssna
REPLIK: Mona Malmström (MP) svarar Eva Bofrides påstående att Åsa Romson i sitt almedalstal ”spydde sin galla över vita, medelålders, heterosexuella män som var roten till allt ont.”. (Ledare publicerad i GT.)
Eva Bofride skriver i sin ledare ”Fler ögon behöver öppnas” (2014-10-01) att Åsa Romson i sitt almedalstal ”spydde sin galla över vita, medelålders, heterosexuella män som var roten till allt ont.”.
Bofride anser att talet visade på ett oöverträffat manshat på partiledarnivå. Men vad är det Romson uttrycker? Här är ett par av de uttalanden som Romson gör i talet som finns på internet:
”Det är fortfarande så, i Sverige 2014, att de flesta högre positioner där det är makt och pengar, leds av män. Kvinnor tjänar 3,6 miljoner kronor mindre i genomsnitt under sin livstid än en man. Det är bedrövligt. Man kan nästan misstänka att det hänger ihop för om man bara har en norm att det sitter vita heterosexuella män vid makten, då bygger man också ett samhälle som passar bäst för vita heterosexuella män. […]
Jag och Miljöpartiet tycker att det är dags att vi värderar unga och tjejer lika högt som vuxna och män och jag vet att det finns de bland kommentatorerna som kallar det extremism men vi kallar det för demokrati.”
”Det är nämligen så att män släpper ut mer koldioxid än kvinnor, män äter mer kött, de åker mer bil, de flyger mer, de är mindre benägna att ändra sitt beteende för att anpassa sig och skona klimatet.
Mycket förenklat kan man ju också säga om klimatpolitiken att det är de rika männen som orsakar utsläppen och det är de allra fattigaste kvinnorna som blir de största offren. […] Det är helt enkelt så att dagens passiva klimatpolitik är att sätta de lata männen framför kvinnor och barn.”
I mina öron vill Åsa Romson peka på att ”vita, medelålders, heterosexuella män” som grupp har ett beteende som gör ett större klimatavtryck än andra. Det är också en grupp som oftare besitter maktpositioner och därför i stor utsträckning bestämmer över hur vårt samhälle ska se ut.
Mer makt innebär i praktiken mer ansvar: därför bör de också ta miljö- och klimatfrågorna på större allvar. Men alla män är inte klimatbovar och alla kvinnor är inte klimathelgon.
Det är tråkigt när politiker uttrycker sig kategoriskt om komplicerade frågor. Men det är lika illa när en ledarskribent beskriver att en politiker ”spydde sin galla” och att talet tyder på manshat utan att fundera över vad en sådan onyanserad formulering kan leda till.
Med grova förenklingar kommer knappast respekten gentemot kvinnor att öka och förvanskandet och förlöjligandet av vad de gör eller säger kommer inte att minska.
Därför behöver inte bara ögon öppnas; öron behöver också lyssna.
TEXT: Mona Malmström (MP)
