OBS! Det talade order gäller.Det är med stolthet och glädje jag kan konstatera att miljöpartiets medlemmar är mycket aktiva. Det höga valdeltagandet i medlemsomröstningen gjorde mig väldigt glad.
Miljöpartiet har fått många nya medlemmar båda inför medlemsomröstningen och efter. Vi är redan nu 1000 fler medlemmar än vid halvårsskiftet. Många vill vara med när deras röst räknas.
Besluten här på extrakongressen är en bra plattform inför EU-parlamentsvalet.
Nu vill jag påminna om att vi har ytterligare en medlemsomröstning. Den går av stapeln de två sista veckorna i januari och kommer att avgöra vilka kandidater vi Gröna kommer att ha på listan till EU-parlamentsvalet.
24 oktober är också ett bra datum att komma ihåg. Då är det deadline på nomineringar till listan. Kanske har du någon du vill föreslå.
Det blir roligt med en ny valkampanj. Den 7 juni kan bli ett bra datum med mycket starkare stöd för det gröna alternativet i svensk politik. Svenska folket är starkt kritiska till att EU ska få mer makt, men de vill att EU ska jobba mer med klimatfrågan. Den gröna hållningen i ett nötskal.
Det kommer att finnas en Europeisk valkampanj med de gröna partierna runt om i EU-länderna. De tar också fram kampanjmaterial. För första gången kommer det att kunna användas av oss i större utsträckning eftersom det blir mycket mer miljö-och sakpolitisk orienterat än tidigare. De finska gröna tänker sig att bara använda det gemensamma.
Ett Webbaserat material. Håller på att jobbas fram. Startar i mars.
Tack vare vår medlemsomröstning och alla debatter runt om i landet finns det inget annat parti som står så väl förberedda inför EU-valet.
- - -
För ett år sedan invigde jag kommun- och landstingsdagarna här i Göteborg. Vi startade då kampanjen med namnet Byt Politik ? inte klimat. Under året som gått har vi jobbat med att utveckla och konkretisera olika byggstenar så att vi nu kan tala om ett Grönt koncept som går ut på att ge människor bättre möjligheter att leva långsiktigt hållbart
Bygg om Sverige
Vi står inför en rejäl lågkonjunktur.
Det måste till investeringar för att möta klimathotet och ta oss ur oljeberoendet.
Den moderatledda regeringen verkar inte förstå situationens allvar.
De håller fast vid samma politik som de presenterade efter regeringsskiftet 2006.
En politik för soliga dagar då jobben fortfarande strömmade till, reallönerna ökade, skatteinkomsterna växte och miljö inte var en prioriterad fråga för Reinfeldt. Idag är blåser det halv storm och Fredrik Reinfeldt går fortfarande omkring i badbyxor.
Det är dags att bygga om Sverige. En hållbar klimatpolitik skapar mängder av nya jobb i både industrier, i tjänstesektorn och i småföretagen.
Vi föreslår en storsatsning på bättre järnvägar, för snabbare och mer pålitliga transporter av såväl människor som gods.
Vi vill så snart som det är möjligt starta upp bygget av höghastighetsbanor som knyter samman landets befolkningstätaste regioner, det vill säga Stockholmsregionen, Göteborgsregionen, Öresundsregionen och Linköping/Norrköpingsregionen.
När det gäller utbyggnaden mellan Göteborg och Oslo och Norrbottniabanan måste klara besked ges från regeringen, tyvärr verkar det nu snarare gå åt fel håll.
En av våra bästa satsningar är att vi vill att staten är med och finansierar spårvagnstrafik i åtta städer, dels i Stockholm, Göteborg och Norrköping som redan har spårburen trafik, men också nya spårvägsinvesteringar i Malmö, Uppsala, Helsingborg, Linköping och Lund.
Sverige ligger kraftigt efter med renoveringar av flerbostadshus. Boverket menar att takten måste öka med det dubbla om inte hus ska börja förfalla i Sverige. Miljonprogramsområdena byggda på 60- och 70-talen men också i folkhemsbostäderna som byggdes på 50-talet och en bit en på 60-talet.
Det krävs stambyten, takomläggningar, fasadrenoveringar, men också kraftfull energieffektivisering. Men det handlar inte enbart om teknik. Bostadsområdena måste bli trevligare och vackrare. Det behövs definitivt mer grönska och fler trädgårdar i dessa områden. Människor behöver goda mötesplatser där de bor.
Det finns stora möjligheter att skapa nya gröna jobb.
För att ta några exempel:
30 000 jobb skapas varje år i 20 år för att göra energieffektiviseringar
För att bygga höghastighetsbanor, spårvägar i de större städerna och övriga järnvägsinvesteringar skapas 45 000 nya jobb varje år under de kommande 15 åren.
Klimat och miljöåtgärder är inget hot mot utveckling och välfärd.
Klimatsatsningarna ger jobb.
Det är hög tid att på allvar stimulera miljöteknikbranschen som i Sverige
På den internationella marknaden finns stora behov som möjliggör export av miljöteknik. Branschen räknar med att miljöteknikexporten kan ge 25000 nya gröna jobb fram till 2020.
Det är särskilt intressant att miljöteknikföretagen säger att det behövs fler demonstrationsanläggningar i Sverige för att exporten ska fungera bättre. De säger att det är särskilt viktigt att de offentliga aktörerna är intresserade av att vilja vara med och bygga spetsanläggningar och ge rätt ekonomiska styrmedel. Det finns fullt av företag och projekt runt om i Sverige för detta.
Vindkraftbranschen räknar med minst 18 000 nya gröna jobb fram till 2020. Vet ni att det är akut brist på vindkraftstekniker?
Nu behövs mer kompetens. Fler kvalificerade yrkesutbildningar, högre kvalitet i högskolan, ökade resurser till vuxenutbildningen, och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning för dem som blivit eller varslats om att bli arbetslösa.
Med klimatsmarta jobb skapas förutsättningar för fortsatt välfärd även i framtiden.
Resandet med tåg har ökat de senaste åren. Men det blir smolk i glädjebägaren när ökade person- och godstransporter på järnväg blir försenade och att banutrymmet inte klarar mer trafik.
Nu kommer jag till det tråkiga.
Infrastrukturpropositionen kom för ett par veckor sedan. Regeringen talar om en storsatsning och många verkar ha gått på den här bluffen ? det är många regioner i Sverige som har hoppats och trott på regeringens tal om storsatsningar. De kommer att bli grymt besvikna. Miljöpartiet har nu räknat på vad denna ?satsning? innebär i reda siffror. Det var inte lätt. Regeringen har trixat med siffrorna så att knappast någon kan överblicka vad de egentligen föreslår:
Vad regeringen egentligen föreslår är en successiv neddragning av väg och järnvägsinvesteringarna från dagens 20-22 miljarder kronor per år till mindre än 15 miljarder per år kring 2015 ? det är vad jag kallar att gå baklänges in i framtiden. Då räknas vägarna in. Regeringen vill satsa mer på nya motorvägar. Slutsaten är extremt tydlig. Troligen kommer t.ex. ingen av de strategiska satsningarna på västlänken, ostlänken eller Norrbotniabanan att kunna rymmas. Massor av järnvägsprojekt som ligger i planering kommer att stoppas. Åsa Torstenssons tal om storsatsningar är i själva verket ett stort svek mot alla de som nu vill vara med och ställa om.
- - - -
Jag tänkte också ta upp den senaste veckans turer kring rödgrönt samarbete. Det känns skönt att vi kommit igång efter en lång tid av möten och diskussioner. Men jag kan inte acceptera vänsterns försök att framstå som offer och utstött. Det är inte synd om Lars Ohly. Det är smaklöst och helt enkelt fel att påstå, även om det är kul och smaskigt för både våra politiska motståndare och för media. Jag ska försöka ge er den bild vi har av vad som hänt.
I två år har Maria och jag träffat Lars Ohly och Mona Sahlin regelbundet. Vi har haft många och långa diskussioner om hur ett samarbete kan ta form. Syftet har hela tiden varit att bygga ett alternativ som kan få stöd för att byta ut regeringen Reinfeldt vid nästa val. Sverige behöver framtidstro och en bättre regering.
Vår linje i miljöpartiet har varit solklar. I början av 2007 antog partistyrelsen vår politiska strategi. Vi uttalade då att vi i första hand vill bilda regering med socialdemokraterna, men uteslöt inte heller vare sig vänsterpartiet eller något av mittenpartierna. Strategin byggde på att vi först skulle utveckla vår egen politik i två år och sedan skulle samarbetet ta form. Vi ville börja samarbetsarbetet i god tid för att kunna presentera en gemensam politisk plattform före valet.
Att utveckla en gemensam plattform tar också tid. Att hitta formerna för hur vi samarbetar, både på riksnivå och hur vi förankrar vårt arbete tar också tid. En av de viktigaste lärdomarna från förra perioden är att när vi ska genomföra politiken efter att vi vunnit nästa val måste vi stå på tårna, vara fit for fight och redo. Politik handlar inte bara om att få fram ett beslut eller en överenskommelse. Genomförandet är lika viktigt och kan ta lång tid. Det var t.ex. på håret att vi hann genomföra trängselförsöket under förra mandatperioden. Det tar tid att processa frågor. Ju mer förberedd man är desto mer hinner man med.
Dessutom är det så i det läge vi har idag att väljarna i högre grad än tidigare förväntar sig att vi kan presentera ett tydligt alternativ där vi före valet i stor utsträckning talar om vilken politik vi vill föra.
Vi har varit öppna med strategin och den har fått starkt stöd i miljöpartiet. Vi har förankrat och diskuterat den i massor av möten i många av partiets viktigaste organ. Vi känner oss trygga med det.
Under diskussionerna med s och v framgick det ganska snart att s nya partiledning i många frågor hade en likartad inställning. Vi började därför planera för att påbörja samarbetet i mitten av mandatperioden. Men problemet var, skulle det senare visa sig, att vänstern ville något helt annat.
Jag ska ge några exempel som egentligen vem som helst kan hitta på nätet;
I februari 2008 uttalade sig t.ex. Lars Ohly i SvD. Han sa: Vänsterpartiet säger absolut nej till politiska kompromisser med socialdemokraterna och miljöpartiet före nästa val. Han sade också nej till rödgrön valplattform före valet.
TT skrev också i februari: V-ledaren avvisar alla förhandlingar och kompromisser med s och mp före valet. - Det skulle innebära att vi suddar ut vår profil, sade Ohly. Maria Wetterstrand krävde redan då besked av v om de ville vara med eller inte.
I en lördagsintervju i april sade Lars Ohly. Jag tror inte att det är en bra idé att gå fram tillsammans med en plattform. I opposition kommer vi bara att kompromissa om vi ligger varandra mycket nära.
På V-kongressen i maj öppnades möjligheten för v att byta strategi. En motion handlade om att skapa en gemensam plattform med s och mp inför valet 2010. Den avslogs med stor majoritet på inrådan av partistyrelsen.
Men beskeden var inte alltid så entydiga. Ibland var Ohly stenhårt mot kompromisser och ibland kunde han plötsligt kompromissa om allt.
En avgörande politisk fråga har hela tiden handlat om den ekonomiska politiken. Problemet är att vänstern alltid har mer pengar än andra och under oppositionstiden allt hårdare har drivit frågorna om att ändra spelreglerna för den ekonomiska politiken. Det handlar i grunden om den ekonomiska trovärdigheten för en ny regering. Vi kan inte ha olika förutsättningar i en gemensam regering och omvärlden måste kunna veta vad som gäller. Den 15-16 juni, på det sista större mötet med s, v och mp före sommaren deltog också de ekonomisk-politiska talespersonerna för respektive parti. Då förde socialdemokraterna och miljöpartiet tillsammans fram det tydliga beskedet att samarbetet måste ha som gemensam grund för den ekonomiska politiken att respektera budgetreglerna med bl.a. utgiftstak och överskottsmål, liksom riksbankens självständiga ställning och inflationsmål. Vi tröskade frågorna en hel dag men vänstern ville inte acceptera.
Efter sommaren bjuder vänsterpartiet in s och mp till sitt partistyrelsemöte. Det mötet ledde dock ingenstans. V uttalade återigen att det inte var någon bra grund för ett samarbete att de skulle acceptera några gemensamma grundläggande krav ? eller som de uttryckte det några ultimativa krav från s och mp.
I tisdags i förra veckan fick vi ett besked genom vänsterpartiets budgetmotion. Inte i någon av de frågor som vi diskuterat så länge hade man ändrat inställning. Vår slutsats efter alla dessa samtal är att vänstern faktiskt inte vill vara med och göra det jobb som krävs. Men utåt vill de gärna framställa sig som utestängda.
Tiden är den viktig faktor. Någon gång måste man dra en gräns och börja arbetet. Med dom som vill. Det kan inte vara så att vänstern har vetorätt i frågan om vi andra ska få arbeta fram ett väl förberett regeringsalternativ. Någon gång måste man ta nästa steg. Gå vidare.
Vår slutsats är att det är bäst att börja med dom som vill.
Miljöpartiets avsikt är att bilda en gemensam röd-grön regering efter valet 2010. Vi vill söka mandat hos för en s-mp-regering. Vi tror att ett sådant samarbete har väldigt goda möjligheter att få ett starkt stöd. Kanske ett större stöd än en s-v-mp-regering. Vi har fått många positiva reaktioner efter vår gemensamma i förra veckan. Jag tror också att vi har stora möjligheter att få fram en bra hållbar politik med både trygghet och förnyelse. Med solidaritet och framtidsinriktning. S och mp kan komplettera varandra på ett spännande sätt. Vi är olika men vi tror båda på politikens möjlighet att förändra.
För de som är oroliga kan jag klart deklarera att vi inte kommer att sudda ut våra partier. Vi är och kommer att fortsätta vara två olika partier. Vi har en bra politik och vi kan ha gott självförtroende. Vi ska ha egna valplattformar men också en gemensam där en del centrala frågor om regeringsalternativen klargörs inför nästa val. Jag tycker att de borgerliga partierna har gått för långt i sin likriktning när de skapat alliansen.
Hur det än blir med vänstern så fortsätter s och mp vårt påbörjade samarbete. På onsdag nu i veckan kommer vi, Maria och jag, tillbaka hit till Göteborg. Med på resan har vi Mona Sahlin. En aktuell fråga här i Göteborg är Volvos framtid. Jag hoppas verkligen att Volvo har en framtid ? och att den framtiden är hållbar, helst driven av biogas och förnybar el!
