Vårt vatten är viktigare än någonsin!
Miljöpartiet de gröna på Gotland har i samband med dagens årsmöte gjort ett uttalande som lyfter att vattnet är viktigare än någonsin för Gotland.
Idag 22 mars är det Världsvattendagen. Vatten är vårt viktigaste livsmedel och samtidigt den resurs som världen över blir allt mer hotad. På olika platser uppstår konflikter både för att komma åt vatten och för att skydda det.
Gotland har generellt inte vattenbrist sett över hela året. Däremot är uttaget av vatten som störst när grundvattenbildningen är som minst, det vill säga på sommaren. Allt fler somrar införs bevattningsförbud, brunnar sinar, grundvattentäkternas kvalité försämras. Sommaren 2014 var det timmar till att det kommunala vattnet tog slut på delar av ön och denna vinter har väldigt lite vatten fyllts på i grundvattenmagasinen. Behovet av en långsiktigt hållbar strategi för att värna vattenhushållning ökar med nuvarande återkommande bristperioder och tydligare klimatförändringar.
Behov av flera lösningar
Allt fler på Gotland behöver och vill ha kommunalt vatten och avlopp (VA) och utbyggnaden pågår. Vi ser problem med den ensidiga inriktningen på dyra storskaliga VA-lösningar. Risken är att grundvattnet glöms bort, vilket också ger konsekvenser för de som inte nås av kommunalt VA samt för växtligheten och den biologiska mångfalden. En viktig del i att minska sårbarheten är att rikta åtgärder till att återskapa vattenhållning och rening, ekosystemtjänster som naturen ger oss gratis om vi inte förstör dem, vilket tyvärr gjorts till stor del genom drygt 200 års utdikning.
Genom planerade grönstrukturer, växtlighet på mark och tak, restaurerade våtmarker och myrar, dammar samt meandrande diken kan vattnet hållas längre i marken så att grundvattenbildningen kan öka samtidigt som mängden föroreningar och näringsämnen som förs ut i Östersjön eller andra sjöar minskar. Dessutom kan vattnet användas för bevattning och djurhållning.
Vi vill stimulera och medverka till bättre kommunal samverkan kring liknande initiativ.
Skydd av det vatten som finns och Nationalpark för Bästeträsk
Processen kring Ojnareskogen har pågått sedan 2005 och är en av Sveriges genom tiderna absolut mest avgörande miljöstrider. Här står vattenförsörjning och världsunika naturvärden emot storskalig brytning av kalk. Olika delar av samhället står emot varandra liksom olika näringsgrenar och möjligheter för långsiktig sysselsättning.
Konflikten är inte unik för Gotland, men om inte detta områdes höga värden skyddas, kan prejudikatet bli unikt i hur riksintressen inriktade på kortsiktig exploatering ges företräde landet över.
Vi kräver att miljöhänsyn måste väga tyngre än kortsiktiga exploateringsintressen.
Ojnareområdet är nu utpekat som ”toppobjekt” vad avser Natura 2000-områden. Det innebär att frågan om förhärskande riksintresse, det för mineralutvinning eller det för naturvård, i dessa områden lämnas till regeringens avgörande. Regeringen ges då samtidigt ett stort ansvar för den framtida näringslivsstrukturen på Gotland.
I höstens regeringsförklaring säger regeringen att den ska:
- genomföra fler förebyggande åtgärder för att skydda vårt värdefulla dricksvatten
- turism i Sverige och ekoturism stärks
- Sverige når lägst arbetslöshet i EU år 2020
- avfallet behöver minska och återvinningen öka
Vi ser att med detta i ryggen har regeringen endast att fatta beslut om att utnämna föreslagna Natura 2000-områden som sedan möjliggör den nationalpark på norra Gotland som redan finns utpekad i nationalparksplanen. En nationalpark skulle sätta Gotland på kartan, även internationellt, vilket skulle bidra till en ökad året-runt-baserad besöksnäring. Detta skapar hållbara, jämställda och långsiktiga arbetstillfällen på ön i en av de sektorer i Sverige, turistnäringen, som är starkast växande både omsättnings- och sysselsättningsmässigt. Med en prioritering på återvinning i stället för, som idag nyexploatering, kommer även incitamenten till att ta fram alternativa lösningar för kalkens användningsområden successivt att öka vilket också skapar möjligheter för fler branscher.
Slutligen
I avvägningen mellan vattenförsörjning och kalkbrytning ska öns vattenförsörjning alltid gå först. Målet måste vara att Gotlands vattenförsörjning, unika naturvärden och långsiktiga jobb ska säkras för framtiden.
