Motionen i PDF-format»
Målkonflikter ska lyftas upp och analyseras. Om detta var riksdagspartierna eniga. Däremot blir det alltmer uppenbart, inte minst vid en läsning av regeringens PGU-skrivelse våren 2008 och vad som aviserats under hösten, att partierna skiljer sig åt när det gäller prioriteringar och genomförande av politiken.
I en grön Politik för Global Utveckling börjar arbetet på hemmaplan. Vi i den rika delen av världen överutnyttjar jordens resurser. Ska de fattiga länderna få utrymme att utvecklas behöver vi ändra konsumtionsmönster så att resurserna räcker till alla. Fattiga länder behöver också politiskt handlingsutrymme för att kunna driva utvecklingsstrategier utifrån sina egna förutsättningar. Vårt agerande i WTO, Världsbanken m.fl. organisationer får inte begränsa detta handlingsutrymme. Fattiga länder behöver även resurstillskott i form av kapital och kunskap för att utvecklas. Handel och privata investeringar kan tillföra detta, men även det globala biståndet behöver öka. Globala skatter kan dessutom bidra till en resursutjämning i världen.
Ska ett lands utveckling bli stabil och långsiktigt hållbar, måste den baseras på varje lands egna unika förutsättningar och styras av det egna folkets vilja om hur utvecklingen ska formas. Att utvecklingsländerna själva "äger" utvecklingsprocesserna är en central princip i den s.k. Parisdeklarationen där OECD-länder och utvecklings¬länder enats om nya spelregler för biståndet. Varje försök att hitta en modell som fungerar överallt är dömd att misslyckas. Att försöka tvinga fram politiska reformer som saknar stöd i utvecklingsländerna strider mot grundprinciperna att politiken ska genomsyras av den fattiga människans perspektiv och ett rättighetsperspektiv. Sverige, liksom många andra länder, har nyligen fått kritik av FN för de villkor som ställs för biståndet.
I många utvecklingsländer exkluderas stora befolkningsgrupper från beslutsprocessen exempelvis på grund av kön, etnicitet, sexualitet eller funktionshinder. Könsmaktsordningen, som exkluderar kvinnor från stora delar av samhällslivet, är ett av de allvarligaste hindren globalt för en hållbar och rättvis utveckling i världen. För att den fattiga människans perspektiv ska få genomslag krävs att vi arbetar aktivt för att alla individer i samhället ska kunna göra sin röst hörd. Så länge svälten är utbredd kräver rättighetsperspektivet att vi prioriterar de mänskliga rättigheter som inryms i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter; bl.a. rätten till mat. En fråga som inte uppmärksammats tillräckligt är problemen för oregistrerade barn. Alla har rätt till en identitet.
En diskussion om hållbar och rättvis utveckling för alla på jorden är inte meningsfull utan att begreppet tillväxt inkluderas. Ekonomisk tillväxt är nödvändig för att fattiga länder ska kunna lyfta sig ur sin fattigdom. Men global tillväxt, grundad på samma resursintensiva bas som den som gjort västvärlden rik, kommer att förgöra jordens ekologiska resurser och därmed dra undan mattan för en hållbar utveckling. Där andra partier sätter likhetstecken mellan ekonomisk tillväxt och utveckling ser vi miljöpartister ekologisk hållbarhet som förutsättningen för också ekonomiskt hållbar utveckling.
Nära förknippad med den här diskussionen är frågan hur de ökade ekonomiska resurserna fördelas globalt. Vår syn är att en jämn fördelning är ett mål i sig. Stora ekonomiska klyftor skapar frustration och social oro och går emot universella principer om människors lika värde. Miljöpartiets tolkning av "hållbar och rättvis utveckling i världen" innefattar därmed att politiken leder till global utjämning av resurser.
Miljöpartiet stödjer Sveriges politik för global utveckling och delar uppfattningen att alla politikområden, inte bara biståndet, måste inkluderas för att Sverige på ett tro¬värdigt sätt ska kunna diskutera en rättvis och hållbar utveckling i världen. Principerna om rättvisa och hållbarhet måste få styra politiken. Vi menar att vi måste undvika att betrakta utvecklingsproblematiken som framför allt något internt i de fattiga länderna.
Inte bara målkonflikter i vår egen politik behöver klarläggas. Den politik som har påtvingats länder i syd genom de krav som ställts av Världsbanken, IMF och WTO har i vissa fall förvärrat fattigdom och hunger. Globala institutioner ska arbeta för att minska fattigdom och hunger, inte tvärtom. Det som styrt den internationella politiken, inte bara den svenska, har byggt på antaganden om utveckling som inte alltid har haft sin grund i verkligheten. Därför måste politik som är direkt hungerskapande identifieras och de ansvariga ställas till svars.
En grön Politik för Global Utveckling försöker se helheten. Den ser lika mycket till vad som måste förändras i vårt eget samhälle som i utvecklingsländerna för att den globala utvecklingen ska bli rättvis och hållbar. I denna motion vill vi särskilt uppmärksamma de områden där vi anser att den svenska politiken för global utveckling i nuläget brister.
