Det som började som en krusning är nu en storm av medmänsklighet och solidaritet. – Alice Bah Kuhnke
Nu händer det. Vi är mitt i en rörelse. I en förflyttning. Och vi är så pass många, i Trelleborg, i Värnamo, i Stockholm, i Umeå och i Jokkmokk att vi har passerat den kritiska massan. Vi kan inte längre gå tillbaka till det som var förut. Istället rör vi oss, tillsammans, mot det som kommer att bli till ett efteråt.
Det som började som en krusning är nu en storm av medmänsklighet och solidaritet.
På socialförvaltningen i Stockholm brukar det vara två personer i veckan som hör av sig för att hjälpa ensamkommande flyktingbarn. Den här veckan har över 1200 människor hört av sig, och det är samma rörelse runt om i hela landet. Kalla vindar ersätts av varma.
Vi är en del av något större, något stort. Tiden är kommen att först och främst vara människa och visa att världshistorien inte skriver sig själv. Den skriver vi.
Berättelsen till våra barn och barnbarn om vad som hände, det är vår berättelse.
Ska den handla om att vi byggde taggtrådsstängsel för att hålla dom borta från vår verklighet?
Eller kommer den handla om att vi, så snabbt vi kunde, öppnade dörrar?
Ska det berättas om hur Europa och Sverige välkomnande dom som är på flykt? Att vi samlade ihop oss, antog utmaningen, bestämde oss för att ta emot fler kvotflyktingar och upprättade fler lagliga vägar för den som måste hitta vägar bort från krig och död?
Kommer det stå skrivet att ni, som gör allt ni kan, också såg att vi, som fått makten av er, använde makten för att göra allt vi kunde?
Just nu, just här visar vi att medmänsklighet är större än ett politiskt parti. Vi visar att medmänsklighet är kärnan i att vara människa.
Rätten till asyl utgår från precis just det. Rätten att få vara människa.
Rätten till asyl bärs upp av idén att det inte finns några illegala människor.
Det fanns inga illegala människor inlåsta i en lastbil i Österrike. Det fanns människor.
Det finns INGA illegala treåringar på Medelhavet. Det finns barn på väg över medelhavet. Det finns bara människor.
Så, Fantastiska Människor som bestämt er för att vara människor och SE till andra människor. Fortsätt! Och låt oss rusta oss för att orka vara människor. För det kommer att behövas mycket medmänsklighet under lång tid framöver.
Eller som Ison och Fille säger det – ”håll huvet högt och ryggen rak, ta er upp dit ni ska. Hoppa hinder och ligg i. Länge leve livet! Länge leve vi.” OCH – länge leve rätten till asyl!
