Ett motståndskraftigt Västerås byggs med förnybar energi
Debattartikel i VLT 10/7
Ett motståndskraftigt Västerås byggs med förnybar energi
Klimatförändringar, energikriser, extremväder och ett försämrat säkerhetsläge visar att resiliens inte längre är en framtidsfråga, det är en nödvändighet här och nu.
Resiliens, vårt samhälles förmåga till både motståndskraft och återhämtning, byggs inte genom att bromsa klimatomställningen. Tvärtom är den gröna omställningen en av våra viktigaste investeringar i trygghet och säkerhet.
Torka, skyfall och värmeböljor påverkar redan vår livsmedelsförsörjning, vårt dricksvatten och vår energiförsörjning. Samtidigt har krigen i Ukraina och Mellanöstern visat hur sårbara samhällen blir när de är beroende av importerad fossil energi eller av ett fåtal storskaliga energianläggningar. Den som vill stärka Sveriges beredskap måste därför också minska vårt beroende av fossila bränslen och gårdagens lösningar.
Ett resilient Västerås byggs med lokal och förnybar energiproduktion. Solceller på kommunens tak, vindkraft, energilagring, effektiv användning av restvärme och ett smartare elsystem gör oss mindre sårbara och mer självständiga. Varje kilowattimme som sparas genom energieffektivisering stärker både ekonomin, klimatet och vår motståndskraft.
Även Region Västmanland måste satsa mer på resiliens. Klimatförändringar, omvärldsläget och förändrade försörjningskedjor måste vara en naturlig del av kommunens och regionens arbete med utveckling och krisberedskap. Det gäller inte minst livsmedelsförsörjningen. Genom att öka andelen lokalt producerade livsmedel och stärka det regionala lantbruket förbättrar vi både vår självförsörjningsförmåga och vår beredskap för och vid kriser och krig.
Resiliens handlar också om hur vi bygger vår stad och region. Fler träd, parker, våtmarker och öppna dagvattenlösningar minskar riskerna vid skyfall, torka och värmeböljor. Naturen är inte en kostnad, den är en del av vår infrastruktur. Genom att investera i grön omställning stärker vi både människors livskvalitet och samhällets förmåga att hantera ett förändrat klimat.
Ett resilient samhälle handlar inte bara om teknik och fysisk miljö. Det handlar också om människor. Ett samhälle med stora klyftor är mindre motståndskraftigt när kriser uppstår.
Tillit, gemenskap och ett starkt civilsamhälle är avgörande när kriser inträffar. Där människor känner sina grannar, där föreningslivet är starkt och där kommunen och regionen samverkar med invånare, näringsliv och ideella organisationer finns också större förmåga att hantera svåra situationer.
Framtidens trygghet byggs inte genom att välja mellan klimat och säkerhet, mellan föreningsliv och försvar eller mellan miljö och beredskap. Den byggs genom att förstå att de hör ihop.