I Laholm vill Miljöpartiet rädda flodpärlmusslan och låta laxen leka genom att ta bort kraftverksdammen och skapa fiskvägar uppströms genom Lagan. Det skriver två miljöpartister med anledning av den biologiska mångfaldens dag.
Nu spirar livet, fågelsången fyller luften, grönskan gör sin återkomst. Den 22 maj är den biologiska mångfaldens dag som firas, med exkursioner ut i naturen runt om i världen. Detta för att uppmärksamma både vikten av artrikedomen men också att den hotas. Vi måste vända trenden för det sinande livet.
I generationer har människor brukat landskapet och samtidigt varit en del av det. Men under de senaste decennierna har balansen rubbats. På en livslängd har Sveriges natur som den svenska folksjälen är så oerhört stolt över, förändrats och degraderats.
Möjligheten att plocka blåbär i en skog är något som många tar för givet, men blåbären trivs inte i dagens täta skogar. Sedan 1950 har blåbärsförekomsten minskat med 50 procent. Ålen som man åt i överflöd är akut utrotningshotad. Ängsblommorna hotas av igenväxning. Den vackra fjällugglan är klassad som utrotad i Sverige.
Men det finns hopp, för livet vill leva. Vi behöver nu samla kraft för att inte bara skydda naturen, utan för att steg för steg reparera den. Det handlar om att slå ängar, släppa bete på marker, släppa fram strömmande vattendrag, och ta fram vildheten i Sveriges vackra natur.
Detta är inte bara en vision eller framtidsscenario att längta efter, utan konkret lagstiftning inom EU: Restaureringslagen. Till 2030 ska 20 procent av land och havsområden restaureras, och städer ska bli grönare. Det kan göra att både landsbygd och biologisk mångfald får blomstra, med tanke på möjligheten för alla gröna lokala jobb. För varje krona som investeras i naturrestaurering, får vi mellan 8 och 38 kronor i samhällsnytta tillbaka, genom renare vatten, minskade översvämningar, pollinering, klimatanpassning och bättre hälsa.
Bävrar utrotades på 1800-talet, men för drygt 100 år sen gjorde de comeback. I dag kan vi se både lövgroda i träden, och havsörn i skyn. Detta tack vare att vi visat handlingskraft och bestämt oss för att värna dessa arter.
I Laholm vill vi rädda flodpärlmusslan och låta laxen leka genom att ta bort kraftverksdammen och skapa fiskvägar uppströms genom Lagan. I Skummeslövsstrand vill vi att Laholms kommun tar över ägandet av strand och hed och sköter det med naturvårdsavtal med länsstyrelsen och skötselgrupper. Svarvareskogen och ängarna öster om södra sanddynsreservatet bör bli kommunalt reservat för friluftslivets och den biologiska mångfaldens skull.
Vi har hopp om livet, men vi har inte hopp om den nuvarande Tidö-regeringen. Vi behöver ett maktskifte, och vi i Miljöpartiet kommer driva på för:
• Ett naturpolitiskt ramverk, som garanterar att naturen prioriteras oavsett vilken regeringen som styr.
• Hållbart nyttjande av skog och fisk, där vi går från storskalig rovdrift till småskaligt och långsiktigt brukande.
• En plan för hur vi kan restaurera naturen, och där den som vill bidra ska gynnas.
Detta för att stoppa och vända trenden för biologisk mångfald. På så sätt kan vi få rikare artrikedom och rikare liv.
Rebecka Le Moine (MP), riksdagsledamot
Margareta Lindgren (MP), ordförande MP Laholm
Publicerad i Hallandspostens webbutgåva 2026-05-31 och pappersutgåvan 2026-05-30.