Kränkningar mot arbetslösa måste upphöra!

Vilken syn har vi på arbetslösa? Våra grundläggande mänskliga rättigheter ger oss rätt att få välja var och med vad man skall arbeta. På samma sätt är "lika lön för lika arbete" en mänsklig rättighet. Idag finns det inte jobb till alla. Det är ett faktum. Ändå tvingas de arbetslösa, under hot om att förlora sitt livsuppehälle, att söka en massa jobb som de ändå inte kan få. Arbetslösa kränks och förnedras på ett systematiskt sätt ? det behöver inte vara så.

I tider av "jobblös" tillväxt presterar storföretagen vinster på 100-tals miljarder, den offentliga sektorn skär ner sina verksamheter, hur har detta gått till? Istället för att stödja sina medborgare, kränker staten deras grundläggande rättigheter för att de inte får jobb. Det måste bli ett stopp för detta!

Idag diskrimineras arbetslösa, det moraliseras kring lathet och fusk, "skyll-dig-själv"-mentaliteten sprider sig. Arbetslösa ställs mot arbetstagare. Arbetslösa ställs mot sjukskrivna, unga ställs mot äldre. Varför får arbetslösa inte komma till tals när det gäller att utveckla arbetsmarknadspolitiken? Arbetslösas erfarenheter och kompetens tas inte på allvar och representeras inte hos myndigheterna. Myndigheter och media talar om de arbetslösa, till de arbetslösa, men aldrig MED de arbetslösa. Fackföreningarna organiserar arbetare, men vem organiserar de arbetslösas intressen? För facken är de arbetslösa en administrativ post, ett a-kassekort på sin höjd.

Samhällets åtgärder måste inriktas på att skapa förutsättningar för arbete. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder är idag inriktade på den arbetslösa. Vänd på steken, rikta åtgärder mot dem som har arbete, se till att möjlighet ges till att byta arbete, ta ledigt, att studera - skapa en solidarisk arbetsmarknad. Miljarder används för att hålla arbetslösa "sysselsatta", som om det var ett psykiskt handikapp att vara utan arbete, och mycket av åtgärderna verkar snarast vara en social bestraffningsåtgärd. Vi måste bygga system som ger människor möjlighet att söka nya vägar, nya möjligheter, inte köra i gamla hjulspår.

AMS agerar idag på ett sätt som strider mot grundlagen, EU:s och FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna, och mot sunt förnuft. I mångt och mycket tvingas den arbetslösa att frivilligt ge upp sina rättigheter, det är fel. Genom att därefter utöva ett olaga tvång mot arbetslösa skapas ett moment 22 som gör att du måste göra som AMS säger. Annars förlorar du din möjlighet att upprätthålla din ställning i samhället!

AMS har infört "arbetspraktik", en åtgärd som tränger undan riktiga jobb/anställningar. Varför ska arbetsgivaren betala för något som denne kan få gratis? Ska detta finansieras med skattepengar? Betala istället för utbildning, ge den arbetslöse en möjlighet att söka utbildningar, skapa ett system som gör att du kan använda a-kassa för utbildning. Skapa system som skapar fler ingångar till arbetsmarknaden. Varför inte förlänga A-kassan? Och där inte a-kassa finns, betala hellre utbildningsbidrag istället. Varför inte få använda A-kassa till ideellt arbete, i att utveckla sig och sin delaktighet i samhället? AMS inställning till "arbetspraktik" är helt grundlagsvidrig, samt ett direkt brott mot Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Vi kräver:
Att Arbetslösas grundläggande medborgerliga och mänskliga rättigheter respekteras i enlighet med FNs deklaration om mänskliga rättigheter och gällande lagar i Sverige och EU. Att kränkningar, diskriminering och brott mot dessa grundläggande rättigheter ska följas upp och bekämpas i samhället.
Att Länsarbetsnämnden, Arbetsförmedlingen och AMS uttryckligen förbjuds att tvinga arbetslösa att utföra arbete utan formell anställning eller avtalsenlig lön, åtgärder får bara erbjudas den arbetslöse aldrig tvingas på individen.
Att en revision sker av AMS åtgärder, utifrån en oberoende kommission som granskar rättigheter och effektivitet. Att arbetslöshetsersättningen, som all ekonomisk ersättning och bistånd, totalt ej får underskrida existensminimum enligt socialbidragsnormen.

Att ALLA åtgärder som innebär någon form av anställningsliknande förhållande hos en arbetsgivare, utan att ara en anställning, ska ge ersättning motsvarande den lön som ges till anställda hos arbetsgivaren.