Ska stränderna bara vara till för de rika?
Läs Tord Helgessons debattinlägg i NA idag den 9 juni
I måndags presenterades Strandskyddsutredningen, vilken syftar till att ersätta de nu gällande strandskyddsreglerna med vad som benämns strandlov: ” där väsentligt större tyngd ges åt det enskilda eller allmänna intresset av exploatering.”
Konsekvenserna – om förslaget går igenom, är flerfaldiga. Den sedvanebaserade allemansrätten som idag ger oss alla tillgång till naturmiljöer riskerar urholkas. Om detta förslag går igenom – vilket är regeringens önskan – så kan gemene mans möjligheter till fria stränder för bad och annat friluftsliv komma att minska. Däremot blir det lättare för de som önskar exploatera dessa värdefulla områden.
Alla medborgare har inte samma förutsättningar till att inköpa en strandtomt, vilket då leder till att stränderna främst blir tillgängliga för de välsituerade. Idag är grundprincipen att man inte skall få bebygga stränderna, bortsett från de fall där dispenser beviljas, men utredningen förslår ” att fler undantag från kravet på strandlov bör införas och att den nuvarande uppräkningen av särskilda skäl för dispens bör tas bort.” Många exempel på konsekvenser av sådan politik återfinner vi runtom i världen – där inte allemansrätten och strandskyddet finns. Fri tillgång till naturvistelse är ingen självklarhet. Den rätten måste försvaras!
En annan aspekt gäller det naturskydd som idag omfattar strändernas känsliga natur. Detta strandskydd syftar till att bevara mycket värdefulla så kallade nyckelbiotoper, naturmiljöer som är centrala för den biologiska mångfalden. I utredningen föreslås att ” Strandlov bör inte beviljas i områden som är av väsentlig betydelse för att långsiktigt tillgodose något av strandskyddets syften.” Men vad innebär ’väsentlig betydelse’? När samtidigt intentionen i utredningen är att underlätta för exploatering och därtill begränsa Länsstyrelsens rätt till överprövning! Här föreligger en tydlig intressekonflikt. Sverige har skrivit under FN:s 17 globala mål i Agenda 30, varav flera har bäring på frågan om strandskyddets vara eller inte vara. I det femtonde målet står följande: ”Hållbara ekosystem och biologisk mångfald är grunden för vårt liv på jorden. Att tillgodose mänsklighetens behov av livsmedel, energi, vatten, mineraler och råmaterial utan att skada den biologiska mångfalden och säkerställa hållbart nyttjande ekosystemtjänster är en avgörande utmaning för vår överlevnad.”
Att fortsatt prioritera människans rätt till att exploatera och utnyttja denna planets natur utan hänsyn till dessa överordnande och grundläggande principer, innebär att vi sågar av den gren vi sitter på. Hållbarhetsbegreppet är komplext och tenderar ofta i den politiska debatten att tolkas mycket olika beroende på med vilket syfte någon uttalar sig. Är syftet primärt att efterleva Agenda 30:s tydliga mål eller är syftet främst fortsatt tillväxt, överutnyttjande och exploatering? Konkret handlar det till exempel om just våra strandzoner. Det är inte ett långsiktigt hållbart agerande, vare sig ekologiskt, socialt eller ekonomiskt, att eftersträva att stränder – och andra skyddsvärda naturmiljöer – skall komma att utgöra attraktiva miljöer som lockar fler invånare att bosätta sig där. Eller som miljöer att exploatera för olika former av näringsverksamhet, om allemansrätten får stå tillbaka och där naturskyddet urholkas. Det är kortsiktigt och oansvarigt. Vi måste anpassa oss till de ekologiska ramar som naturen ger oss. En frisk, stark och mångfaldig natur är ingen självklarhet! Den måste försvaras!
Tord Helgesson
