Fira kvinnors prestationer
På den internationella kvinnodagen vill vi fira kvinnors prestationer på den politiska arenan. I den här artikeln berättar Linn Borseman, en ung kvinnlig politiker, med egna ord om sin kamp med att bekämpa sociala orättvisor.
Jag arbetar som koordinator och projektledare för projektet Operation Samtal, som Miljöpartiet Stockholmsdistriktet gör tillsammans med Stockholms Stads stora valkampanjsatsning, och som sätter mötet, samtalet och relationerna i fokus.
Jag är värmdöbo djupt in i själen. Värmdö är inte bara mitt hem, utan även min uppväxt och en del av mitt arv och min identitet. Här bor de flesta av mina släktingar och jag kan se rötter och spår av dem i stora delar av kommunen.
Det var en händelse i grundskolan som gjorde att jag bestämde mig för att gå med i Miljöpartiet. På den tiden hade jag en fantastisk lärare på deltid, vars dotter jag ibland lekte med när hon följde med sin mamma till jobbet.
Vid ett tillfälle gick jag med hennes dotter hem för att leka och slogs av det väldigt olika liv vi levde. Jag bodde i Lugnet, men i det ”vita, övre medelklassområdet med villor och radhus” och hon bodde tillsammans med sin mamma och flera syskon i en liten lägenhet i Munkmora. De sov tillsammans på madrasser på golvet medan mitt rum var halva deras lägenhet. Trots att det bara var en väg som skilde oss åt levde vi i helt olika världar.
En dag dök inte mamman upp på jobbet och jag har hört olika historier, som att de blivit utvisade och liknande. Jag insåg då att vi lever i en väldigt orättvis värld, och att det bara är ett fåtal människor, inklusive Miljöpartiet, som står upp för de orättvisorna och försöker göra livet bättre för dem som verkligen behöver det. Jag ville vara med i den kampen, så 2017 bestämde jag mig för att gå med i Miljöpartiet.
Jag ser mycket segregation i Värmdö, försäljningen av Värmdös kulturarv och de dåliga förutsättningarna för unga i kommunen. Skolorna måste bli bättre, och fler möjligheter måste finnas för kommunens unga. Bostäder, arbetsmöjligheter och utbildning är några exempel, detta kommer också bidra till integration.
Samtidigt finns det så många människor i Värmdö som jobbar för att skapa en mer levande kommun, personer som Ellen Ahlm, min vän och tidigare chef som jobbar på Våffelstuga i Gustavsberg. Eller Liza Lövén, min fritidspedagog under mina första år i skolan, som jobbar med bland annat julklappshjälp på Värmdö. Och Jenni Inge, min gamla teaterlärare som jobbar med integration och hjälper unga, för att nämna några exempel.
Något som oroar mig är den inhumana och egoistiska vågen som följer när människor blir rädda. När vi inser att klimatkrisen inte bara pågår där borta, någon annanstans. Utan att det händer Här och Nu, att vi då ännu mer kommer att slukas av en känsla av Vi mot Dom, något som i sin tur kommer leda till hat, förakt och konflikt, istället för det samarbete som krävs för att få bukt på problemen.
Samtidigt vill jag att min generation äntligen kan ta över. Jag tror att vi har stor potential att städa upp i röran och jag ser fram emot att få vara en del av städteamet.
