Kuba-kritiker saknar perspektiv på världen

Den 2 december sände SVT en temakväll om Kuba och dess borttynande ledare Fidel Castro. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Redan innan programmet hade sänts var programmet anmält till granskningsnämnden av kristdemokraternas ungdomsförbund. Det finns mycket att säga om Kubas enväldige ledare Fidel Castro, men att han är en intressant del av nutidshistorien borde alla kunna erkänna, och att det i sig legitimerar en temakväll på public service. Så den borgerliga upprördheten över programmet torde vara årets överreaktion från några som saknar perspektiv på vår värld i dag.
Kuba och dess ledare är en favoritmåltavla för många borgerliga politiker och ledarskribenter. Till exempel förfasas den borgerliga regeringen över att svenskt bistånd går till kommunistregimer som Kuba och Vietnam. Folkpartiets Birgitta Ohlsson vill ha hårdare svenska tag i biståndspolitiken och kräver att "inte en biståndskrona ska gå till kommunistdiktaturer"
Fp och andra borgerliga företrädare jagar perifera kommuniststater men säger ingenting om världens främsta kommunistdiktatur, Kina.
Enligt Amnesty International rapporterades det 2005 ca 1 770 avrättningar i Kina. Samma år dömdes närmare 4 000 personer till döden. Uppgifter från kinesiska juridikexperter hävdar att det verkliga antalet avrättningar snarare var uppemot 8 000.
Tydligen är det två helt olika måttstockar när det gäller handel och bistånd. Det är ett enormt hyckleri att vi ska införa demokratikrav när det gäller bistånd, men när det gäller det svenska näringslivets investeringar i Kina så hör vi inga moderater eller folkpartister som rasar mot Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna. Snacka om att sila mygg och svälja kameler!
Om tystnad är dåligt, så är Lars Leijonborgs uttalanden förra året än värre. På en studieresa till Kina hyllade Leijonborg den kinesiska diktaturen och han vittnade sedan på folkpartiets landsmöte om den förträffliga kinesiska arbetsmoralen som bidrar till 10-procentiga tillväxttal varje år. Han sa ingenting om att arbetsförhållandena ofta är vedervärdiga och att 120 miljoner kinesiska migrantarbetare jobbar 14 timmar om dagen. Inte heller sa han något om att 140 000 kineser årligen omkommer i arbetsplatsolyckor. Är det liberalt?
Några dagar innan SVT sände den nu så kritiserade temakvällen om Kuba sände SVT dokumentären China Blue, som handlade om arbetsförhållandena på en klädfabrik i Kina. Filmen visar kinesiska textilarbetare som arbetar för omkring 40 öre i timmen, 14 timmar om dagen, sju dagar i veckan. För klädinköpare från väst är endast en sak viktig - att priserna är omöjligt låga. Den kinesiske fabrikör som ger sina anställda anständiga arbetsvillkor blir snabbt utkonkurrerad av någon som är billigare. Är det någon som har hört någon borgerlig politiker eller ledarskribent som är upprörd?
I år kommer 95 procent av våra barns julklappar från Kina. Är det någon som ens reflekterar över att vi får mycket leksak för pengarna nu för tiden? Man sätter onekligen julfriden i halsen när man tänker på att vi blir medaktörer i att hålla miljoner kineser under slavliknande förhållanden för att våra barn ska få ett rosa Barbieslott i plast för en spottstyver! Vem tar det moraliska ansvaret?
När politiker och ledarskribenter fokuserar på gamla "mindre" problem och ignorerar de nya "stora" bidrar det till att vår tolerans mot intoleransen ökar. Kampen för att bekämpa brott mot de mänskliga rättigheterna undermineras och vår strävan för en rättvis handel offras i jakten på profit. Med vår tystnad gör vi enorma eftergifter i våra värderingar. Kostnaden för globaliseringen är det ju "någon annan" som betalar. Juletid är rätt tid att börja bry sig.