Insändare
Utmärkt att cykla till Olofström förutom då man riskerar livet, Sydöstran
Cyklistens val väg 116 eller rötter och sten, BLT
Bild genererad med AI
Det går faktiskt alldeles utmärkt att cykla mellan Olofström och Kyrkhult – bortsett från de partier där man tvingas riskera livhanken, det vill säga.
Resan börjar lovande. Från Olofström rullar man fint på en cykelväg fram till första infarten mot Biskopsmåla. Vidare genom det lilla samhället, in på grusvägen mot Kärrabol, under vägen och uppför den rejäla mördarbacken mot Levershult. Vägen är fin, och hittills har jag knappt mött en bil. En idyll, kort sagt.
Men sen tar det roliga slut.
Plötsligt återstår bara väg 116. Det finns inga alternativ, så jag sväljer oron och trampar ut. Precis i kurvan strax före infarten till Stora Brödhult utspelar sig klassikern: jag blir omkörd av en bil bakifrån, samtidigt som en mötande bil skär över på fel sida vägen. Om föraren var djupt försjunken i sin mobiltelefon låter jag vara osagt, men pulsen sköt i alla fall i höjden. Kallsvettig inser jag att överlevnadsinstinkten trumfar hastigheten, så jag viker snabbt av mot Brödhult. En omväg, visst, men den enda trafik jag möter här är den trogna postbilen.
Vid Källeboda uppstår nästa moment 22. För att ta sig sista biten in till Kyrkhult finns 116:an kvar som ett avskräckande hot. Den vägrar jag.
Alternativ två är en skogsstig full av rötter och sten. Den är väl i teorin ”farbar”, men cykeln skakar så jag är rädd att den ska demontera sig själv i farten. Här tvingas traktens skolbarn ta sig fram om de vill ha lite självständighet och frisk luft istället för att bli skjutsade i bil.
Alternativ tre? Motionsslingan. Betydligt jämnare underlag, men man känner sig inte direkt som en mönstermedborgare när man kommer plingande bakom hundägare, stavgångare och söndagsflanörer som sökt sig dit för lugn och ro. Dessutom är det knappast tänkt som en cykelled.
Det är anmärkningsvärt att det saknas en vettig förbindelse här. Jag cyklar gärna till vår lokala lanthandel – de kämpar på väl och tar sakta men säkert in mer ekologiskt – men att frakta hem varorna över rötter och stenbumlingar är varken skonsamt för cykeln eller äggen.
Folkhälsomyndigheten och Cykelfrämjandet påminner oss ständigt om att inga piller slår cykling för folkhälsan. Naturskyddsföreningen lyfter vinsterna med att handla lokalt och giftfritt. Vi uppmanas alla att leva sundare, men i praktiken tvingas vi välja mellan att ta bilen eller bedriva terrängrally i skogen.
Vi är många invånare som vill se en trygg cykelväg – minst från Levershult in till Kyrkhult. Jag har också fått intrycket av att de allra flesta av våra lokala politiker, oavsett färg, i grunden vill exakt samma sak. Nu gäller det bara att bevisa att idéerna inte bara var välsmakande valfläsk.
Gör slag i saken. Att cykla till skolan, lanthandeln eller in till Olofström ska vara vardagsmotion – inte en överlevnadsövning.
