Per Bolunds tal på extrakongressen 2021

Språkrörstal av Per Bolund på Miljöpartiets extrakongress, 31 januari 2021.

Gröna vänner. Miljövänner. Vänner av medmänsklighet.

Det spelar faktiskt roll vem som bestämmer.

Det är därför som det är så viktigt att välja vem som ska vara med och bestämma.

I USA byts Trump ut mot Biden och det spelar roll. Nu får vi en ny riktning tack och lov.

Runt om i Europa sitter fler och fler gröna partier med i regeringar. Som sitter med och gör EU grönare här och nu.

En person som verkligen har visat att det spelar roll vem som bestämmer är hon som varit vårt språkrör de senaste fem åren.

De av oss som träffat politiker från andra länder vet det. Vi får nämligen höra hur hon varit viktig Isabella har varit för att vi skulle få den utvecklingen vi nu ser runt om i Europa.

  • Stängda kolkraftverk
  • Stoppat överfiske i Europas fiskevatten
  • Samlat agerande från FN för att sluta se våra hav som en soptipp för plast.

Vi som parti har Isabella att tacka för år av glädje, slit och framgångar.

Vi har bara varit språkrör tillsammans i drygt ett år, men det räckte med en dag för att jag skulle förstå att jag fått en fantastisk språkrörskollega.

Du är för evigt inskriven i vår historia som ett språkrör som står upp för de gröna idealen. För anständigheten, medmänskligheten och den här planeten vi har fått ansvar att ta hand om.

När jag träffade Isabella första gången så var hon inte ens medlem i vårt parti. Hon hade precis kommit ut med boken som senare skulle ge henne Stora Journalistpriset. Jag var nybliven riksdagsledamot och stod snällt i kö för att få min bok signerad.

Jag har med den här och jag tänkte bara visa vad det var hon skrev till mig: Fortsätt kämpa!

Precis det tänker jag att vi ska göra nu när du går vidare till att fortsätta kämpa för en bättre framtid på den här planeten.

Som språkrör ska man tala för hela partiet och det gör jag verkligen när jag säger: Tack Isabella!

Under 2020 har döden krupit oss närmare.

För många svenskar så har de där siffrorna på TV:n och i mobilen blivit väldigt personliga. Föräldrar, makar, vänner har blivit sjuka och vissa gått bort.

Det virus som sveper över världen har påverkat alla oss i grunden. Vi som lever här och nu, men kanske framför allt i framtiden.

Pandemin har skakat om oss och blottlagt både klyftor och sårbarheter i vårt sätt att organisera våra samhällen.

För våra barn så är pandemin något som de kommer att minnas och präglas av i resten av sina liv.

Det minnet kan vi vuxna vara med och påverka de närmaste åren. Det kan bli ett minne av något mer, något annat. Ett minne av när vi människor bestämde oss för att byta kurs till något bättre.

I dagarna kommer Världsnaturfonden med en ny rapport där de har rankat länderna runt Arktis utifrån hur de har levererat på grön återhämtning efter pandemin.

Minus för fossila räddningspaket, plus för gröna satsningar. Bara ett enda land hamnade på plus. Gissa vilket. Ett land med ett grönt parti i regeringen och på finansdepartementet. 


Det spelar roll vem som bestämmer om framtiden.

Men det räcker inte med att vi dunkar oss själva i ryggen och skryter om pallplatser. Om vi ska skapa det där minnet hos barnen så behöver vi vinna hela matchen om framtiden, inte bara den första kvarten.

Framtiden för vårt eget gröna parti bestämmer vi oss för nu. Även vi som parti lever i en brytningstid. Jag tror att vi behöver börja i vad det är som driver oss människor i livet. Och därmed också i politiken. Vissa drivs av rädsla och revanschlusta. Andra av glädje och hopp.

Vi som är gröna drivs av två saker:

  1. Frustration och otålighet över sakernas tillstånd. Över orättvisor och fattigdom. Över det usla sättet som vi människor behandlar vår planet på. 

     
  2. Men för oss räcker det inte att vara arga på saker. Då skulle man nöja sig med att skriva hatiska inlägg på twitter. Den arbetsmetoden får andra partier ägna sig åt. 

Vi gröna drivs också av en tro på att det faktiskt går. Att det går att förändra hur vi lever och organiserar våra samhällen. Hur vi ser på varandra. Hur vi ser på andra.

Jag vill att vi ska vara det parti som visar att vi faktiskt tror på mänskligheten.

På människans kraft att rädda sig själv. Att det är en superkraft som bara vi människor har men som vi måste ta tillvara.

Vi kan förändra oss själva och ta ansvar individuellt för hur vi lever våra liv. Men det är politiken som är vår bro till ett gemensamt ansvar och ett gemensamt hopp.

Låt mig ta ett exempel: Minns ni när det kallades alternativ energi? Även vi själva kallade solceller, bioenergi och vindkraft det för just precis det. Alternativ energi.

Det var sådan där energi som andra skrattade åt. Vissa trodde till och med att det räckte med att ge miljöpartisterna några vindkraftverk i en förhandling så var de nöjda sedan. Jag säger inte vilket parti…

Häromdagen kom det helt färska siffror om elkonsumtionen inom EU. För första gången någonsin har européerna fått mer förnybar el än fossil el från kol, olja och gas.

Koleldningen minskar med 20 procent på ett enda år. Samtidigt sjunker kostnaden för vind och sol varje år och priset på utsläppsrätter har aldrig varit högre.
I dag är det de fossila bränslena och kärnkraften som är den alternativa energin.

Vad ska in? Sol och vind! Ropades det i demonstrationstågen när vårt parti bildades för 40 år sedan. Nu händer det.

Häromdagen meddelade Vattenfall att man ska stänga sitt kolkraftverk i Moorburg efter fem år i drift. Det måste vara den sämsta investeringen någonsin och som vi var emot.

Men nu ska de istället bygga om kolkraftverket till ett kraftverk för grön vätgas och bli världsledande i det som många tror ska bli en väsentlig pusselbit i omställningen av industrin. Det spelar roll vem som bestämmer.

Häromdagen läste jag en artikel om hur stormakterna slåss, inte militärt utan om att hamna först i utbyggnaden av den gröna tekniken. Internationell politik handlar idag inte om att klamra sig fast vid det gamla, utan om att hinna först till framtiden.

Detta är resultatet av politik. Konkreta beslut som vi varit med om att driva igenom både här hemma och i EU.

Jag skulle nu kunna hålla en lång föreläsning om alla de beslut som ligger bakom den här utvecklingen. Men det räcker med att plocka upp telefonen och läsa om verkligheten. Det gröna framtidsbygget händer nu.

Som Sveriges enda gröna parti har vi anledning att känna oss stolta över allt vi åstadkommit så här långt.

Nu behöver vi ställa oss nästa fråga. Hur ska vi omsätta våra resultat och vår stolthet i ökat stöd när vi närmar oss en valrörelse?

Jag tror att vi behöver en nytändning efter sex år i regeringsställning. Den nytändningen skapar vi själva. Varenda dag fram till valdagen nästa år så ska vi visa att vi är hungriga. Att vi bara har börjat.

Arbetet framåt ligger i att både bredda oss och vässa oss.

Väljarna ska inte ska behöva tro att det handlar om att välja på antingen ett rättvist samhälle eller ett hållbart klimat.

Vi kommer att behöva ge besked om hur fler kan få trygghet även när pandemin hanterats.

De ska veta att vi är partiet som kommer lägga förslagen som tvättar bort barnfattigdomen från vårt samhälle.

Vi ska vara tydliga med att ett samhälle utan trygghet och rättvisa aldrig kan bli ett hållbart samhälle.

Men det räcker inte med att bredda sig, vi måste samtidigt vässa oss på det som är vårt partis allra viktigaste uppgift.

Att visa väljarna vägen ut ur klimatkrisen och hur vi ska skydda naturen och planeten från rovdrift.

Jag brukar tänka på det hållbara samhället som att bygga ett hus: under de här första sex åren i regeringen har vi byggt en stabil och bergfast grund för klimat- och miljöpolitiken. Vi började med en tom tomt och bar backe. Inte ens en ritning fanns det när vi tog över från alliansens miljöpolitiska tankepaus.

Nu har vi gjutit grunden, men huset är långt ifrån klart. Vi behöver nu sätta igång med att bygga huset.

Väggarna i trä behöver resas.
Det fossilfria stålet i takbalkarna ska sättas upp.
Och solcellerna ska glittra på taket så att elbilen kan laddas.

För att få väljarnas stöd för det arbetet så måste vi vässa vår klimatpolitik ytterligare. Samma sak gäller miljöpolitiken. Det ska fortsatt finnas fantastisk natur runt vårt hållbara hus.

Jag kan lova er att jag kommer göra det jobbet varje dag fram till i september nästa år. Ta fram konkreta förslag som vi ska genomföra både nu och under nästa mandatperiod i regering.

Så att energiomställningen går ännu snabbare. Så att svensk industri blir världsbäst på hållbarhet samtidigt som det skapas nya jobb.

Men det räcker inte med att ha den bästa politiken. Jag tror att vi också måste fundera på hur vi beskriver den för väljarna. Ibland har vi en förmåga att krångla till det. Vi använder ett språk som riskerar att utesluta människor istället för att bjuda in dem till att vara en del av lösningen.

Du ska inte behöva ha en doktorshatt för att förstå vad det är vi föreslår.

Vår politik ska var lätt att förstå och lätt att hålla med om.

Väljarna ska ge oss sin röst för att vi ska rädda planeten och göra det lätt att leva klimatsmart. Vi ska visa att vårt samhällsbygge både ger ett hållbart klimat och fler jobb.

Det räcker inte med att övertyga väljarna om vi vill förändra samhället. Vi måste också engagera och involvera.

Jag ser att vi kommer att gå till val på ett gigantiskt investeringspaket så att människor kan resa klimatsmart till jobbet. På satsningar för att skapa världens första fossilfria och klimatsmarta jordbruk.

Satsningar på att skydda skogen så att djur och växter kan fortsätta att skydda oss. En ekonomi där det är billigare att reparera och låna ut våra prylar och där återanvändning är en självklarhet.

Jag vet att människor längtar till något annat. Något nytt.

Allt fler vill flytta in i det där hållbara huset och det är vår uppgift att se till så att det byggs färdigt. Att dörren står öppen och att alla får rum i det. 
Mina gröna vänner,

Det har aldrig varit viktigare att vara miljöpartist. Ni har aldrig varit viktigare. 

Vår tid är nu.

Det spelar roll vem som bestämmer.

Tack.

Dela och diskutera sidan med dina vänner

Starta ett politiskt samtal, vår demokrati mår bra av det!

Kopiera länk: