Miljöpartiet vill gynna den som odlar så kallade “blå fångstgrödor” (bland annat sjöpungar, musslor och alger) eftersom dessa binder kväve och därmed minskar risken för övergödning. Den som odlar sådana grödor ska få en ersättning från staten på 100 kronor per kilo kväve som tas upp, vilket totalt skulle kosta 50 miljoner kronor per år.
Miljöpartiet vill att åtgärder mot övergödning fortsatt ska vara en prioritering i arbetet för havet. Övergödning beror på ett överskott av näringsämnena fosfor och kväve. Jordbruk, industri och kommunala och enskilda avlopp är stora källor. En konsekvens av övergödningen är algblomning. Algblomningen började ovanligt tidigt i år.
Miljöpartiets förslag
1. Blå fångstgrödor
Sjöpungar, musslor, alger och andra så kallade blå fångstgrödor kan fånga upp näringsämnet kväve ur vattnet. På så vis kan vattenbruk bidra till minskad övergödning. Av organismerna kan man sedan framställa biogas eller fiskfoder till vattenbruket. Denna lösning fungerar inte i alla vatten, men rätt utformat kan den göra skillnad på många platser. Den är en del av lösningen på algblomningen och andra övergödningsproblem.
Vattenbruk med blå fångstgrödor kan vara lönsamt, men inte i proportion till den miljönytta det innebär. De “blå bönderna” bidrar helt enkelt till miljöarbetet utan att få betalt för det. Miljöpartiet vill därför införa ett ersättningssystem, där den som odlar blå fångstgrödor ska få ersättning för varje kilogram kväve de plockar upp ur havet. Vi föreslår en summa på 100 kronor per kilo kväve. Detta skulle motsvara en kostnad på 50 miljoner kronor per år. En förutsättningar för att denna satsning ska få önskvärd effekt är att regelförenklingar för vattenbruket genomförs.
2. Bort med regelkrånglet
När fisk odlas i kassar till havs gör tillförseln av foder och att så många djur hålls på samma ställe att vattnet riskerar att övergödas och förorenas av bland annat läkemedel. Detta är naturligtvis ett allvarligt problem som det är viktigt att reglerna förhindrar. Men vattenbruk behöver inte se ut så. Fiskodling och annat vattenbruk på land (se t.ex. här) innebär att näringsämnen kan tas tillvara och användas i lantbruket.
Sådant miljösmart vattenbruk har stor potential att utvecklas, men det har inte skett i särskilt stor utsträckning hittills. Ett omodernt regelverk är en del av förklaringen till att detta. En rapport som tagits fram av Task Force Vattenbruk belyser problemen. För att en näringsidkare ska få tillstånd tittar myndigheterna på hur mycket foder som tillförs, snarare än hur stora utsläppen av näringsämnen är. Detta leder bland annat till att moderna cirkulära lösningar, där foder tillförs men näringsämnena sedan tas tillvara klokt, drabbas onödigt hårt. Miljöpartiet vill att regelverket för vattenbruk ska bygga på utsläpp av bland annat näringsämnen, snarare än hur mycket foder som tillförs. När tillstånden fungerar så kommer cirkulära lösningar på land att gynnas.
Ett annat problem hänger ihop med att arter som kan förväntas ha ungefär samma miljöpåverkan regleras olika hårt. Exempelvis är det krångligare att få tillstånd för odling av alger och sjöpungar än för andra organismer. Miljöpartiet vill att samma regler ska gälla för odling av exempelvis alger och sjöpungar som för odling av musslor, kräftor och fisk. Det skulle gynna dessa miljösmarta former av vattenbruk.
3. Fodret
En viktig fråga handlar om fodret. Många fiskar som odlas behöver foder som innehåller fisk. Ett vattenbruk som är beroende av sådant foder riskerar att bidra till överfiske av andra arter: när vildfångad småfisk mals ner till fiskmjöl, riskerar det att minska mängden föda som finns tillgänglig för de större fiskarna i havet. Därför vill Miljöpartiet främja lösningar som inte bygger på fiskbaserat foder.
Det finns mycket forskning om vegetabiliskt foder (källa 1, 2). Ett exempel på en miljösmart lösning är att använda processvatten från pappersbruk i vattenbruket. En alternativ form av foderlösning är att använda restprodukterna från cirkulära vattenbrukssystem för foder eller odling. Vissa fiskarter klarar sig naturligt utan fisk i födan.
