Elisabeth Falkhaven

Politik sprungen ur naturvetenskap och filosofi

Att göra hållbar politik, se till att gröna beslut styr skutan rätt i alla vardagens gärningar är viktigast för mig. När vi väljer mat i våra skolor eller bränsle till våra bussar. När vi väljer teknik för rening av lustgasutsläppen i sjukvården, när vi väljer mellan tåget och flyget, mellan bussen och bilen. Mellan den ekologiskt odlade bananen eller den konventionellt odlade, mellan jätteräkan och våra vanliga räkor, mellan de nya kläderna eller kläder i andrahandsbutiken, när vi väljer hur vi skall fortsätta att bygga staden, hur vi skall odla våra marker, vilka ämnen som är viktigast att lära sig mer om i skolan, osv.  

Den nyårsnyhet som berörde mig mest förra året var den om att klimatet troligen är ännu mer känsligt för de sk växthusgaserna än vad vi trott. Vilket då ju kommer att få till följd att effekterna kommer fortare än vi beräknat och kanske, ganska troligt, blir värre. Nu har det gått ett år till och vi har fortfarande inte fått till viktiga och avgörnade globala överenskommelser.

Vi kommer troligen inom en relativ snar framtid att ha passerat möjligheten att hålla oss under 4 graders målet. Lösningarna finns, tekniken finns men skeppet vi sitter i vrider sig enbart lite, lite i rätt riktning. Nu måste vi skapa förutsättningarna för en förändring! VI påverkar och vi måste välja att påverka med kunskap och vilja nu. OM vi vill att denna planet skall kunna försörja kommande generationer, våra ättlingar. Om vi vill att de skall ha någonstans att bo, att leva. Nu handlar det inte längre om ”bara miljön” Nu handlar det om livet!

Att våga se problemen, att peka på problemen är för mig en direkt ingång till lösningen på dem. Många har sagt att man inte skall visa på våra handlingars negativa effekter utan försöka få folk att förstå i en positiv anda. För mig är det positivt att peka på de problem som finns, det triggar igång mitt problemlösningscentra. Faktum är att jag tror att det är så för de allra flesta av oss och att det är just därför vi är de extrema överlevare vi människor är, för att vi är jättebra på att lösa problem. Men då måste vi först våga visa på problemen, titta på problemen, se dem som ett problem. Sedan hittar vi lösningarna som finns eller hittar på de lösningar som krävs men inte finns ännu. 

Min livsresa är och har varit spännande. Jag hittade mitt andra hem på Sri Lanka under tiden inbördeskriget rasade där. Mitt hjärta har alltid till största delen hört till djuren, barnen och annat levande som inte har möjligheten att ta striden för sig själva och som ofta inte ens kan verbalisera sina egna grundläggande behov. Jag finner ofta mig själv i en roll som tolk. Mellan människa och annan varelse eller mellan människa och människa. 

Jag har ett grundläggande behov av att odla egna grönsaker 🙂 och växthusen är en plats jag gärna tillbringar mycket tid i. Jag bor och lever på en avstyckad gammal gård tillsammans med min livskamrat Staffan som är konstnär och gärna bygger stenmurar vilket inte bara är bra för att hålla vildsvinen utanför trädgården utan också för den biologiska mångfalden. 

Jag har alltid levt med många djur runt mig, hästar, hundar, grisar, katter, får och nu är det höns och bin som har fått ta hästarnas plats. Mycket intressanta och kloka varelser. Jag uppskattar att betrakta och försöka förstå våra medlevare på denna planet, stora som små. Att försöka förstå och sätta saker i ett sammanhang för att sedan lyfta upp hela paketet ett snäpp så att det blir möjligt att betrakta påverkan av det har för mig alltid varit viktigt. Jag brinner för att vi människor skall skaffa oss en betydligt större förståelse för andra levande varelsers känslor, kompetenser och behov. Vi behöver öppna våra ögon, öron och vårt inre för våra medlevare på planeten. Vi skall inte disneyfiera andra djur, men vi skall heller inte underskatta deras förmågor, eller lura oss själva till att tro att de inte har känslor. Även om vi idag ännu inte har kunnat verifiera vilka typer av känslor eller hur starka de är. Det finns en del forskning på området men området är så nytt så mycket kommer att tydliggöras de närmaste tio-tjugo åren. Hundar har samma uppbyggnad av sitt limbiska system som vi har. Vilket då för forskarna ger en tydlig vink om att de borde besitta samma känslospektra som oss. Vilket ju då betyder att, ja fundera på den du! De storskaliga djurfabriker som vi byggt upp under de senaste 50 åren är en skam för mänskligheten, anser jag. Djuren finns inte till för vår skull utan för sin egen och har rätt till ett respektfullt liv också de. Allt liv på jorden har ett alldeles eget värde, enbart för att det är ett liv helt enkelt. Alltså även om de inte är som oss…

Kompetenser

Jag är generalist och har en hel del kunskap inom flera olika områden. På högskolenivå har jag läst; Geovetenskap på Chalmers, Biologi på Botaniska, Kommunikation och konflikthantering på Halmstad Högskola, Etologi på Linköpings universitet. 

Jag har varit anställd största delen av mitt arbetsföra liv och arbetat som hästskötare många år, industriarbetare några år bland annat på Zandapannan i Sennan, varit sjukvårdsbiträde inom vården, psyk- och åldringsvården, ett antal år och arbetar nu på Hushållningssällskapet Halland där jag arbetar som projektledare med företagsutveckling och förvaltningsfrågor kring fiskevatten och långsiktigt hållbar markanvändning stad/land. 

Jag har också varit egenföretagare i nästan 10 års tid då jag arbetade med uppdrag kring natur, miljö och människans mående. Bland annat gjorde jag, tillsammans med två andra konsulter, ett omfattande uppdrag för WWF, Ekologiska fotavtryck, som handlade om tre produkters globala fotavtryck; Sojabönor, Tropiskt timmer och Palmolja. De omfattande rapporterna låg sedan som grund till en film kring Maten som skövlar som gjordes av Jan Lindblads son Bobo och hans fru Mette Lindblad. 

Inom föreningslivet har jag bland annat varit länsförbundsordförande i Naturskyddsföreningen i Halland, vice ordförande i Naturskyddsföreningen, kassör i Brukshundsklubben, ordförande i den ekonomiska föreningen Örtodlare Halland och även engagerad som facklig representant på ett par av mina arbetsplatser. Och så nu ordförande i Miljöpartiet de gröna i Hylte och länsförbundsordförande för Miljöpartiet de gröna i Halland. 

Jag har skrivit två böcker ”Hästen och människan – Människan och hästen” och ”En gång Berner alltid Berner”. En om hästar och en om hundar alltså.