Partisekreterare Anders Wallners tal på Miljöpartiets kongress i Örebro 2015.
Vänner, miljöpartister, feminister,
Jag har inte haft den mest perfekta veckan. Fram till i förrgår låg jag nedbäddad med något elakt och enträget virus som jag ett tag trodde skulle få mig att missa min första kongress på väldigt många år. Allt i min kalender avbokades, en resa till Malmö för att medverka på studentfirande för ensamkommande flyktingbarn, veckans alla viktiga samordningsmöten inför kongressen och inte minst att få träffa mina barn tillräckligt. Men så sent i förrgår kväll vände det. Jag klickade igenom Netflix och hittade filmen Legally Blonde från 2001. Någon som har sett den? Då vet ni att historien kretsar kring en ung, blond, skönhetsdrottning som efter att ha blivit dumpad av sin pojkvän som söker någon mer ”seriös” bestämmer sig för att vinna tillbaka honom genom att visa att hon kan vara den personen. Hon ger allt för att ta sig in på Harvards juristlinje och – ursäkta en spoiler – avslutar filmen som toppstudent, med en lovande advokatkarriär framför sig och har sedan länge glömt nollan som en gång fick henne att söka till utbildningen.
Jag vet inte om det var filmen som fick mig frisk men det var två saker med den som fyllde mig med tankar inför kongressen. Det första är något jag alltid är svag för i populärkulturen – karaktärer som ger sig den på att lyckas och satsar allt. Det andra var att hon tog sig fram i karriären och livet genom att vara godhjärtad, generös, lita på andra människor och ta sig genom motgångar helt utan att skylla på andra – till och med när det var befogat – utan bara prestera bättre.
Jag tror att Miljöpartiet behöver vara lite Legally Blonde just nu.
- Vi ska ge oss den på att lyckas.
- Vi ska vara generösa mot varandra.
- Och när det är tufft och vi tycker att vi har all rätt att skylla på någon annan – så presterar vi bara ännu bättre.
Då står vi också som segrare i slutet.
Vi är alla väl medvetna om att den regering vi sitter i, den historiska första regeringen i Sverige med ett grönt parti i, har ett svårt parlamentariskt läge. Vi kan inte själva i regeringen bestämma över lagar, ägardirektiv och andra tunga politiska instrument – oavsett hur bra egna åsikter vi har som parti eller regering. Samma sits sitter många av er i kommunalt och regionalt. Valresultatet – och i viss mån förlegad blockpolitik har resulterat i svåra styren som kräver långtgående kompromisser, knepiga samarbeten och att bara ge oss den på att lyckas. Med tanke på hur många svåra parlamentariska lägen vi har runt om i landet så visar detta också hur öppna och kreativa miljöpartistiska politiker är som ändå hittar vägar framåt och syr ihop dessa kompromisser och samarbeten till gröna framsteg. Outtröttligt. Tack för ert arbete!
Med er energi så finns det egentligen bara en sak som kan skulle kunna fälla oss. Och det är om vi slutar glädjas och slutar vara generösa mot varandra. För om inte ens miljöpartister uppmärksammar de gröna framsteg som sker runtom i landet – vem tror vi kommer göra det jobbet åt oss? Vi har inga gröna fackförbund, inga stora ledarsidor, inga näringslivsorganisationer. I alla fall inte än. Men vi har varandra.
Därför reagerade jag starkt på ett mail som kom för ett par veckor sedan, från en av våra riksdagsledamöter det gick till hela riksdagsgruppen och all personal. Rubriken var “Lyssna!” så jag öppnade det direkt, lite orolig för vad som skulle stå i det.
“Hej! Jag lyssnade på hela den klimatdebatt som ägde rum i kammaren denna förmiddag.
Stina (Bergström) var strålande!
Jag rekommenderar dem som missade att lyssna i efterhand.
Med vänlig hälsning, Karin Svensson Smith”
Jag höll på att gå rakt in i en dörr för att jag ville läsa det om och om igen. Visst, det var inte det mest svällande och poetiska beröm jag någonsin sett. Men nog så varmt och generöst. Och det är ärligt talat inte jättevanligt i våra interna mailväxlingar. Särskilt inte i dem med utropstecken i rubriken. Sedan dess har jag ofta frågat mig själv. Hur mycket beröm ger jag mina partikamrater runtom i landet?
För det saknas inte framsteg att ge beröm för. Gröna framsteg sköljer över Sverige. Det går inte en dag i mitt facebookflöde utan att jag noterar något nytt. Att till exempel Härnösand blir första kommunen i Sverige med 100 % fossilfria bussar i ett inspirerande publicprivatesamarbete. Att region Östergötland höjt ambitionerna och sätter in insatser för att nå en fossil och giftfri regionorganisation till 2020. Att Botkyrka lyckats råda bot på de ojämställda lönerna i det kommunala bostadsbolaget genom feministisk ägarstyrning. Det är underbart att se att valresultatet från i höstas nu växlats in i konkreta förändringar som steg för steg gör samhället lite grönare och lite bättre. Det är inte gröna framgångar för Miljöpartiet, det är gröna framsteg för Sverige. Nu bygger vi Sverige.
Kommer du på någon som har spelat en avgörande roll i något politiskt förslag som blivit verklighet eller är på väg att bli det? Ta upp din telefon nu och skicka ett sms och ge beröm till den personen. (…) Jag skickade mina till Jonas, Sharmineh, Ewa och Marléne – som alla är nominerade till Årets skolmatspolitiker! Jag är inte ett dugg förvånad att hälften av de nominerade är miljöpartister. Lycka till i september!
Psykologen Martin Forster skriver i sin bok Fem gånger mer kärlek om en metod för barnuppfostran som går ut på att ge fem gånger mer positiv uppmärksamhet än negativ. För varje ”nej” och ”du får inte” ska man ge fem gånger så många positiva och uppmuntrande tillrop. Översatt till vår partikultur får vi väl tänka att för varje negativ kritik vi ger en partikamrat för ett misstag någon begått eller för en kompromiss vi inte var nöjd med så får vi anstränga oss för att ge fem gånger så mycket beröm och positiv feedback. Svårt? Ja. Omöjligt? Aldrig. Men ska vi verkligen behandla varandra som barn? Kanske inte. Men man kan däremot tänka att vårt parti är en organisation som vi är många som kräver delad vårdnad om. Vi har alla starka åsikter om vart det ska ta vägen i framtiden och vilken uppfostran som krävs för att komma dit. Så det är en himla tur att Stefan Löfven nu ser till att se över föräldraförsäkringen så att den även fungerar för stjärnfamiljer!
Under gårdagen debatterade vi bostadspolitik i plenum utifrån partistyrelsens förslag för att öka byggandet. Det är en rimlig uppgift för Miljöpartiets kongress av flera anledningar. Först och främst för att vi också nås av såväl statistik om att det saknas bostäder för unga i 3 av 4 kommuner – och egna upplevelser av eller berättelser från våra nära – om hur omöjligt det kan vara att hitta ett eget boende. Bostadsfrågorna är en av partiets hjärtefrågor lokalt, om vi ser till hur ni väljer att prioritera nämndplatser i de lokala förhandlingarna. Enligt vårt medlemsregister finns det inga nämnder som har fler gröna ordförande och vice ordförande. Många av er är säkert här idag. Det är helt rimligt, det är vi som sitter på helhetssynen gällande att vi måste bygga mycket – men att vi måste också planera smart. Att kollektivtrafik och bostäder är en förutsättning för varandra. Men det förpliktigar också. Det finns inte tid till partipolitiskt tjafs mellan eller inom partierna om vem som sagt nej till bostäder tidigare. Det är bara att prestera ännu bättre. Nu bygger vi Sverige.
Trots det parlamentariska läget bygger våra statsråd och vår riksdagsgrupp och levererar på många olika områden. Själv är jag särskilt stolt över att vi har en regering som har miljöfrågorna som en av sina tre viktigaste frågor och att den skolpolitik vi drev i valrörelsen nu till stor del är både regeringens och för den delen oppositionens. Det betyder att vi bemästrar både agendasättande och opinionsbildning. Våra satsningar på klimatsmarta bostäder, 100 % förnybar energi, miljömålen, de yngsta eleverna och den feministiska och hållbara utrikespolitiken som ni tog beslut om på valkongressen för bara ett år sedan är nu svensk regeringspolitik.
Vi har sammanställt 20 av de saker vi är mest stolta över från regeringssamarbetet efter de här första åtta månaderna i en folder som finns här på kongressen. Den får ni gärna använda, men glöm inte att också berätta om vilka framsteg ni gjort i er kommun eller region. Det är förändringarna i vardagen som avgör hur väljarna ser på oss som regeringsdugligt parti. Och därmed möjligheterna för ett ökat grönt inflytande i landet 2018. När vi ska stå som segrare i slutet.
Det är lätt att glömma att de här investeringarna, de här förändringarna och stegen framåt inte hade blivit av om inte Miljöpartiet hade suttit i regering och i alla dessa lokala och regionala styren. Nu bygger vi Sverige.
Jag tror att det är fler än jag här bland oss som känner stolthet när vi ser bilder på Åsa Romson vid de internationella klimatförhandlingarna med Mary Robinson eller Isabella Lövin när hon håller tal inför 100 000 människor på Global Citizen Earth Day i Washington DC. Den stoltheten, från ekologisk och närodlad mat på våra barns skolor till de internationella klimatsammanhangen – den stolheten är det förnybara bränslet för vårt engagemang.
Kära Örebroare. Det är sommar nu. För ett par veckor sedan när jag och min 5åring var på väg till förskolan stannade vi till vid ett fält av maskrosor. Han berättade uppspelt att om man blåser på en vit maskros så får man önska sig vad som helst. När jag berättade att det inte slutar där – utan att maskrosfröna sen sprids för vinden och där de landar så växer nya maskrosor upp så sa han bara ”Wow!”
Låt oss använda den här helgen till att inte bara fatta kloka beslut utan också berätta för varandra om de gröna framsteg som ni märker av runt om i landet när vi nu styr på rekordmånga platser. Så de kan spridas likt maskrosfrön och växa upp till ännu fler gröna framsteg i hela vårt land. Nu bygger vi Sverige.
Tack.
