Till årets Nobelfest bär Märta Stenevi bär en klänning skapad av designern Louise Xin. En designer som låter kunskapen om klimatförändringarna, exploateringen av naturen och hoten mot mänskliga rättigheter sätta ramarna och villkoren för hennes skapande.
Louise Xin gör klänningar som inte går att köpa, endast hyra. Med tyger som redan levt ett liv med ett annat syfte skapar hon konstverk som används om och om igen. Hon använder dessutom sin arena som modedesigner för att sätta ljus på frågor som rör mänskliga rättigheter och villkoren för arbetare i textilindustrin.
Idag köper vi 60 procent mer kläder nu än för tjugo år sedan. Vissa av dem används aldrig och prispressen är stenhård inom klädindustrin. Priset för de billiga kläderna betalas av människorna inom produktionen, mestadels kvinnor men även barnarbetare, som jobbar under slavliknande förhållanden, och vår natur, när vattendrag förgiftas och resurser förbrukas.
– Mode är och ska få vara lustfyllt. Men det finns inget lustfyllt i att människor och miljö far illa i produktionen. De senaste veckorna har vi än en gång sett fasansfulla rapporter om konsekvenserna av den ohållbara textilindustrin, med fabriker som förgiftar vatten och natur och liknande villkor för människorna som närmast liknar slaveri, säger Märta Stenevi.
Louise Xins modevisning på Stockholm Fashion Week 2021 var utformad som en demonstration där modellerna bar på plakat som belyste olika konflikter och orättvisor.
– Att välja Louise klänning till Nobelfesten är ett sätt för mig att fortsätta och förstärka demonstrationen, och ta budskapen in i finrummen. På det plakat jag fotograferats med idag står det “no sustainability without human rights”, eftersom allt hållbarhetsarbete måste omfatta både natur och rättvisa.
Till klänningen bär Märta smycken designade och tillverkade av Mia Larsson. Materialen är återanvända ostronskal från restauranger och vänners måltider, som konstfullt samverkar med det återvunna silvret.
– Louise klänning för tankarna till skummande hav och livet däri, och när jag såg den tänkte jag omedelbart på Mias smycken som tar vara på materialen ur havet och tillverkas med respekt för både natur och människa. Modeindustrins affärsmodeller måste reformeras, så att både jordens resurser och människors livsvillkor får sätta ramarna. Både Louise och Mia visar att det är möjligt, och det hoppet för framtiden bär jag med mig till Nobelfesten, avslutar Märta Stenevi.
