2008-02-06, Debattartiklar
Kärnkraft rubbar värmebalansen
I skuggan av de allt mer skrämmande klimatförändringarna har kärnkraft förts fram som en lösning. Tyvärr bygger det på dålig kunskap både om hotbilden och om kärnkraften, skriver Jan Lindholm, miljöpartist i riksdagen.
Inget kärnkraftverk är byggt eller kommer att byggas för att producera el på marginalen. En kärnreaktor står antingen stilla eller producerar el på en stabil effektnivå. Produktionen i en reaktor kan inte följa efterfrågan. Eftersom el måste produceras i samma stund som den förbrukas kan kärnkraft aldrig lösa problemet att vi ibland måste importera kolbaserad el. Tvärtom är det mycket troligt att en ökad produktion av el från kärnkraft kommer att öka behovet av efterfrågestyrd elproduktion från andra håll. Mer kärnkraft kan därför mycket väl leda till behov av mer fossil el. Vattenkraften är den regleringsbara källan till elproduktion som i dag utgör grunden för att elleveranserna klarar att följa efterfrågan mycket väl. Om totalnivån ökar med ny kärnkraft blir detta ett problem.
Ett beslut efter valet 2010 om att bygga ny kärnkraft skulle troligen inte ge någon ny produktion före 2020. Det pågående bygget i Finland visar att både byggtid och ekonomi är mycket osäkert. Vi vet av tidigare erfarenhet att det är svårt att på ett klokt sätt inordna ny, stor produktionskapacitet på marknaden utan att då introducera oklok konsumtion.
Att låsa in runt 50 miljarder av energisektorns investeringsutrymme under perioden 2010-2020 skulle troligen även hämma utvecklingen av ny hållbar teknik. Att Sverige tappade hela vindkraftsindustrin till Danmark anses av många bedömare bero på det stora överskottet av billig el från kärnkraft i Sverige.
Även om vi skulle lösa problemet att på ett fossilfritt sätt skapa reservkraft till stillastående kärnreaktorer och säkra en ökad efterfrågan på marginalen är kärnkraft ingen lösning på klimatproblemet. Kärnkraft är nämligen inte CO2-fri, som en del debattörer påstår. Det finns studier av hela produktionskedjan från uranbrytning till en tänkt slutförvaring som visar att utsläppen marginellt skiljer sig från elproduktion med kol. Även om sådana studier ifrågasätts finns det ingen grund för att påstå att kärnkraft går att producera utan stora utsläpp av växthusgaser.
Avgörande argument för varför kärnkraft, lika lite som någon fossilt baserad teknik, är förenlig med ett stabilt klimat har dock inte med växthuseffekten att göra. Det avgörande är dessa teknikers påverkan på jordens värmebalans. 100 procent av energiinnehållet i den uran och de fossila resurser som tas upp ur jordskorpan för att användas i energiproducerande syfte omvandlas nämligen till spillvärme.
Svensk kärnkraft tillförs 225 TWh bränsle per år, varav två tredjedelar kyls bort i våra kustvatten och en tredjedel blir el. När elen utfört sitt arbete i form av hushållsel eller industriell el omvandlas den helt till spillvärme. Ingen energi försvinner, den ändrar bara kvalitet.
All energi som inte har sitt ursprung i solstrålning in och bidrar till att värma upp jorden förändrar denna balans. All energi från kärnkraft kräver därför att vi antingen skuggar bort motsvarande solinstrålning eller ökar avkylningen lika mycket för att balansen inte ska ändras.
Det finns många andra argument mot kärnkraften, men det bör räcka med insikten att varje kilowattimme tillfört bränsle för kärnkraft värmer jorden för att förstå att den tekniken inte kan ingå i en global värmebalans.
All vår energianvändning måste snarast möjligt baseras på solens strålar i alla de former de går att använda. Och det finns så det räcker, tusentals gånger mer än våra samlade behov.