Det är politikens uppgift att se till att skolan har tillräckliga och långsiktiga resurser.
”Skolan ska bli skola igen”, säger Kristdemokraterna. Miljöpartiet ser en ordning där politiken detaljstyr sådant som professionen borde sköta, men duckar för det som är statens ansvar. Camilla Hansén, utbildningspolitisk talesperson, och Markus Lindgren, ledamot i SKR:s utbildningsberedning, klargör motsättningarna mellad KD:s poltik och vad svensk skola egentligen behöver.
En regering kan inte lösa skolans största utmaningar igenom fler ordningsregler eller ökad detaljstyrning av vad som händer i klassrummet. Förslag som ordningsbetyg, ”no excuse schools”, kvarsittning och skoluniformer riskerar att flytta fokus från de problem som lärare och elever möter i vardagen.
Det är en märklig prioritering. Politiken detaljstyr sådant som professionen kan hantera, men duckar för det som faktiskt är politikens ansvar.
Det är politikens uppgift att se till att skolan har tillräckliga och långsiktiga resurser. Att lärarna har rimliga elevgrupper. Att elevhälsan finns där långt innan problemen blivit akuta. Att den lärare som möter en elev i behov av stöd faktiskt har någonstans att vända sig.
Det arbetet är mindre spektakulärt än ordningsbetyg och skoluniformer. Det lämpar sig sämre för presskonferenser. Men det är betydligt viktigare för vad som händer i klassrummet.
Vi vill låta lärare vara lärare. Låta rektorer vara rektorer. Låta elevernas lärande vara allas prioritering. Och låta politiker ägna lite mindre tid åt att detaljstyra klassrummet och lite mer åt att ta ansvar för skolans förutsättningar.
No excuses.
Läs hela debattartikeln i Vi lärare här, länk [öppen för alla]: https://www.vilarare.se/nyheter/vi-larare-debatt/replik-kds-skolmanifest-en-lang-lista-utan-markkontakt/
