Tal av Lina Eiserman Ålund
I den allmänpolitiska debatten 29 januari 2018 höll vår ledamot följande anförande.
Åhörare, ledamöter, presidiet
Me too-debatten har fått väldigt många på fötter. Väldigt många har reagerat och deltagit och sympatiserat med alla de yrkesgrupper som ställt sig bakom me-too. Med all rätt, eftersom sexuella trakasserier är straffbart. Debatten är ju dessvärre berättigad. Det förekommer väldigt mycket dåligt beteende mellan människor i olika situationer som ett maktmedel. Me-too-debatten kan i bästa fall få väldigt många människor att tänka före och bete sig på ett schysst sätt mot sina medmänniskor.
Ostraffbar vuxenmobbning är som ordet säger ostraffbart. Oftast kan brott inte styrkas, vare sig domstolsväsende av olika slag, ombudsmän av olika slag eller polisväsende har befogenhet att agera för den utsatte. Ingen lag styr detta och det hamnar inte inom trakasserier eller diskriminering. Vuxna mobbade har inget rättskydd. Har mobbad och mobbare samma lön, samma kön, samma etnicitet, samma fysiska status och samma sexuella läggning då kan man bära sig väldigt illa åt utan att det kostar något för den som mobbar men dessvärre den som blir mobbad får betala, det beror på att det inte betraktas som diskriminering eller trakasserier utan möjligtvis som kränkande särbehandling. Visserligen skall chefer agera om en anställd blivit särbehandlad men svårigheten är om det är chefen som är boven och är det inte det så kan chefen ändå inte göra så väldigt mycket åt situationen – förutom det som oftast sker nämligen att den som blir mobbad får byta arbetsplats.
Miljöpartiet har pekat på problemet under de senaste mandatperioderna på olika vis: en diskussionskväll där alla fullmäktigepartier fick en inbjudan, genom motioner till Miljöpartiets kongresser, genom debatter av olika slag både i och utanför kommunen och på samtliga allmänpolitiska debatter. Vi har haft en vision om att fullmäktige skulle stå enade i uppfattningen att detta är ett problem och att vi på något sätt skulle markera den enigheten eftersom det är en politisk fråga inte en partipolitisk fråga.
Med anledning av Morgan Allings tv-program om vuxenmobbning föreslog miljöpartiet i våras att fullmäktige skulle ha ett utbildningstillfälle med Alling där vi alla delade på kostnaden. Vi föreslog dessutom att man skulle kunna bredda deltagandet att gälla Bohäm alltså tre fullmäktigegrupper och att kostnaden då skulle gå ner ytterligare. Vad skulle det ge? En signal till anställda i och utanför kommunen, men också ansvariga politiker i och utanför kommunen att vi i Härryda kommun med arbetsgivaransvar ser problemet även om vi inte kan stifta egna lagar.
Vi skulle skicka en signal uppåt om att det finns en kommun som står enig i frågan eftersom alla i fullmäktige i kommunen har samma kunskap och förståelse tack vare utbildningen.
Hittills har endast Moderaterna svarat på frågan och då var svaret att utbildningen inte behövs eftersom Moderaterna arbetar med frågan på riksplanet. Fast ärligt talat så begriper inte jag hur det arbetet skulle gagna kommunfullmäktige i Härryda kommun och öka kunskapen och förståelsen.
Övriga partier har över huvud taget inte besvarat uppropet trots påminnelse. Tydligen finns det varken i majoriteten eller i oppositionen, förutom då Miljöpartiet, något intresse att åtminstone försöka visa någon slags enighet eller förståelse för problemet.
Socialdemokraterna sa i förra mandatperioden att det varken behövdes någon ombudsman eller någon lag. Över tid har det visat sig vara fel inställning.
Bland annat genom ett tragiskt självmord i en kommun, det blev en fråga för domstol där kommunen i fråga sattes under lupp. Morgan Alling pekar på den värnlöshet som den utsatte befinner sig i. Det finns inte tillräckligt med muskler för att få stopp på den ostraffbara mobbningen.
Som fullmäktigeledamot med arbetsgivaransvar är jag bekymrad eftersom jag tänker att vår personalpolicy, även om den har ambitioner, inte säkerställer att våra alla anställda går med glädje till jobbet varje dag. Jag tror dessvärre att så inte är fallet bland annat eftersom omsättningen på personal i kommunen är oroväckande, och jag tror inte att alla som slutat under mandatperioden har blivit headhuntad till bättre befattningar. Det är allt för enkelt att skylla ifrån sig på andra och säga ”ja vad ska vi göra när våra medarbetare inte gör som det står”. Det hade varit bra om vi hade haft enighet i frågan, det hade gett rätt signaler men så är alltså inte fallet. Så det verkar inte som om miljöpartiets enträgna arbete mot Ostraffbar vuxenmobbning ha någon större effekt i vår kommun denna mandatperiod heller. Tyvärr. Det i sig är inget bevis på att Miljöpartiet har fel. Hade det inte varit härligt om vi hade stått tillsammans i kommunen i denna frågan. Kanske hade vi kunnat säga We-too!
