Intervju med våra språkrör i Härryda posten
Frågan ställs till Per Vorberg (M)
Härryda kommun är en stor arbetsgivare med cirka 2000 anställda. I den så kallade Personalpolitiska policyn kan man läsa att de anställda bland annat ”skall gå med glädje till arbetet”.
Under det senaste året har det publicerats en mängd olika generella tidningsartiklar,
om vuxenmobbning på arbetsplatser runt om i Sverige, som belyser problematiken
kring olika mobbningssituationer.
När det gäller vuxenmobbning som faller inom de olika diskrimineringskriterierna
har den utsatte en möjlighet att kunna få sin sak prövad. Så är inte fallet när det gäller annan vuxenmobbning – till exempel mellan kvinnor eller mellan män, utan några diskriminerande eller trakasserande förtecken.
Mina frågor till kommunstyrelsens ordförande är:
Hur ser Härryda kommun till att hjälpa sina anställda
om de blir utsatta för vuxenmobbning?
Kommentar till Pers svar: (Pers svar är en redogörelse över hur kommunen arbetar mot kränkande särbehandling.)
Tack för svaret Per.
Din genomgång av vad kommunen gör för anställda som mobbats är ju helt korrekt – så här arbetar kommunen när frågan kommer upp på bordet. Så ser min bild ut också. Det finns ett regelverk att följa och det gör kommunen i stor utsträckning, men dess värre inte alltid och jag har erfarenhet av, i flera fall, att alla inte tagit till sig tågordningen som gäller när någon blir mobbad. Det beror naturligtvis på okunskap och osäkerhet hos t ex chefer eller andra medarbetare. Det drabbar den mobbade.
Den som är kränkt skall inte utsättas för åtgärd, står det i anvisningarna, utan den som kränker skall bli föremål för åtgärd. Av erfarenhet vet jag att den som blir utsatt för mobbning inte allt för sällan blir förflyttad. Alltså utsatt för någon sorts åtgärd. Den utsatte får då byta arbetsplats och arbetskamrater. Det kan bli bra, det kan bli bättre. Det kan bli dåligt och ibland rent av värre.
Den som mobbar får vara kvar, blir inte förflyttad, blir inte uppsagd och får egentligen inte något straff eller påföljd.
Polisanmälan stannar oftast vid att brott inte kan styrkas och saken blir nedlagd. Det är i sig kanske rättssäkert eftersom det inte finns någon lag att följa. Då är det faktiskt dyrare att slänga mördarsniglar på sin granne – det är ofredande och beläggs med dyra böter. Det finns rättsfall där sådan dom meddelats bland annat i en av våra grannkommuner.
Vi vet också att i en annan kommun blev ett självmord en rättssak och där blev kommunen friad i andra instansen.
Men vi vet också att kommuner blivit skadeståndsskyldiga för missförhållande gällande elever. Vad är då skillnaden? Jo till exempel att Skolinspektion, Barnombudsman och juridiken är betydligt tydligare där, än när det gäller vuxenmobbning.
Så fort den vuxna mobbade hamnar utanför regler kring diskriminering och trakasserier faller skyddet undan och det är ostraffbart. Den mobbade är rättslös, oskyddad och utsatt. Det finns ingen upprättelse att få.
Vilka möjligheter till hjälp har en anställd på Härryda kommun som utsätts för vuxenmobbning utan diskrimineringsgrund?
Kommentar till Pers svar (Pers svar är en redogörelse för hur personalstödet och företagshälsovården arbetar)
Tack för svaret Per.
Varken Oasen eller företagshälsovården kan göra något annat än sätta plåster på såren. Det kan initialt vara bra. Men det leder ju ingenstans rent rättsligt. Är den mobbade utsatt för mobbning som faller utanför diskriminerings- och trakasserilagar, utanför de ombudsmän som finns så finns det inget rättskydd. Då är det fullt möjligt att den mobbade hamnar i sjukskrivning som drar ner pensionspoäng, får betala stora delar av sin rehabilitering själv, inget skadestånd eller ersättning kan utdömas. Den mobbade får hjälp men bara till viss del. Den som mobbar går fri.
Hur ser det ut i Härryda kommun?
Arbetsmiljöverkets statistik.
Jag har tittat på Arbetsmiljöverkets statistik över olycksfall och sjukdomar i Härryda kommun och det gäller då samtliga arbetsplatser inom kommunen.
Arbetsplatserna är specificerade så det går att plocka ut siffror för endast kommunalt anställda. Statistiken har två områden: arbetsolycka eller arbetssjukdom. När jag tittar på arbetssjukdom för perioden 2012-2017 är det personer i kommunen fördelat över alla arbetsplatser 258 personer. Orsakerna till sjukdomarna är inte årsspecificerat utan gäller hela perioden, så som jag tolkat statistiken. De områden som är angivna inom kommunal verksamhet är offentlig verksamhet, utbildning, vård och omsorg samt annan service. Övervägande fler kvinnorna än män finns i statistiken. Av orsakerna till sjukdomarna anges till exempel: ospecificerat våld, hot och aggressivitet och sexuella trakasserier vilket ju är straffbart. Däremot anges också problem i relationerna med kollegor, övriga traumatiska upplevelser (anklagad, omplacering etc), samt problem i relationer med överordnade. Jag är medveten om att sjukdomen naturligtvis kan uppstått genom att den sjuke själv uppträtt oaktsamt men statistiken anger inte detta bara att en anställd är sjuk. I statistiken kan jag läsa att endast 2 fall faller under någon form av rättskydd medans 23 fall inte gör det. Frågan jag ställer mig då är i hur många fall rör det sig om ostraffbar vuxenmobbning?
Sammanfattningsvis vill jag säga att svaret vi fått visar med yttersta tydlighet att om man blir det vi i MP kallar för ostraffbart vuxenmobbad finns ingen hjälp att få. Svaren från Per Vorberg bekräftar detta. Det är en sakupplysning. Varken Diskrimineringsombudsmannen, Jämställdhetsombudsmannen, Arbetsdomstolen, Arbetsmiljöverket eller polisen finns för den utsatte. Det beror på att det saknas lagar, jo det är en svår fråga att stifta lagar på ett rättvist sätt, men nu finns det alltså inget rättskydd över huvud taget. Det finns inte heller någon ombudsman som i vårt land har en samlad bild av den ostraffbara vuxenmobbningen. Detta är ju något som i olika media efterfrågats.
Under våren har det varit en rad artiklar i GP om vuxenmobbning och utköpta, förflyttade arbetstagare. Tre journalister har skrivit de olika artiklarna och i mejlkontakt med dessa om hur och varför vi i Miljöpartiet sedan 2010 har drivit frågan, har två valt att inte svara och den tredje svarade att han gav mig rätt i mitt antagande att frågan om försök att lösa problemet inte är intressant för det har inget nyhetsvärde. I många artiklar i DN och i böcker beskrev en journalist för cirka 8-10 år sedan samma sak. Förra våren hade Morgan Alling en serie i TV om vuxenmobbning. Väldigt lite har hänt rent politiskt.
Statistiken visar att det finns problem i kommunen och nolltolerans borde ju vara målbilden.
Man skulle då kunna ställa sig frågan vad kan kommunen göra åt detta? Kommunen följer gällande regelverk. I min värld finns en förhoppning att fullmäktige som ju har ett arbetsgivaransvar förstod poängen med att låta partipolitiken stiga åt sidan till förmån för politiken. Låta goda viljor samlas för att vi, var och en i våra olika partier för frågan upp i regering och riksdag. Miljöpartiet har gjort det och förhoppningsvis gör vi det igen. Moderaterna har gjort det och förhoppningsvis låter sig inte nöjas med att det skett en gång. En förutsättning för att den gemensamma viljan skall bli just gemensam är återigen förslaget om en utbildning av fullmäktige i frågan. Vi måste helst stå på samma grund av förståelse av problemet. Det finns ledamöter i fullmäktige som tror att gällande lagstiftning hjälper, som tror att regelverket täcker upp men så är alltså inte fallet. Ostraffbar vuxenmobbning är precis det som sägs: ostraffbar.
Härryda fullmäktige är arbetsgivare för Ca 2000 anställda men i kommunen finns många fler arbetsplatser som har andra arbetsgivare. Tänk om vi tillsammans kunde skicka en signal till omvärlden om att i vår kommun gör vi allt i vår politiska makt för att komma tillrätta med ostraffbar vuxenmobbning. Oavsett var i kommunen, eller på vilken arbetsplats i kommunen man är anställd.
Problematiken är inte löst vare sig på lätt sätt eller i en handvändning. Har vi den politiska gemensamma viljan kan Härryda kommuns fullmäktige göra skillnad. Frågan som jag avslutningsvis då ställer är: vill vi det?
Lina Eiserman Ålund – ledamot i fullmäktige för Miljöpartiet
https://www.harrydaposten.se/2018/06/klimathotet-ar-mer-reellt-an-nagonsin/
