Igelkotten är med sin karaktär ett djur som är lätt att både tycka om och känna igen, och är en hjälpsam skadedjursbekämpare i våra trädgårdar.
Publicerad i Kristianstadsbladet 2025-04-19
Igelkotten hör till våra äldsta nu levande däggdjur och har som art bevittnat dinosauriernas undergång. Men nu är Igelkotten på väg att försvinna – på grund av oss människor.
Trots att igelkotten varit fridlyst i Sverige i över 50 år minskar den kraftigt i antal. Biltrafik, robotgräsklippare, miljögifter och klimatförändringar gör att den idag är hotad i stora delar av landet. Vissa av dessa hot är svåra att lösa på individnivå, men det finns något vi alla kan göra – och det är att i alla fall rädda dem från våra brasor.
Igelkottar trivs i högar av löv, kvistar och ris – precis den typ av miljö vi ofta bygger våra majbrasor eller påskbrasor av. De gömmer sig där, särskilt under den tidiga våren när de just vaknat ur sin vinterdvala. Därför riskerar de att bokstavligen brinna inne när vi tänder eld.
Sedvänjan att tända dessa brasor är flera hundra år gammal och har även tidigare inneburit fara och hot för igelkotten. Sammantaget med alla nya hot som vi skapat blir igelkotten allt mer sällsynt och vi behöver vara extra varsamma. Om vi ska ha en chans att bevara denna fantastiska art – en sann överlevare – så måste vi hjälpas åt.
Så innan du tänder på brasan i trädgården, till påsk eller Valborg – flytta den om det går. Bygg upp den på nytt samma dag som du eldar. Om det inte är möjligt, stick in långa, trubbiga pinnar utan vassa spetsar, för att skrämma ut eventuella igelkottar i tid. Det är en liten åtgärd, men med stor betydelse. Ni är många som redan gör detta.
Vi måste värna om den biologiska mångfalden – och se till att igelkottarna inte bara överlever våren, utan även får chansen att föda sina ungar till sommaren.
Miljöpartiet Kristianstad
