En trygg stad byggs med människor i fokus
Den partiöverskridande överenskommelsen om åtgärder mot våldsvågen i Norrköping är ett
viktigt första steg mot en tryggare stad. När alla partier kan samlas kring tryggheten visar det
att frågan är större än politiska motsättningar. Det ger också en stabil grund för långsiktiga
lösningar.
Men trygghet skapas inte bara genom fler ordningsinsatser. Den formas också av hur vi bygger vår stad.
När människor känner sina grannar, när barn kan leka nära hemmet och när det finns gröna platser där människor möts då uppstår något som inga övervakningskameror kan ersätta: social trygghet.
Under senare år har flera nya stadsdelar planerats och byggts i Norrköping med starkt fokus på förtätning. Inre hamnen är ett tydligt exempel. Området har ett fantastiskt läge, men många lägenheter står tomma. Många upplever bostäderna som dyra och miljön runt omkring alltför trång för lek och umgänge.
Samma modell riskerar nu att upprepas i planerna för Butängen och Himmelstalund.
Det är därför inte konstigt att byggnationerna har stannat av. När byggherrarna hävdar att marknad saknas är det kanske inte bara ekonomin som är problemet – utan också hur vi planerar våra stadsdelar.
Vi behöver lyfta blicken och ställa den större frågan:
Vilken stad vill vi egentligen leva i?
Forskning visar att människor mår bättre när de har nära till grönska. Utsikt över träd och
parker påverkar både fysisk och psykisk hälsa. Barn som leker i gröna miljöer är friskare och
utvecklar motorik, koncentration, kreativitet och empati bättre än barn som mest vistas i
miljöer med brist på grönska.
Trygghet handlar också om hur bostadsområden utformas. När kvarter planeras så att de boende delar gårdar skapas naturliga relationer mellan grannar. Människor lär känna varandra, ser vad som händer i sin närmiljö och reagerar när något inte står rätt till. Det behövs en nära gård där grannar känner igen varandra och kan umgås, där småbarn har sin trygga lekplats och där äldre barn enkelt når kvarterets gemensamma ytor lite längre bort.
I områden med stora huskroppar utan fungerande gårdar går man direkt från lägenheten ut i det offentliga rummet. Den sociala väven som skapar trygghet ges aldrig någon möjlighet att växa fram. Under Miljonprogrammets tid gjorde man det felet, husen var för höga och utemiljön var torftig. De sociala miljöerna runt bostäderna fungerade dåligt. Stora resurser har senare behövt läggas på att försöka rätta till problemen i efterhand.
Låt oss lära av historien. Att reparera fel i efterhand blir betydligt dyrare än att tänka rätt från
början. Vi har inte råd att upprepa samma misstag igen.
Norrköping har goda förutsättningar att utvecklas annorlunda. Vi är en lagom stor stad, med spårväg, närhet till vatten och stora möjligheter att planera hållbara stadsdelar. Grönare bostadsområden ligger helt i linje med mål som kommunen redan har beslutat om. I riktlinjerna för Norrköpings parker lyfts exempelvis betydelsen av krontäckningsgrad – alltså hur stor del av stadens yta som täcks av trädkronor. Träd och grönska sänker temperaturen under varma perioder och skapar ett mer hälsosamt stadsklimat.
När byggplaner pausas uppstår en möjlighet vi inte får missa.
Det är tid att tänka efter före.
Vi behöver grönskande stadsdelar med lagom tätt mellan husen, där människor har nära till arbete, service och parker. Där barn kan växa upp på trygga gårdar, där grannar tycker om att vistas och kan lära känna varandra.
Trygghet börjar inte på polisstationen.
Den börjar utanför ytterdörren.
För en människofokuserad stad
Eleonor Marmefelt, riksdagskandidat
Ingemar Hillerström, kommunkandidat och nuvarande ledamot i fullmäktige
Anette Åhlenius, riksdags-, region- och kommunkandidat
Ursula Hass, medlem
Else Berglund, region- och kommunkandidat
Oliwer Schultz, riksdags-, region- och kommunkandidat
Miljöpartiet i Norrköping