Tack så mycket! Det var ju ett bra sätt att sluta nio år som ärkebiskop på. Tack ska ni ha för vänligheten!
Som ni förstår så är jag väldigt mycket en symbol just i ett sådant här läge. Precis som Peter sa, så började det hela som ett slags gräsrotsuppror. Ett skrik att nu orkar vi inte längre. Då blev det min uppgift att ge ord åt det här. Och så rullade det igång. Men jag hade inte kommit hit bara av den anledningen att jag skulle få ett pris, för jag kände också att jag ville komma hit för att säga...att säga tack till miljöpartiet för det jobb ni gjorde i höstas. Det hade liksom inte blivit något om inte ni hade tagit den politiska fighten. Det är en sak är att mobilisera opinion. En annan sak är att göra praktisk politik i riksdagen av den. Ofta är det ju så att vi kan nöja oss med att bilda opinion. Många tycker att livet har nått sin fullkomning om man kommer in på DNdebatt och man har fått tycka till! Och sedan behövs det inte mer
med det och alla hoppas egentligen att det ska rulla vidare som det alltid gjort. Och det fanns nog många som trodde att påskuppropet skulle sluta med en rejäl manifestation. Någonstans kände vi också under resans gång att vi inför framtidens historieskrivning ville ändå nånstans säga att Sverige lät inte detta ske, utan att det fanns folk som protesterade.
Men så kom Miljöpartiet in. Eller Miljöpartiet fanns där i och för sig hela tiden, men ni gav inte upp! Och det är egentligen därför som jag är här för att säga att det är otroligt många som är väldigt tacksamma för det...(applåder)
Det var ju emot alla politiska spelregler, det förstod vi ju. Det var egentligen helt knäppt alltihop, att utnyttja det förhandlingsläget för att driva den här saken, som många tyckte var väldigt marginell ur politisk synpunkt. Det är ju bara att läsa olika politiska program för att se att det inte har så stor plats överallt. Men i ett väldigt viktigt läge, tack vare er politiska insats, så blev det klargjort att det inte var ok att odla en slags myndighetskultur, där det blev tolkat som att det här att avvisa det är det bästa sättet att reglera invandring. Att man egentligen gör en samhällstjänst varje gång man ser till att någon inte får stanna här. Vi var många i Sverige som glömt bort att det där med asyl är ingen snällhet, det är en rättighet som vi alla har ställt upp på, att under vissa lägen så SKA människor ha asyl i anständiga demokratiska länder. (applåder)
Alltså, jag vet att jag bara fått ett par minuter. Jag är inte van att bli avbruten. (skratt) Jag hoppas det räknas bort.
Det som skedde då var att ni gav nytt mod till många väldigt uttröttade sociala myror i vårt land, som är förutsättningen för att vi ska kunna ha ett samhälle. Det måste finnas människor som lokalt tycker det är viktigare med medmänniskans väl än sitt eget. Annars håller inte ett samhälle ihop. Det vi kände för ett och ett halvt år sedan det var att luften höll på att gå ur detta livsnödvändiga nätverk. Tack vare er politiska insats förra hösten så flöt liksom modet tillbaka. Och vi kommer att tåla rätt mycket framöver för den insatsen. Barnet kom i centrum. Ordet humanitet kämpade för att återvinna någonslags rimlig tolkning. Och dessutom så fick den här myten att Sveriges folk är ett latent främlingsfientligt folk en knäck. Vi kan inte lika enkelt hävda att om vi inte är restriktiva i alla lägen så kommer svensken att revoltera och rösta på främlingsfientliga partier. Det sätt på vilket den här frågan kom upp gjorde att hela den myten blev åtminstone delvis punkterad. Så tack ska ni ha för det, det blir ett bättre Sverige att leva i. (applåder)
Jag läste i Sveriges största tidning idag på vägen hit en krönika där experttyckaren ville bli befriad från människor som hade visioner. Han tyckte det var jättejobbigt. Plågsamt jobbigt. Jag vill säga precis tvärtom. Det ska bli väldigt intressant att läsa kommentaren på Aftonbladets ledarsida hur de i framtiden hanterar sin krönikör. Men jag vill säga precis tvärtom. Var väldigt rädda om era visioner! Det är viktigt för allt det här praktiska politiska slitet att vi andra ser varför vill ni göra den och den lilla förändringen av tillvaron. Vilket slags samhälle, vilket slags värld är det vi vill uppnå. För det är först när vi ser vart målet är som vi kan börja diskutera vilka medel och vilka vägar vi ska ta. Så glöm inte visionerna, de är jätteviktiga! Och ni får aldrig bli såna här byråkratiska mekanismpartier som bara diskuterar praktiska konkreta frågor och känner av vilka grupper kan vi nu få stöd av för just det här frågan. Fortsätt att kämpa för framtida generationer och allt levande på jorden. Och de fattiga, de som finns på den andra sidan av den växande klyftan mellan rika och fattiga.
Jag brukar ibland använda bilden av att i varje rum där man fattar beslut ska det finnas tre tomma stolar. På den ena stolen ska våra barnbarns barn tänkas in. På den andra stolen alla levande arter som finns. På den tredje stolen de fattiga som finns redan idag. (applåder)
Ni är väldigt bra på de två första stolarna. Ni kan bli bättre på den tredje! (applåder)
Nu vill jag säga, fastän jag vet att det är väldigt farligt att göra det i det svenska offentliga samhället, jag skulle vilja säga Gud välsigne Er!
