Fritidsgårdar är en billigare lösning än barnfängelser
När berättelser om allt yngre barn i gängmiljöer når oss är det lätt att ropa på hårdare tag.
Låsta dörrar kan låta som handlingskraft. Men styrka är inte alltid detsamma som hårdhet.
Styrka är att hålla fast vid det som faktiskt fungerar.
Att fängsla 13-åringar riskerar att göra mer skada än nytta. Barn som placeras bakom lås och bom får inte bara ett straff, de riskerar också att få en identitet som kriminella. Den vägen är inte bara mänskligt kostsam, den är helt enkelt inte ekonomiskt försvarbar. Ett samhälle som vill minska brott måste agera förebyggande.
I Norrköping har vi sett hur skör den förebyggande strukturen kan vara. Vi har sett exempel på hur budgeten för fritidsgårdar skurits ner och verksamheter tvingats stänga i kärva ekonomiska tider. Vi såg då hur relationer bröts och trygga mötesplatser försvann. Erfarenheten visar hur snabbt något som tagit år att bygga kan monteras ner.
Kommunens ekonomi är fortsatt ansträngd och prioriteringar är alltid svåra. Samtidigt som vi vet att när förebyggande verksamhet behandlas som en kostnad som kan justeras ner, då är det ofta de mest sårbara som drabbas först. Därför behövs en tydlig riktning som säger att det förebyggande arbetet inte får bli en bricka i ett syniskt budgetspel.
Fritidsgårdar är inte en trivselfråga när ekonomin tillåter. De är en del av kommunens trygghetsarbete. Där finns vuxna som ser när något förändras i en ung människas liv. Där finns gemenskap, skapande och meningsfull sysselsättning. Där erbjuds tillhörighet utan krav på konsumtion.
Gängens lockelse handlar sällan bara om pengar. Den handlar om gemenskap och status. För en trettonåring kan det väga tungt. Om samhället vill konkurrera med den lockelsen måste vi erbjuda något starkare: relationer som håller och vuxna som står kvar. Förebyggande arbete kräver tålamod och uthållighet. Vi vet att det är just det som gör skillnad. Ekonomiskt är det också klokt. Kostnaderna för en ung människa som fastnar i grov kriminalitet är enorma. En stabil fritidsverksamhet kostar en bråkdel.
Trygghet skapas inte i en rättssal. Den skapas i vardagen, i skolan, i föreningslivet och på fritidsgården. Den finns i vetskapen om att kommunen har en plan som håller över tid. Miljöpartiet vill se större och mer långsiktiga satsningar på det förebyggande arbetet. Inte tillfälliga projekt, utan stabil finansiering och tydlig prioritering. Vi accepterar inte att insatser för barn och unga blir det första som skärs bort när ekonomin är pressad.
Miljöpartiet vill inte möta barn med lås och galler utan med närvaro och möjligheter.
Fritidsgårdar är en billigare lösning än barnfängelser. Men framför allt är de en klokare och
mer mänsklig lösning.
För ett tryggt Norrköping,
Eleonor Marmefelt, riksdagskandidat
Christel Andersson, kommunkandidat och ersättare i nuvarande fullmäktige
Else Berglund, region- och kommunkandidat
Anette Åhlenius, riksdags- och kommunkandidat
Ursula Hass, medlem
Hedda Ottesen, riksdags- och kommunkandidat samt nuvarande gruppledare
Miljöpartiet de gröna i Norrköping