Tusentals personer deltog i en väl genomförd manifestation till förmån för de mänskliga rättigheterna på Warszawas gator under lördagseftermiddagen den 10 juni. Det tämligen nystartade gröna partiet i Polen deltog med medlemmar från hela landet och gick i täten av tåget.
Under fyra dagar, från den 8 juni till den 11 juni genomfördes Kultura Roznorodnosci ungefärligen Kultur och mångfald i Warszawa. Konferensen samlade några hundra deltagare som genomförde ett flertal parallella seminarier. Flera debatter genomfördes liksom den stora frihetsparaden. Det hela avslutades med vad arrangörerna hoppas ska bli början på en filmfestival i Warszawa.
Arrangemanget stöds av flera sponsorer, bland annat Heinrich Böll-stiftelssen och andra Tyska organisationer som stödjer arbetet till förmån för mänskliga rättigheter i Polen. Ett av seminarierna under konferensen hade temat HBT politiken i EU - är Polen med på tåget? Under seminariet fick vi höra många häpnadsväckande beskrivningar över hur långt Polen har kvar innan så självklara mänskliga rättigheter som yttrande- mötes- och åsiktsfrihet respekteras. Förutom de beskrivningar av våld som utövats mot individer av icke heterosexuell läggning, vilket jag var förberedd på, så beskrevs hur en chef för ett institut för lärarutbildning avskedats på grund av att han publicerat en EU-skrift om HBT-frågor och gjort den tillgänglig för studenterna. Polens utbildningsminister motiverade avskedandet med att sådant inte tillhör den Polska identiteten. Sanslöst.
Att attackerna mot HBT-människor har tilltagit i Polen de senaste tre åren, särskilt efter senaste valet, intygades från många deltagare. Att ledande personer uttalar sig kränkande och rent av uppmuntrande till förföljelse av icke hetrosexuella har blivit vanligare. Trots det växer antalet synliga lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner i Polen. Många familjer splittras dock på grund av att förföljda individer tvingas leva utomlands, exempelvis i Tyskland.
Professorn och filosofie doktorn Maria Szyszkowska, gav en tydlig bild av ett land där det formellt fungerar. Lagarna är på plats men det finns inte en kulturell bas för att förverkliga de höga målen. Makthavarna verkar inte mena allvar. Fördomarna ligger också djupt och inom den Polska sjukvården som förespråkar vissa att de med en icke heterosexuell läggning ska botas från sin villfarelse.
Vi fick även höra att 70 procent av Polens 14-åriga flickor tror att man blir gravid av en kyss och att det är när prästen tillåter brudgummen att kyssa bruden som befruktningen äger rum. Kunskaperna om sex och samlevnad verkar ligga långt efter i Polen. Vi fick även höra att man av tradition är tyst om man har en avvikande åsikt.
RFSL samordnade den svenska delegationen i Warszawa och Jonas Hansson ska ha all tack för en utmärkt planering. Tack vare hårda påtryckningar fick vi möjlighet att i en mindre grupp träffa Polens viceminister för jämställdhetsfrågor för en diskussion. Först lyckades vi emellertid övertala henne att ställa upp under en punkt i konferensen där hon fick stå till svars för den negativa utveckling som många anser sker i Polen på HBT-området. Även problem med kvinnors frigörelse och andra minoriteter berördes under det seminariepasset.
Under det drygt timslånga samtal vi fick med Joanna på departementet efter seminariet framkom det rätt tydligt att hon inte kan agera med någon kraft. Hennes ansvarsområde saknar både pengar, lagstiftning att luta sig på och har heller inte fått några direktiv att luta sitt arbete på. Den som talar om frågor som rör mänskliga rättigheter i Polen tystas dessutom effektivt. Även om hon utlovade att skriva till presidenten och påtala de brister som finns i Polen när det gäller exempelvis människors rätt till sin sexuella identitet, mötes- och åsiktsfrihet så inser vi att hon gör det med risk för sin egen säkerhet och framtid.
Jag blev väl omhändertagen av de gröna eller Zieloni 2004 som de heter på Polska. De gröna i Polen är bara 2,5 år gamla som politiskt parti och är inte ännu representerade i några politiska församlingar. Bartek Lech från de gröna som tog hand om mig under mina dagar i Warszawa är redan trots sina blott 22 år en stor politisk begåvning.
Före paraden på lördagen hölls en debatt i parlamentet kring HBT-frågorna där många EU-parlamentariker var inbjudna. Det lämnades även lite plats för nationella förmågor och Bartek gjorde en bra insatts när han presenterade de grönas syn på problemen kring intolerans i Polen. Han menade att de ledande politikerna borde bilda opinion och ta strid för MR-frågor i stället för att huka för unkna högerkrafter.
Paraden.Med tungt beväpnad polis hölls de militärliknande nazistgrupperna på behörigt avstånd från själva demonstrationen. Några sammandrabbningar märkte jag inte av men demonstrationen var så stor att jag kan ha missat om det hände på annan platts än i närheten av där jag befann mig. Jag tror dock att allt gick mycket städat till. Människor på trottoarerna runt demonstrationen, på sidogator och torg vi passerade samt i fönstren på husen utmed demonstrationsvägen verkade dock i huvudsak mycket positiva. Många vinkade glatt och ropade uppmuntrande och glada hejarop. På ett bageri vi passerade verkade hela personalen ha tagit en paus för att stödja oss.
Arangörerna uppskattar själva antalet deltagare i paraden till 15.000 personer medan polisen hävdar att enbart 3.000 personer deltog i paraden.
Utanför konferensprogrammet.Jag han även med ett möte på Svenska ambassaden dit flera Polska politiker var inbjudna. Där träffade jag fler från de gröna i Polen. Från ambassaden fick jag höra att flera länder agerat till stöd för lördagens parad. Minst fem utländska ambassader har utövat starka påtryckningar på Polens regering att se till att konferensen och paraden skulle få äga rum utan intermeson. Polen är väl medveten om att deras position i EU kan försvagas och att USA inte är intresserad av bundsförvanter som inte klarar av att leva upp till grundläggande demokratiska rättigheter. Det sistnämnda kan ju verka konstigt med tanke på de demokratiska brister som finns i USA men inte dess mindre har USA starka motiv att värna en demokratisk utveckling i Polen. Jag såg även några personer draperade i USA:s flagga under paraden.
På fredagskvällen träffade jag och Lia Sandberg, från Mp:s internationella utskott, tillsammans med några lokala gröna några tyska kulturarbetare som i huvudsak var engagerade i den filmfestival som utgör avslutning på hela arrangemanget. De beskrev även den oro som finns i Tyskland för att en växande homofobi i Polen kan sprida negativa tendenser även till grannländerna. Den högerextremism som växer i Polen ger även gamla nazistgrupperingar i Tyskland förnyat självförtroende. Kultur som motkraft var vad dessa tyskar såg som det viktigaste vapnet och film var deras språk.
Jag har på nazistiska hemsidor sett hur man även i Polen hänger ut bilder på personer som uttalar stöd för rätten till sin sexuella identitet, hur man ber om information om dessa personers bostad, familjeförhållande och arbetsplatser. Allt för att skrämma till tystnad och de polska myndigheterna verkar inte intresserade av att göra något åt saken.
Slutligen vill jag tacka Gustav för att han inte hade tid. Visst var besvikelsen stor bland hans beundrare när jag kom i hans ställe men för mig var det lärorikt och nyttigt. Att ett EU-land kan förfölja sina medborgare och trakassera dem så som man gör i Polen förvånar mig verkligen. Restauranger, pubar och musikkaféer som fungerar som mötesplatser för de som stödjer HBT människors universella rättigheter blir systematiskt uppsagda från sina lokaler utan förklaring och med mycket kort förvarning. Jag trodde inte det var så illa.
