Under ett mötet med Europeiska Gröna Partiet, EGP, passade några gröna politiker på att besöka transitboendet för ensamkommande flyktingbarn i Kirseberg, Malmö. Situationen är allvarlig sedan vidareslussningen slutat fungera det senaste halvåret. Ensamkommande barn med stort behov av trygghet fortsätter komma, men de svenska kommunerna tar inte emot dem.
Enligt Stefan Berseus, sektionschef för en av avdelningarna, har svårt att förstå varför så få kommuner ställer upp.
- Det är bara en av tre svenska kommuner som har avtal med migrationverket, och i Skåne är det bara 5 av 33 kommuner som har det. Men staten täcker alla kostnader. Det är svårt att förstå varför så många kommuner säger nej till avtal, säger Stefan Berseus.
Malmö ska nu utreda att bli en så kallad anvisningskommun, vilket betyder att de kan ta ansvar för boende och omsorg för ensamkommande flyktingbarn. Men Fredrik Fernqvist, gruppledare för Miljöpartiet i Malmö, tycker inte att det räcker.
- Vi vill att ett avtal med Migrationsverket ska innebära att Malmö gör skillnad och tar ansvar. Det finns en stor risk att Malmö gör minsta möjliga för att slippa kritik och bara tar emot ett fåtal barn, säger Fredrik Fernqvist.
Mängden barn som kommer till Sverige för att söka asyl har ökat kraftigt. Nu kommer det i genomsnitt 3-4 barn om dagen till Malmö, och det kan ställas mot ett barn om dagen för ett halvår sedan. När det gäller den stora mängden barn som kommer från Afghanistan är barnets föräldrar döda i så mycket som 70% av fallen. Många av barnen är traumatiserade och behöver stöd, men Stefan Berseus ser också en styrka hos barnen.
- Det krävs en väldig styrka att ta sig ända till Sverige, och många av de som kommer har stora ambitioner och vill ofta utbilda sig till läkare eller liknande, säger Stefan Berseus.
Bodil Ceballos, riksdagsledamot för Miljöpartiet de gröna, berättar att ensamkommande barn har ökat, men att den totala mängden flyktingar minskar.
- Nu har vi fått en debatt om att föräldrarna eller familjerna till de här barnen är oansvariga som skickar iväg dem till Sverige. Det är något vi bland annat hör i riksdagens utskott, säger Bodil Ceballos.
Stefan ser inte förvånad ut, men bryter med sin vanliga lugna ton och svarar rappt: "Då har de inget underlag. Vi har utrett 1200 barn här."
Britta Abotsi, volontär från asylgruppen i Malmö, berättar om sin organisation och deras arbete. De hjälper folk som hamnat utanför systemet med stöd och hjälp, exempelvis genom att hjälpa dem i kontakt med juridiska ombud eller med vägar in i skolan.
- Det är många som tar kontakt med oss i Malmö. Många behöver pengar, eller någonstans att bo. Vi är ungefär 30 stycken i nätverket, många unga och studenter, men vi har svårt att räcka till.
Men det finns också goda initiativ och exempel på hur samhället försöker att hjälpa till. Bodil Ceballos berättar om hur de i Gävleborg vill ta ett större ansvar på regional nivå. Stefan Berseus fyller i med ett skånskt exempel och berättar om hur Rolf Tufvesson, regionråd för kristdemokraterna, nyligen samlade alla skånska kommuner och att östra göinge kommun har lovat att öppna ett gruppboende för åtta flyktingbarn.
Visst finns det hopp i flyktingpolitiken, men helt klart är att det inte fungerar om kommunerna fortsätter att ducka ansvaret som idag. Kanske är lösningen, som Stefan flera gånger lyfter, att lösa det på nationell eller EU-nivå. Men även där finns det problem, och risken är att möjligheten att hjälpa flyende minskar om Italien och Grekland ska sätta nivån. Någon menar att när nya generationer tar över i politiken öppnar sig möjligheter, men det tar för mycket tid.
Efter mötet står några ur gruppen och samtalar utanför. Det alla kan komma överens om är att om fler politiker skulle komma hit till flyktingmottagningen och lära sig hur det ser ut i verkligheten så skulle iallafall debatten se annorlunda ut.
