Finland ökar just nu sitt beroende av Ryssland för energi – i strid mot den gemensamma EU-politiken. Jag har ställt en fråga till EU-kommissionen om huruvida Finlands ryska kärnkraftsamarbete är acceptabelt, skriver Peter Eriksson i Aamulehti, en av Finlands största dagstidningar. Här är en svensk version av artikeln.
Vi har fått en ny säkerhetspolitisk situation i Europa. Konflikterna i Mellanöstern har kommit närmare våra gränser. Den ryska ledningen använder både vapen och den statliga propagandaapparaten för en revanschism med nya maktambitioner. Flera länder i Östeuropa känner sig starkt hotade. I Ukraina pågår krig och nu ser det ut att utvidgas åt söder. Sedan länge använder Putin också oljan och gasen i ett politiskt maktspel.Vad gör vi? EU har, som alla vet, en relativt svag gemensam utrikespolitik men har ändå lyckats ena sig för omfattande sanktioner i protest mot Rysslands annektering av Krimhalvön i strid med internationella avtal och konventioner. I flera olika sammanhang har alla EU-länder dessutom gemensamt slagit fast att beroendet av energi från Ryssland ska minskas och att inga nya energiavtal ska ingås med Moskva. Också Finlands regering har suttit vid förhandlingsborden i Bryssel när besluten har fattats.
Men mitt uppe i den avgjort svåraste krisen EU har haft med Moskva sedan andra världskriget och mitt under brinnande krig i östra Ukraina avtalar ledande finländska politiker om anskaffning av ett nytt kärnkraftverk från Ryssland. Projektet ökar både Finlands energiberoende av Ryssland och Finlands beroende av Ryssland i utrikespolitiken. Hur tänker regeringen Stubb? Tror Finlands regering att ingen ser vad de håller på med om de bara själva håller käften? Tycker de att EU inte borde reagera mot Putins fasoner? Utrikes- och säkerhetspolitiken hör visserligen till de områden där medlemsländernas gemensamma insatser ännu inte är särskilt betydande. Men med den här farten riskerar ett nordiskt EU-land, Finland, att underminera det som görs i ett gemensamt intresse. Genom solospel riskerar Finland att försvaga och dra undan mattan under fötterna på en EU-aktion som bland annat på kort sikt syftar till att tvinga Moskva till reträtt från östra Ukraina. På längre sikt handlar det om europeiskt energioberoende.I egenskap av EU-parlamentariker och medlem i Europaparlamentets industri- och energiutskott har jag ställt en fråga till EU:s energikommissionär om Finlands agerande och huruvida det kan anses acceptabelt.
Finland sitter också med vid de EU-bord där man har förhandlat fram en europeisk energiunion. Energiunionen lanseras under de närmaste månaderna. Ett uttalat budskap och en av avsikterna med energiunionen är att minska beroendet av energi från Ryssland. Mig veterligen har Finland inte avsagt sig planerna på energiunionen eller dragit andra slutsatser än de övriga medlemsländerna. Parallellt med de gemensamma europeiska ansträngningarna arbetar Finlands regering och myndigheter trots allt helt sonika vidare på ett ökat samarbete inom energisektorn med Ryssland, i avsikt att bygga ett stort kärnkraftverk i Pyhäjoki. Dessutom i samarbete med det rätt ökända statliga kärnenergibolaget Rosatom med starka kopplingar till president Vladimir Putin.Pyhäjoki vid Bottenviken ligger bara 15 mil från Kalix i Norrbotten där jag råkar bo. Minst sju kommuners fullmäktigeförsamlingar i trakten har redan protesterat mot det planerade nya kärnkraftverket. Jag är medveten om att det också finns en utbredd en kritik inom Finland mot beslutet som politikerna har valt att inte lyssna till. Omröstningen i Finlands riksdag, som slutade 115-74 för ett kärnkraftsbygge, visar klart och tydligt att majoriteten av de finländska riksdagspolitikerna har valt att inte lyssna på de kritiska rösterna.
I Ryssland är energipolitiken en del av maktapparaten och utrikespolitiken. Det statligt ägda finska energibolaget Fortum har investerat stort i Ryssland och det är uppenbart att man på finskt håll har varit rädd för att bolagets verksamhet i Ryssland kan försvåras av ett nej till Rosatom. Nu togs Fortum i stället in som delägare i det planerade kraftverket i Pyhäjoki. På motsvarande sätt fick Fortum nya vattenkraftsreserver i Ryssland. Det är ingen bra ursäkt för därmed breddades energisamarbetet de facto ytterligare.Det som förvånar mig allra mest är att man i Finland fortsätter samarbetet med Ryssland som om ingenting hade hänt. Det är inte business-as-usual. I andra fall så brukar Finland ta för sig och anse att det är viktigt att vara med i EU, ofta mer än Sverige. Men när EU enas om att vi ska minska energiberoendet och energisamarbetet med Ryssland ökar Finland sitt energiberoende av Ryssland. Ekvationen går inte ihop. Hyckleri eller dubbelspel? Jag kallar det i vart fall nonchalans mot gemensamt fattade beslut om vilken linje medlemsländerna inom EU ska följa gentemot Moskva i den nya och besvärliga omständighet som vi står i tillsammans.
Peter Eriksson, Ledamot av EuropaparlamentetLäs debattartikeln på Aamulehti: Puheenaihe: Soolo-Suomi vetää mattoa EU:n alta (2015-01-30)
