EU ska inte stjäla fisk från fattigare länder

EU ska inte stjäla fisk från fattigare länder, säger Europaparlamentariker Linnéa Engström, i samband med att hennes betänkande om EU:s externa fiske godkändes i plenum i Strasbourg igår. EU måste fortsätta att reglera sitt fiske utanför unionen och öppna dörren för insyn.

Vem bryr sig om fisket utanför unionen, Linnéa Engström?

Alla som äter fisk borde bry sig. Cirka 60 % av den fisk vi äter i EU fiskas utanför unionen Jag har engagerat mig i frågan i ett drygt år nu och lett arbetet med betänkandet. Och ju mer man vet om hur det går till när EU:s fiskeflotta fiskar utanför EU:s gränser desto mer angeläget känns det. Det handlar om avgörande frågor för befolkningen i många utvecklingsländer, om matsäkerhet och i slutändan om migration när maten från havet tar slut.

Stjäl EU faktiskt fisk från fattiga länder, som du påstår?

Utan reglering är de internationella fiskeflottornas framfart ingenting att leka med. Överfiske i fattigare länders vatten leder till bristande matsäkerhet och i slutet risk för svält. I en framtida värld med samma tryck på jordens resurser och en ökande befolkning kommer behovet av vad havet kan ge att öka. Den produktiva jordbruksmarken kommer att minska som en följd av klimatförändringarna vilket enligt FN:s beräkningar ytterligare kommer att spä på en utveckling där människor måste fly från sina hemländer.

Vad är det som gör just fisket så akut? 

Fisk är den viktigaste proteinkällan för människor på den afrikanska kontinenten. EU-registrerade fiskefartyg är inte ensamma där ute. Konkurrensen är hård och framfarten tidvis våldsam. Stora aktörer som Kina, Korea, Taiwan och Ryssland driver en alltmer aggressiv politik för att få tillgång till de minskande resurserna till havs. Flera av dem uppfyller inte sina skyldigheter i internationella överenskommelser och respekterar heller inte grundläggande mänskliga rättigheter. I den här situationen måste EU visa ledarskap.

Varför ska just EU reglera sitt externa fiske?

EU är för närvarande världens största marknad för fiskprodukter och har en av de största fiskeflottorna. Det ger inflytande och EU måste använda detta inflytande på den internationella arenan för att minska överfiske och förbättra normer för öppenhet så att man kan bekämpa korruptionen och få slut på slavarbetet på fiskefartyg. Vi måste leda utvecklingen mot ett hållbart fiske genom en kapplöpning mot toppen stället för det ras mot botten som pågått alltför länge.

Men hur ska EU:s fiskeflotta fiska för att alla parter ska vara nöjda?

Det viktigaste kravet är att EU:s båtar bara får fiska på ett överskott som lokalbefolkningen inte själva behöver. Ett glädjande exempel är det nya fiskeavtal som EU har tecknat med Mauretanien. I förhandlingarna lyckades EU övertyga Mauretanien att alla fiskeavtal som landet tecknar med tredje part ska bli offentliga. Tidigare var det omöjligt att veta hur många länder som fiskade i vattnen och hur det påverkade de olika fiskebestånden.

Och så hävdar du att det behövs transparens och insyn. Vad ska det vara bra för?

Insyn är viktigt, inte minst för journalister och lokala fiskarorganisationer i utvecklingsländerna. De behöver information för att kunna ställa sina regeringar till svars ifall allt inte går rätt till. För att få hela bilden klar för oss så behöver vi också information om alla privata avtal som enskilda EU-båtar tecknar direkt med myndigheter i andra länder. Det behövs dessutom regler och insyn när det gäller samriskföretag och hur de bildas. Idag är bilden bristfällig och det går inte att försäkra sig om att vi inte konkurrerar med utvecklingsländernas lokala fiskesamhällen.

EU försöker med andra ord föregå med gott exempel? Hur realistiskt är det?

Bit för bit måste vi öka öppenheten och tvinga andra fiskenationer att följa efter. EU måste fortsätta att reglera sitt fiske utanför unionen och öppna dörren för mer insyn.

Som grön EU-parlamentariker och vice-ordförande i fiskeutskottet jobbar jag aktivt med att driva på utvecklingen i de här frågorna. Jag är numera ansvarig för lagstiftningens utformande i frågor om hur EU:s handelsflotta kan och bör fiska hållbart i fattigare länders vatten. Vi har allt att vinna på en värld där människor har förutsättningar att bygga en framtid i sina hemländer och slipper fly i rangliga båtar över Medelhavet för att undkomma hungersnöd och fattigdom.

Och what's in it for us? Hur gagnar regleringen av EUs externa fiske oss här hemma?

Vi ska stötta en utveckling där människor kan försörja sig och bygga en framtid i sina hemländer. Det är en viktig del. Fisk som är fiskad med lägre standarder än den som fiskas inom EU blir billigare, eftersom den bygger på att bortse från mänskliga rättigheter och miljö. Om vi har samma standarder inom och utanför EU innebär det också att europeisk fiskeindustri får en mer rättvis konkurrenssituation. Som grön vill jag se mer lokalt fiske som kan bidra till jobb och utveckling vid kusterna. 

 

Dela och diskutera sidan med dina vänner

Starta ett politiskt samtal, vår demokrati mår bra av det!

Kopiera länk: