Nu blommar algerna igen - Vad behöver göras?

Övergödning är ett problem som vår generation har ärvt och förvärrat. Även om satsningar lett till kraftiga utsläppsminskningar släpper vi fortfarande ut för mycket kväve och fosfor. Östersjön lider, men även andra områden som insjöar, Laholmsbukten och Västerhavets skärgårdar är kraftigt påverkade.

I Östersjön finns övergödningsproblemen främst ute i havet. I Västerhavet finns problemen mest i kustvatten. Orsakerna och lösningarna är i stor utsträckning gemensamma för båda haven. Östersjön har länge varit i dåligt skick, men de senaste årens algblomningar har väckt politiker i de övriga riksdagspartierna som tidigare blundat för problemen.

Östersjön riskerar att få oåterkalleliga skador. Redan nu kommer det att ta lång tid för havet att efter vidtagna åtgärder långsamt återhämta sig. Ju längre vi väntar med åtgärder, desto värre blir miljösituationen och desto längre tid tar återhämtningen.

Miljöpartiets krav är mer omfattande och långtgående än de som Naturvårdsverket har lagt. Naturvårdsverkets förslag räcker inte på långa vägar för att klara betinget från Helsingforskommissionen (HELCOM).

Det skulle vara ett stort miljöpolitiskt nederlag om Sverige inte tar HELCOM:s nya aktionsplan på allvar. Hur skulle vi då kunna förvänta oss att fattigare grannländer gör det?

Svenska åtgärder och handlingskraft på hemmaplan stärker våra möjligheter att påverka andra länder och EU. Stora förhoppningar ställs ibland på EU i och med att Polen och de baltiska staterna blivit EU-medlemmar. EU kan göra mycket, men samtidigt tillkommer ett nytt hot när de nya medlemsstaterna utvecklar ett mer industrialiserat jordbruk av samma typ som finns i exempelvis Danmark, Tyskland och Holland.

Miljöpartiets förslag för mindre övergödning av Östersjön:

1 JORDBRUKSPOLITIKEN
Om EU:s nya medlemsstater och Ryssland skulle gå över till den typ av jordbruk som finns i Finland och Sverige skulle utsläppen till Östersjön öka rejält. Enligt en studie i storleksordningen 50 procent för kväve och 20 procent för fosfor. Den utvecklingen måste vi förhindra. Samtidigt finns ett sug i de forna öststater att bli som vi. Det är vi som måste ändra vårt jordbruk.

Öka miljöanpassningen av EU-stödet
Gårdsstöd bör minska till förmån för miljöstöd, inte minst eftersom livsmedelspriserna gått upp. Miljöstödet bör inriktas på att till exempel minska utsläppen av växthusgaser, minska övergödningen och öka den biologiska mångfalden. En inriktning måste vara att styra över till ekologiskt lantbruk och ett lantbruk med bättre balans mellan djur och foderproduktion. Investeringsstöd för gårdsbaserade biogasanläggningar bör finnas. Miljöstödet måste bli effektivare från miljösynpunkt.

Inför och förtydliga kraven på generell hänsyn i jordbruket.
Miljöbalkens generella hänsynsregler gäller också för jordbruket. I skogsvårdslagen finns mer preciserade regler för skogsbrukets generella hänsyn. Motsvarande behövs också för jordbruket.
För vissa delar av jordbruket finns det i form av Jordbruksverkets föreskrifter, men det räcker inte. För att kunna leva upp till kraven i EU:s nitratdirektiv måste preciseringar göras. Kraven behöver också bli tydligare för att till exempel kommunerna ska kunna följa upp dem. Exempel på krav kan vara:
- att lagringstid för stallgödsel skall vara minst 12 månader,
- att stallgödsel inte får spridas på mark som saknar sådda grödor,
- att tillsatt gödsel inte ska vara mer än grödorna beräknas ta upp under säsongen och att skyddszoner finns för vattendrag i känsliga områden,
- att gården har areal nog för att producera foder till djuren eller kontrakt med näraliggande gård för foderproduktion,
- att gårdar med mer än ett visst antal djur skall utnyttja system för rötning till biogasproduktion.

Kretsloppstänkande är a och o
Djurhållningen i Sverige är mycket ojämnt sprid. Där djurtätheten är hög finns i regel också de största övergödningsproblemen. Problemet är att för mycket kväve och fosfor köps in till djurtäta regioner i form av foder och konstgödsel, samtidigt som gårdarna får ett överskott på stallgödsel. Gårdar som specialiserat sig på produktion av foder i andra delar av landet får ett underskott, som täcks av inköp av konstgödsel.

Det är den totala tillförseln av kväve och fosfor till jordbruksekosystemet som har betydelse för hur stor mängd växtnäring som slutligen hamnar i Östersjön. Därför är det viktigt att minska användningen av konstgödsel och förbättra användningen av växtnäring som genereras i jordbruket. Lagstiftning och styrmedel måste ses över, bland annat föreslår vi:
- att det tillåtna antalet djurenheter per hektar minskar
- att högre krav på minskade utsläpp ställs på mer industriella djuruppfödningar
- att skatt bör återinföras på fosfor i handelsgödsel
- att skatten på kväve i handelsgödsel höjs
- att skatt införs på fosfor- och kväveinnehåll i kraftfoder
- att momsen på ekologisk mat sänks

2. MILJÖPOLITIKEN

Ge vattenmyndigheterna vassare tänder
Vattenmyndigheterna har inte tillräckligt starka styrmedel för att åtgärdsprogrammen som nu tas fram ska kunna ge resultat. När åtgärdsprogrammen tas fram är det läge att närmare syna vad som orsakar problemen lokalt. I samband med det kan vattenmyndigheten behöva kunna ställa mer preciserade krav på åtgärder. Kraven kan behöva riktas mot kommunen eller enskilda näringsidkare eller medborgare.

Nya åtgärdspaket behöver utformas så att ansvarsfrågor blir klarlagda. Exempelvis kan en kommun behöva anordna hämtning av toalettavfall, om det anses för kostnadskrävande för hushåll i ett fritidshusområde att anordna godkänt avlopp på annat sätt. (Toalettavfall räknas som hushållsavfall och kommunen kan behöva ansvara för att hushållsavfall tas om hand.)

Enskilda behöver också kunna få alternativ. Om en dikad åker eller ett enskilt avlopp ger stora utsläpp, men är mycket svåra att åtgärda, bör den enskilde ha valet att betala en avgift som bekostar en åtgärd någon annanstans. Det kan vara en anläggning av våtmark som tar upp motsvarande eller större mängd näringsämnen. På sikt kan detta utvecklas till ett system för handel med åtgärder mot utsläpp.

Ge länsstyrelserna uppdrag och pengar för att följa upp kommunernas tillsyn
Kommunerna har tillsyn över bland annat jordbruk och enskilda avlopp. Men många kommuner bedriver inte tillräckligt aktiv tillsyn. Ibland saknas resurser, även om tillsynen får avgiftsfinansieras. Det är framför allt den politiska viljan och förmågan att bygga upp effektiva och obyråkratiska organisationer som saknas. Det svenska systemet bygger på att centrala myndigheter och länsstyrelserna följer upp kommunernas tillsyn. Så sker dock allt för sällan. Detta leder till att det sprids en inställning att regering och riksdagen inte menar allvar med sina förslag och beslut. EU-kommissionen har gång på gång påtalat att det svenska tillsynssystemet inte fungerar.

Regeringen måste kräva att länsstyrelserna följer upp tillsynen och agerar om den inte fungerar. Länsstyrelserna kan behöva särskilda uppdrag och särskilda medel för att kunna följa upp kommunernas tillsyn, samtidigt behöver ett arbetssätt utvecklas där kommunerna får mer kompetens att också jobba på ett förebyggande sätt med planering och information.

Satsa på våtmarker
Naturliga processer bör användas mer aktivt för att fånga upp kväve och fosfor för att de inte ska nå havet. Med nuvarande takt nås inte miljömålet. Det behövs också bättre styrning för att få rätt typ av våtmark till rätt ställe. Undersökningar visar att flera våtmarkssatsningar, särskilt de som finansierats med EU-stöd, har fått en olämplig placering. Det behövs ett landskapsperspektiv.

Våtmarkssatsningar med medel från landsbygdsprogrammet måste bli mer styrda av det resultat man vill få, som att minska näringsämnesläckage, och mindre av vem som råkar söka bidrag. Kraven för stöd bör vara strikta utifrån måluppfyllelse.

Utbildningsinsatser och informationsmaterial om vilka krav som kan ställas på en fungerande våtmark bör tas fram. Materialet bör också belysa vinsterna med våtmarker och hur dessa kan skötas och restaureras för bästa effekt. De nya vattenmyndigheterna kan spela en viktig roll för att identifiera lämpliga områden för till exempel våtmarkssatsningarna. Vattenmyndigheterna måste få lämpliga styrmedel för att främja stora våtmarker där dessa är särskilt angelägna. Några av de viktigaste sakerna är:
- att medlen till våtmarker bör ökas rejält.
- att satsa på utbildning och rådgivning
- att initiera och främja större våtmarkssatsningar som berör flera markägare, som tidigare inte varit intresserade av våtmarker
- att naturvårdsavtal för våtmarker blir fler
- att våtmarksmålen får tydligare genomslag i myndigheternas tillämpning av miljöbalken.
- att lagstiftningen ändras för att göra det lättare att ändra i gamla vattendomar och markavvattningsföretag som förstört våtmarker

Rena avloppen
10 procent av Sveriges av människan orsakade utsläpp av fosfor till Östersjön kommer från enskilda avlopp. Det motsvarar ca 255 ton fosfor per år. Uppskattningsvis är det 40 procent av landets 700 000 enskilda avlopp inte når upp till miljöbalkens krav. Problemet förvärras just där det är som viktigast att minska. Fritidsbostäder i övergödningskänsliga lägen nära kuster och vattendrag omvandlas i ökande grad till permanentboende.

Länsstyrelserna lyfter fram enskilda avlopp som särskilt problematiskt i Skåne, Stockholm, Västra Götaland och Västernorrland. Ett statligt startstöd för inventering och kunskapsuppbyggnad kring problematiken om enskilda avlopp behövs. Detta startstöd utformas med fördel som ett lån som kan betalas av i takt med att intäkter från avgifter inkommer. Eftersom det kan vara dyrt för enskilda kan det behövas offentligt stöd för lån till hushållen. Det kan vara lämpligt att kanalisera pengarna via kommunerna eller vattenmyndigheterna och att ställa som villkor för stödet att kommunen har en avloppsplan.

Regelverket bör ändras så att kommuner som har känsliga vattenmiljöer ska kunna meddela lokala föreskrifter om användning av hushållskemikalier inom särskilda områden. Myndigheterna måste få resurser att satsa på gamla tillstånd för till exempel småskaliga reningsverk som pekas ut som problematiska.

Alltför många fartyg dumpar sitt toalettavfall till sjöss. Det finns brister i den kommunala mottagningen och regelverket är svagt. Kommunala hamnar måste ordna mottagning av toalettavfall från fartyg och fritidsbåtar. Dumpning av toalettavfall bör förbjudas på svenskt vatten.

Ett statligt startstöd bör inrättas för inventering och kunskapsuppbyggnad kring enskilda avlopp behövs. Ett offentligt stöd bör inrättas för konkreta åtgärder för enskilda avlopp. 50 ton fosfor per år i utsläpp till kan hänföras till användningen av tvätt- och rengöringsmedel med fosfater. Detta kommer via enskilda avlopp.

Kommunala avlopp anses vara så väl utbyggda att fosfathaltiga tvätt- och diskmedel inte påverkar utsläppen därifrån. Kommuner bör få meddela lokala föreskrifter om användning av hushållskemikalier från exempelvis hushåll med enskilda avlopp i vissa områden.

3. ENERGIPOLITIKEN

Biogassatsningar
En utbyggnad av biogasproduktion kan ge bättre sätt att ta hand om stallgödsel och andra restprodukter från jordbruket. Det kan också ge ett attraktivt sätt att lösa problem med både enskilda och gemensamma avlopp. Biogas kan rötas från gödsel och toalettavfall, och annat biologiskt avfall från lantbruk, livsmedelsförädling och hushåll. Genom att producera biogas kan man omvandla avfall från problem att ta hand om till råvara för produktion av förnybar energi.

Restprodukterna blir också bra naturlig gödsel som har vissa fördelar jämfört med vanlig stallgödsel. Produktion av förnybar energi kan också kännas mer lockande för andra länder, än att värna om en Östersjö som kanske inte är så högt prioriterad. Utvecklar vi system här är det lättare att sprida attraktiva lösningar till grannländer.

Småskalig eller gårdsbaserad biogas har den fördelen att transporterna blir korta. I Tyskland finns över tusen gårdsbaserade biogasanläggningar, som används i första hand för elproduktion.

Storskalig biogas har den fördelen att den tar bättre vara på energiinnehållet. Storskaliga anläggningar behövs för att producera fordonsgas. Ett biogassekretariat bör inrättas med syfte att få tillstånd minst 100 storskaliga biogasfabriker i Sverige senaste år 2015. Sekretariatet bör också utveckla olika småskaliga lösningar.

Sekretariatet bör medverka med andra offentliga aktörer i en riktad teknikupphandling för att främja teknisk utveckling. Sekretariatet bör samverka med andra aktörer (både privata och offentliga) för att utveckla system för leveranser och distribution.

Jordbruksverket bör ändra sina föreskrifter för att gynna biogasproduktion från gödsel. Staten bör ge bidrag till kommuners merkostnader för investering och systemutveckling. Regelverket bör ändras för att det ska vara lättare för kommunala bolag att medverka vid projekt i utlandet. Regeringen bör satsa på marknadsföring av resultaten till andra länder, särskilt i Östersjöregionen.

4. FISKEPOLITIKEN

Bygg upp torskbestånden
Miljöpartiet har länge krävt att ICES råd ska följas så att östersjötorsken ska kunna återhämta sig till livskraftiga bestånd. Forskningen har nu visat på torskbeståndets betydelse för algblomningen ? det kan rentav vara så att det snabbaste sättet att få bukt med algblomningen är att investera i ett torskfiskestopp. Tack vare några ovanligt starka årskullar är beståndet nu på väg att återhämta sig. ICES föreslår inte stopp för torskfisket i år. Men det gäller att hålla igen och låta naturkapitalet stärkas innan man ökar uttagen.

5. TRAFIKPOLITIKEN

Ställ krav på sjöfarten
I Östersjön bör krav ställas på att det ska finnas katalytisk avgasrening för all kommersiell sjöfart och på förbud mot dumpning av toalettavfall till sjöss. Båda bör kunna motiveras utifrån att Östersjön har klassats som särskilt känsligt havsområde PSSA. Man bör kunna driva de kraven också inom ramen för HELCOM, genom att kuststaterna t.ex. successivt eller gemensamt ställer krav på fartyg som besöker deras hamnar. Det kan också underlätta för vissa städer där sjöfartens utsläpp leder till att luftkvalitetsmålen överskrids att klara miljökvalitetsnormer för luft.

Satsning på tåg och kollektivtrafik minskar utsläppen från trafiken
Miljöpartiet har en mycket långtgående trafikpolitisk agenda där alla åtgärder leder till minskade transportarbete på vägarna och ger en fördel för lägre utsläpp från bilar och lastbilar. Detta minskar även utsläppen av kväveoxider som bidrar till övergödningen. Sverige bör driva på inom EU för hårda krav på kväverening från framför allt tunga och lätta dieselbilar som idag har höga kväveoxidutsläpp.

6. NÄRINGSPOLITIKEN

Skärp kraven på stora anläggningar
I Naturvårdsverkets förslag om Östersjön finns kraven på att stora anläggningar ska skärpas. Det handlar dels om skogsindustrin, dels om NOx-utsläppen. Miljöpartiet har nyligen motionerat om en höjning och breddning av NOx-avgiften, som svar på en proposition som var för svag. Ändringen behövs för att Sverige ska kunna klara vårt åtagande enligt det s.k. Takdirektivet om utsläpp av försurande ämnen är ett direktiv som Sverige själv var med om att driva fram. Motionen har inte behandlats ännu.

NYA FAKTA OCH BESLUT
Några viktiga saker som beslutats och hänt det senaste året:
- HELCOM enades i november 2007 om en aktionsplan för Östersjön (Baltic Sea Action Plan, BSAP).
- Miljömålsrådet kom i februari med sin Fördjupade utvärdering.
- NEFCO kom i februari med en rapport om ett system med handel med utsläppsrätter för kväve och fosfor.
- Fiskeriverket publicerade i maj forskning som tyder på att minskat torskfiske kan minska risken för algblomningar.
- Naturvårdsverket kom i maj med en rapport om vad Sveriges beting i BSAP skulle kräva.
- WWF kom i juni med sitt sommarutspel om övergödning.
- Matpriserna har gått upp, vilket får konsekvenser för jordbruket och därmed övergödningen.


VIKTIGA HÅLLPUNKTER DET KOMMANDE ÅRET:
Därtill finns några särskilt viktiga processer som pågår:
- Vattenmyndigheterna ska till 2009 ta fram åtgärdsprogram för att nå god vattenstatus enligt EU:s vattendirekt.
- EU håller på med en översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken. I samband med det ska den nationella tillämpningen ses över och det blir förändringar under de närmaste åren.

EU-kommissionen har krävt förbättringar av Sveriges implementering av nitratdirektivet. Jordbruksdepartementet skickade den 26 juni i år ett förslag till kommissionen med kompletteringar och skärpningar. Mycket skulle vara vunnet om Sverige faktiskt skulle leva upp till kraven i ett antal EU-direktiv: luftdirektivet, takdirektivet, vattendirektivet och nitratdirektivet. Med dagens utveckling ser det ut att bli problem med uppfyllelsen av samtliga.