SprÄkrörens sommartal 2023
Det talade ordet gĂ€ller.Â
Hej vÀnner, och tack för att ni tagit er tid att komma hit idag.
Jag hoppas att ni har haft en fin sommar. För mig har sommaren och den glĂ€dje jag alltid kĂ€nner över att fĂ„ vara i vĂ„r fantastiska natur i Ă„r blandats med oro över vad som Ă€r pĂ„ vĂ€g att hĂ€nda med vĂ„r planet. Det har varit svĂ„rt att njuta av ledigheten nĂ€r klimatlarmen stĂ„r som spön i backen. VĂ€rlden har nu för första gĂ„ngen passerat 1,5 graders upphettning, förhoppningsvis Ă€r det inte permanent, men vi ser effekterna tydligt. Haven har vĂ€rmts upp till badkarstemperatur, 38 grader utanför Florida, skogsbrĂ€nder och översvĂ€mningar har hĂ€rjat planeten. 2023 ser ut att bli det mest extrema klimatĂ„ret. HittillsâŠ
Detta Är nÀr klimatet sÄ tydligt lÀmnat det normala kommer vi att Àgna hela vÄrt sommartal Ät klimatkrisen. Inte för att vi vill det, vi hade gÀrna pratat om hur regeringens havererade bostadspolitik gör det omöjligt för unga att flytta hemifrÄn, om allt högre matpriser och hyror slÄr mot barnfamiljer och ett mycket allvarligt sÀkerhetslÀge för Sverige. Men nÀr det globala vÀrmerekordet slagits 42 dagar i rad (43 dagar i rad) och planeten Àr varmare Àn pÄ 120 000 Är och regeringen ÀndÄ fortsÀtter att blunda för allvaret. NÀr samtliga andra partiledare ÀndÄ Àr tysta eller som mest tar upp klimatkrisen i nÄgon bisats. DÄ visar det tydligt varför Miljöpartiet sÄ akut behövs i svensk politik, i riksdag och i regering. Utan Miljöpartiet hamnar vÄr tids ödesfrÄga, obegripligt nog, helt utanför dagordningen.
Inte bara vĂ€rldshaven Ă€r varmare Ă€n nĂ„gonsin. Ăven vĂ„rt innanhav, Ăstersjön, har drabbats av en rekordlĂ„ng vĂ€rmebölja i sommar. Och med en sĂ„ lĂ„ng vĂ€rmebölja kommer ett redan tidigare övergött och utfiskat ekosystem i rubbning med förödande konsekvenser för djur- och vĂ€xtlivet under ytan. Havet som vi minns det, som vi Ă€lskar det, kommer vi kanske snart inte kĂ€nna igen lĂ€ngre.
Haven, skogarna och naturen Àr vÄra bÀsta vÀnner för att klara klimatet. Att de kan ta upp stora delar av den koldioxid vi slÀpper ut Àr vÄr viktigaste vÀg för att klara klimatkrisen. DÀr naturen förstörs, dÀr förstörs ocksÄ vi.
Jag har under de senaste Ă„ren besökt mĂ„nga de vackra naturreservat vi har i vĂ„rt land som inrĂ€ttats nĂ€r vi Miljöpartister satt i regering och kunde femdubbla miljöbudgeten. Varje gĂ„ng har jag slagits av en enorm glĂ€dje och stolthet över att vi anvĂ€nde vĂ„r tid vid makten till att inte bara skydda och rĂ€dda sĂ„ mycket natur och miljö som möjligt – utan ocksĂ„ till att göra den tillgĂ€nglig, för fler.
Det handlar om barns möjlighet att uppleva havet, sjöarna och skogen. Om att bevara det vackraste vi har för att alla – oavsett storlek pĂ„ plĂ„nboken – ska kunna njuta av vĂ„ra strĂ€nder, skogar och den svenska allemansrĂ€tten.
DÀrför Àr det med fasa vi följt det senaste Ärets slakt av miljöbudgeten tillsammans med en havererad klimatpolitik. Medel till skydd och skötsel av vÀrdefull natur dras ned till en brÄkdel, allt medan urskogarna huggs ned i snabbare takt och haven sakta dör ut.
Vi kan istÀllet vÀlja att skydda den svenska skogen, att sluta fiska ur vÄra hav och att vÄrda vÄr natur för framtida generationer. Och dÀrigenom fÄ naturens hjÀlp att klara klimatkrisen. Nej, det Àr inte gratis att rÀdda naturen. Men det Àr en investering vÀl vÀrd pengarna. För det Àr en investering i vÄr överlevnad.
Hur fÄr vi politiker som inte förstÄr vÀrdet av ett femtonÄrigt barns liv att förstÄ vÀrdet av en tusenÄrig tall?
I helgen var jag i Jokkmokk. Jag fick vara med om nĂ„got stort. Efter mer Ă€n 40 Ă„rs kamp blev omrĂ„det JielkkĂĄ-RijmagĂ„bbĂ„ invigt som naturreservat. Det har varit en kamp som utkĂ€mpats av jĂ€gare, samer och boende – tillsammans. För att skydda renarnas vinterbete som Ă€r sĂ„ avgörande för deras överlevnad. För att skogen Ă€r del av ett kulturarv, en berĂ€ttelse. Om mĂ€nniskor som levt dĂ€r och om natur som lĂ„ngsamt, lĂ„ngsamt vuxit, Ă„ldrats och dött dĂ€r.
Och för att vi mÀnniskor behöver skogen. Inte för aktiekurser eller bolagsvÀrden, utan för att de oersÀttliga och tusenÄriga liv som bor dÀr ska finnas kvar Àven i framtiden.
Den som reser genom Sverige kan inte lĂ€ngre se nĂ„n skog för alla trĂ€d som planterats. Mil efter mil Ă„ker man istĂ€llet genom virkesĂ„krar. Mark som skövlats, som beretts och planterats med trĂ€d av en enda sort, och vars enda uppgift Ă€r att vĂ€xa fort. Allt för att det ska gĂ„ att skövla igen, sĂ„ fort och effektivt som möjligt. Det Ă€r ett system som Ă€r vĂ€ldigt fĂ„ vinnare. Massabolagens aktieĂ€gare, de allra största skogsbolagen, Ă€ven statens Sveaskog – som som samhĂ€llet har vi förlorat. De smĂ„ skogsĂ€garna fĂ„r knappt betalt för sin skog. FörĂ€dlingen av virket sker utomlands och kommer andra till del. Staten drar in lite kontanter – men förlorar ovĂ€rderliga urgammla och avgörande ekosystem. De boende i omrĂ„dena förlorar sin skog och sina stigar för att istĂ€llet bo granne med med ödsliga kalhyggen. Och urfolket samerna förlorar bĂ„de sin inkomst nĂ€r rennĂ€ringen blir alltmer trĂ€ngd – men ocksĂ„ sin historia nĂ€r spĂ„ren efter slĂ€kter och mĂ€nniskor förgörs för snabba vinster.
Den hĂ€r sommaren har slagit alla rekord. Skogar har brunnit. StĂ€der har översvĂ€mmats. Och samhĂ€llen har krossats i allt extremare stormar vĂ€rlden över. Man behöver inte lĂ€ngre âlita pĂ„ vetenskapenâ för att förstĂ„ vad det Ă€r som hĂ€nder. Det rĂ€cker med att frĂ„ga nĂ„gon av Gotlands jordbrukare, de som fĂ„tt sin kĂ€llare översvĂ€mmade de senaste veckorna eller sett sina vĂ€gar och hem spolas bort i Ă re sĂ„vĂ€l som Norge.
Det rÀcker med att frÄga ett av alla de barn som lever mitt i hungerkrisen i Somalia och Etiopien, som just nu befinner sig i den vÀrsta torkan pÄ 40 Är, eller en av alla de förÀldrar som tvingas rycka upp barn och liv för att fly sina hem nÀr torkan ökar konflikterna. Det rÀcker att frÄga de mÀnniskor som förlorat sina kÀra i brÀnderna i Hawaii, Rhodos, Kanada eller Teneriffa.
Klimatkrisen Àr hÀr. Och det Àr ocksÄ artdöden.
För det Ă€r samma girighet som skövlar skogen för industrins vinster, som ocksĂ„ slaktar bistĂ„ndet till Afrika för att kunna sĂ€nka priset pĂ„ bensin. Samma rasism som lĂ„ter barnen i Somalia dö lĂ„ter ocksĂ„ barnen i Rinkeby dö pĂ„ gatorna, och ser bort nĂ€r det samiska arvet förvandlas till aska. Och samma faktaförnekelse som vĂ€grar se ekosystemens betydelse lĂ„ter utslĂ€ppen öka – nĂ€r de mĂ„ste minska.
NÀr vÀrlden som vi kÀnner den börjar rasa framför vÄra ögon Àr det lÀtt att fyllas av hopplöshet och ilska.
Hopplöshet över hur lĂ„ngt det har gĂ„tt. Ilska över att fossilindustrin tillĂ„tits hĂ€rja fritt och sĂ€tta agendan. Och en vrede över att de andra partierna i Sveriges riksdag, under sĂ„ lĂ„ng tid lĂ„tit sig pĂ„verkas, och gjort allt i sin makt för att stoppa den politik som behövs för att sĂ€nka utslĂ€ppen â och det trots att de, varje dag, ser samma sak som du och jag, nĂ„s av samma nyheter som vi alla gör och fĂ„r samma larmrapporter lagda pĂ„ sina bord som alla riksdagens ledamöter.
Jag kÀnner ocksÄ en ilska över att Ulf Kristersson och hans regering hÄller pÄ att förstöra den chans klimatomstÀllningen innebÀr. De verkar leva kvar i en gammal förestÀllning dÀr klimatpolitik Àr en belastning, dÀr omstÀllningen Àr en börda som man helst vill slippa ifrÄn. Men dÄ har man inte förstÄtt dagens nÀringsliv.
SÄ hÀr skriver Sveriges största företag, bland annat Scania, Volvo, Skanska och HM i en debattartikel:
âKlimatomstĂ€llningen Ă€r en gigantisk möjlighet för svenska företag. Den internationella konkurrensen om de gröna investeringarna Ă€r dock stenhĂ„rd. Om politiken hĂ€r hemma inte kan matcha företagens ambitioner och behov av skyndsamma Ă„tgĂ€rder kommer Sverige att halka efter i omstĂ€llningen och investeringarna riskerar att hamna utomlands.â
NÀr Joe Biden med massiva stöd lockar enorma gröna investeringar till USA, nÀr Sveriges största företag krÀver en mer ambitiös svensk klimatpolitik för att de ska klara sin konkurrenskraft. DÄ Àr regeringens politik för ökade utslÀpp inte bara ett enormt misslyckande, det Àr ett hot mot investeringarna, mot jobben och mot ekonomin.
Det Ă€r ett faktum att klimatet förĂ€ndras, och att vĂ„ra samhĂ€llen kommer att förĂ€ndras till följd av det. Detta â mina vĂ€nner â Ă€r politikens största utmaning under 2000-talet: att leda vĂ„ra samhĂ€llen genom denna ödestid, att dra nyttan av att ligga i framkant i omstĂ€llningen och att förbereda vĂ„ra samhĂ€llen pĂ„ de kriser som uppstĂ„r till följd av klimatupphettning och miljöförstöring. Efter snart ett Ă„r, dĂ„ vet vi att den utmaningen, den klarar inte Ulf Kristersson.
Vi nÀrmar oss Ärsdagen för Tidöpartiernas regeringsbildande. Och vilket oerhört bisarrt Är det varit!
Aldrig förr har vĂ€l en regerings politik mötts av sĂ„ kompakt motstĂ„nd. Forskare frĂ„n alla vĂ„ra stora universitet, samtliga miljöorganisationer, regeringens egna myndigheter och expertrĂ„d â ja, till och med tjĂ€nstemĂ€nnen pĂ„ regeringskansliet som skrivit regeringens egen budget â alla har enats i en svidande kritik mot regeringens klimatpolitik. Och pĂ„ goda grunder: utslĂ€ppen ökar för första gĂ„ngen pĂ„ tvĂ„ decennier till följd av politiska beslut. Ulf Kristerssons regering har sĂ€nkt skatten pĂ„ bensin och diesel men stoppat reformeringen av reseavdraget som skulle gjort det billigare att resa kollektivt. De pratar om dyra investeringar i kĂ€rnkraft, men har slopat stödet till anslutning av vindkraften. De sĂ€nker skatten pĂ„ avfallsförbrĂ€nning samtidigt som de höjer skatten pĂ„ reparationer.
Sverige har gÄtt frÄn att vara en del av lösningen, till att bli en del av problemet.
Och konsekvenserna av problemet fĂ„r betalas av medborgarna sjĂ€lva. Regeringen förvĂ€rrar glatt klimatkrisen och lĂ„ter enskilda företag, privatpersoner och kommuner stĂ„ med notan. Klimatanpassning nĂ€mns i förbifarten, men nĂ„gra pengar kommer inte. Inte heller nĂ€mns kopplingen mellan extremvĂ€der och klimatkris av regeringen – villaĂ€gare förvĂ€ntas gĂ„ pĂ„ lurendrejeriet om att de tjĂ€nar pĂ„ fossila subventioner, samtidigt som de slĂ„ss med försĂ€kringsbolagen om att rĂ€dda sina hem.
Lika illa har det varit pÄ miljöomrÄdet. Skyddet för vÀrdefull natur har slaktats och varken urskog eller hotade djurarter kan fÄ tillrÀckligt skydd. Havmiljöpropositionen har lagts i malpÄse parallellt med att pengarna till vÄra vattenmiljöer halverats.
Och som grÀdde pÄ moset, som symbol för hur lite den hÀr SD-styrda regeringen med Ulf Kristersson i spetsen förstÄr, sÄ la man ner Miljödepartementet.
Man la ner. Miljödepartementet.
Skylten som prydde Miljödepartementets entré togs omhand av kloka mÀnniskor och fÄr nu resa land och rike runt för att pÄminna mÀnniskor om att en annan vÀg Àr möjlig i politiken. KÀra Miljödepartementsskylt: senast 2026 ska du komma hem och sÀttas upp pÄ vÀggen igen.
Efter snart ett Är vid makten, har det blivit smÀrtsamt tydligt att Ulf Kristersson inte förstÄr vad som krÀvs för att minska utslÀppen eller för att förbereda samhÀllet pÄ krisens konsekvenser. Ulf Kristersson förstÄr inte klimatkrisen. Och den som inte förstÄr klimatkrisen, kommer aldrig kunna leda samhÀllet genom den.
Bara den som inte förstÄr klimatkrisen skulle bedriva en politik som kraftigt ökar utslÀppen just nÀr extremvÀder orsakat av klimatförstörelsen hÀrjar vÄr vÀrld som vÀrst.
Bara den som inte förstÄr klimatkrisen skulle gÄng pÄ gÄng sÀnka pengarna till klimatanpassning, samtidigt som regeringens eget expertrÄd tydligt visar pÄ behovet av mer pengar för att framgÄngsrikt kunna vÀrna om svenskarnas liv och hÀlsa och skydda deras egendom.
Bara den som inte förstÄr klimatkrisen skulle ge vetorÀtt över klimatpolitiken till Sverigedemokraterna, ett parti som uteslutande Àgnar sig Ät att prata ner klimatkrisen, förminska klimathotet och förneka klimatforskningen.
Men Ulf Kristersson saknar inte âbaraâ förstĂ„else för klimatkrisen. Den som pratar fint om klimatet men sen medvetet ökar utslĂ€ppen, sĂ€nker anslagen till klimatanpassning, lĂ„ter klimatförnekare hĂ€rja fritt i sin riksdagsgrupp och ger vetorĂ€tt över klimatpolitiken till foliehattarna. Den klarar helt enkelt inte sitt jobb.
Ulf Kristersson klarar inte att hantera klimatkrisen, och kommer dÀrför aldrig kunna leda Sverige genom den, aldrig skydda Sverige och oss svenskar frÄn dess hÀrjningar.
Det finns mÄnga som har att vinna pÄ att intala oss att det inte gÄr att Àndra. Att den fossila ekonomi som göder sÄvÀl oljebolagens kvartalsvinster som Putins krigskassa Àr ett mÄste för att samhÀllet ska fungera.
Men inget hade kunnat vara mer fel. För vi miljöpartister har visat att det gÄr. Att vi kan nÄ nÄgra av vÀrldens mest ambitiösa klimatmÄl.
IstÀllet för att som regeringen Kristersson slÀnga bensin pÄ en redan livsfarlig eld kan vi vÀlja en annan vÀg. En vÀg dÀr vi investerar tre miljarder varje Är i klimatanpassning. DÀr vi steg för steg sÀkrar Sverige frÄn livsfarliga jordskred, raserade jÀrnvÀgar och dödliga vÀrmeböljor. Och samtidigt gör vÄra samhÀllen grönare och trevligare varje dag.
Vi miljöpartister vill vĂ€lja en vĂ€g dĂ€r vi satsar 100 miljarder per Ă„r i tio Ă„r i en verkligt rĂ€ttvis omstĂ€llning. Det Ă€r mycket pengar – men att inte göra det kommer att kosta lĂ„ngt mycket mer. Inte bara i pengar – utan i mĂ€nniskors liv, förstörd natur och sĂ€mre förutsĂ€ttningar för vĂ€lfĂ€rd.
Det Àr nu vi ska investera oss ur klimatkrisen. Det Àr nu vi ska göra satsningar som bÄde sÀnker utslÀppen och lockar gröna investeringar och gröna jobb till Sverige. Inte sen, inte nÄgon annanstans. Utan hÀr och nu.
Vi ska investera i snabba tÄg i hela landet, i billigare kollektivtrafik och Sverigekort. Vi ska investera i gÄng- och cykelbanor som ger bÄde 8-Äringar och 80-Äringar sin frihet och sitt sjÀlvbestÀmmande tillbaka, och vi ska investera i laddinfrastruktur i hela landet sÄ att alla som mÄste köra bil kan göra det billigt och enkelt.
Vi ska investera i ett nytt grönt nÀringsliv som skapar nya jobb, med nya industrier som gör stÄl utan kol och batterifabriker som gör att den industri som tidigare stÄtt för höga utslÀpp nu Àr en del av den gröna omstÀllningen. Och vi har redan börjat se konturerna av en stor positiv förÀndring.
Nya innovationer mĂ„ste fĂ„ möjlighet att utvecklas och konkurrera â dĂ€rför ska varenda subvention av utslĂ€pp bort. HĂ„llbara affĂ€rsmodeller ska bli mest lönsamma. Det Ă€r sĂ„ ett sunt nĂ€ringsliv fungerar, och det Ă€r sĂ„ vi tar vara pĂ„ kraften hos alla de som vill vara med och stĂ€lla om.
Vi miljöpartister förstĂ„r vĂ€rdet av att bevara en tusenĂ„rig tall – och vi förstĂ„r vĂ€rdet av att skydda ett femtonĂ„rigt barns liv.
För den gröna omstĂ€llningen har aldrig bara handlat om minskade utslĂ€pp och att bevara biologisk mĂ„ngfald, utan att bygga ett samhĂ€lle som Ă€r hĂ„llbart – för bĂ„de mĂ€nniskor och miljön.
VÄr politiska kamp, Miljöpartiet de grönas politiska kamp, handlar inte bara om barnens framtid. Vi behöver ocksÄ slÄss för deras nutid. Inte bara om en planet för dem att bo pÄ om trettio Är, utan om den trygghet de behöver för att vÀxa upp till starka, jÀmlika, trygga vuxna, med den kunskap de behöver för att i sin tur vÄrda planeten för sina barn.
Ett hÄllbart Sverige Àr ett Sverige dÀr klyftorna minskar och dÀr alla förÀldrar har rÄd att bÄde sÀtta nÀringsrik mat pÄ bordet i slutet av mÄnaden, och betala fotbollsskolans terminsavgift.
Det Àr ett Sverige som aldrig viker ner sig för rasismen. Som istÀllet för att slÀppa in SD i regeringskansliet och anvÀnda invandrare som syndabockar, möter den öppna rasismen i samhÀllet med kunskap, inkludering och rÀttvisa.
Ett hÄllbart Sverige Àr ett Sverige dÀr friheten Àr för alla, inte bara de rika. DÀr vÄldet pÄ gatan och i hemmet inte har nÄgon plats och dÀr trygghet Àr nÄgot mer Àn tomma ord. DÀr ungarna som vÀxer upp i RosengÄrd eller pÄ landsbygden har samma möjligheter och kÀnner samma framtidstro som barnen i Stockholms kranskommuner.
Det Àr ett Sverige dÀr politiken sÀkerstÀller att vÄrt land ocksÄ i framtiden Àr till för alla. Inte bara för nÄgra fÄ. DÀr de som orsakar de största utslÀppen, ocksÄ Àr de som betalar mest för investeringarna som krÀvs för att klimatomstÀllningen ska bli verklighet. DÀr politiker tar ansvar för att inte svenska pensionÀrer, lÄginkomsttagare och smÄföretagare ensamma ska fÄ ta smÀllen av klimatkrisen.
Det Àr ett Sverige som byggs tillsammans, av oss alla och för oss alla.
Och trots regeringen ser vi hopp.
För vi ser de urskogar som skyddats av politiska beslut och aktivisternas kamp, de som Àr Europas sista men dÀr osttickan och den blanksvarta spiklaven gömmer sig som ett kvitto pÄ ett helt ekosystem. Vi ser varför det Àr viktigt, livsnödvÀndigt! och att vi kan och ska göra det igen. Skydda mer skog. RÀdda fler arter.
Och vi möter barnen som ska leva i det hÀr samhÀllet lÄngt efter att vi Àr borta. Ser deras glöd och obÀndiga livskraft, ser hur lÀtt den kan knÀckas och torka bort, men ocksÄ hur lite som krÀvs för att istÀllet skydda och stÀrka den. Vi ser hur starka, trygga mÀnniskor skapar starka skydd för naturen och framtiden.
För hundra Är sedan byggde mÀnniskor som trodde pÄ en bÀttre framtid det vÀlfÀrdsland Sverige Àr idag.
Den resan kan vi göra igen. Tillsammans. Och den hÀr gÄngen kommer vi göra det med allt vi lÀrt oss om jÀmlikhet, om ekologisk hÄllbarhet och om rÀttvisa.
Tack för att vi fÄr göra den resan med er. Tack för att ni inte ger upp hoppet. Tack för att vi fÄr föra kampen tillsammans med er.
Talet eftersÀnds imorgon 29/8 i SVT2 kl. 12.03-12.45