Nej till bygget av rysk gasledning

Inga beslut att bygga en rysk gasledning genom Östersjön har tagits men ändå har kustbevakningen beställt två fartyg för att patrullera området. Den formella ansökan väntas först senare under året och det kommer att ta lång tid innan den eventuella ledningen är på plats. Ändå upprepas samma budskap om och om igen ? Sverige kan inte säga nej till ledningen.

Har Sverige redan gett upp? Måste vi snällt finna oss i de stora ländernas vilja och låta den gasledning vi inte själva har någon som helst användning av både orsaka betydande negativa konsekvenser för den marina miljön och fisket i vårt land och för många år framöver dessutom utgöra en allvarlig säkerhetsrisk? Vore det inte bättre om vi i stället för att snällt foga oss i vårt öde börjar leta efter de möjligheter vi har att motsätta oss bygget av ledningen genom Östersjön?

Tyskland kan få tillgång till den ryska gasen på annat sätt. Det finns alternativ som ger mindre påverkan på miljön och som är en mindre säkerhetsrisk. I stället för att passivt invänta den formella ansökan och därefter ta ställning till slutsatserna i den miljöprövning som ska göras enligt ESBO-konventionen kan regeringen redan nu aktivt vara med och peka på lämpliga landbaserade alternativ som bör utredas lika väl.

Regeringen kan, då så är dags, också säga nej till den planerade underhållsanläggningen i Sveriges ekonomiska zon. Ett sådant nej skulle innebära en långt mer utdragen process eftersom frågan måste prövas enligt gällande folkrättsliga regler. Det torde kunna leda till att det blir alltför kostsamt och tidskrävande att driva Östersjöprojektet vidare.

Regeringen kan också i EU påverka övriga länder att inse att bygget av gasledningen genom havet innebär att gas under 50 års tid kommer att levereras i stora mängder till kontinenten samtidigt som EU ska minska beroendet av fossila bränslen. En landbaserad lösning är i det perspektivet både billigare och sen lättare att plocka bort.

En tidig politisk signal att vi inte ?alltför lättvindigt? kommer att släppa gasledningen genom Sveriges ekonomiska zon kan leda till att även konsortiet ser nyttan av att utreda andra alternativ på allvar. I dagsläget har vare sig regeringen Persson eller Reinfeldt gett den signalen. Ett typiskt försiktigt svenskt tillvägagångssätt kan man säga, men förmodligen inte särskilt framgångsrikt i det här fallet. Vi måste naturligtvis välja våra strider och det här är en av de frågor där Sverige bör ta strid.

När juridiken inte räcker till måste politiken ta vid. Att vänta och se är detsamma som att godkänna gasledningen.