Det har nog aldrig varit roligare eller viktigare att vara miljöpartist än just nu. Allt fler människor sätter sin tillit till oss, och går in beredda att dela erfarenheter och göra verklighet av sina idéer hos oss. Det bildas gröna nätverk för olika yrkesgrupper, det växer ett intresse för gröna lösningar och gröna tar sig in i regeringar och parlament runt om i världen.
Runt om i landet sliter miljöpartister för att göra våra samhällen och världen grönare. I hundra kommuner och de flesta regioner och landsting är vi med i styret för att vi vill ställa om mot en mer hållbar och långsiktig politik där också alla människor tas till vara och får växa. Det är en omställning som brådskar.
För varje dag klimatförändringarna accelererar och resurserna sinar och för varje människa som slits ut så växer vår vilja att förverkliga de idéer vi har formulerat tillsammans. De utmaningar vi gröna bildades för att hantera har blivit uppenbara för allt fler.
Miljöpartiet ett resultatinriktat parti. I en migrationspolitisk uppgörelse med regeringen har vi skapat trygghet för att Sverige inte ska bli ett av länderna i raden som höjer murar mot omvärlden. I augusti skrev vi i Dagens Nyheter att vi gärna samtalar med regeringen om viktiga framtidsinvesteringar som Sverige behöver. Vi nämnde satsningar på att tågen ska komma fram i tid, att inga bostadsområden ska förfalla och att varje barn ska få en ärlig chans i skolan. På detta har regeringen hittills inte svarat.
Alliansen bildades 2006 för att genomföra ett annat projekt än det som är det gröna. Man ville bryta ett långt socialdemokratiskt maktinnehav och man ville förändra de svenska trygghetssystemen i grunden. Det tidigare kan man ha förståelse för, det senare har landat i en social utslagning där många människor kommit i kläm i utförsäkringssystem och arbetsmarknadssystem som har havererat.
I regeringsställning har Alliansen konsekvent nedprioriterat miljöfrågorna. Naturskyddsföreningen har konstaterat att sedan miljöministerämbetet inrättades har svensk miljöpolitik aldrig varit så passiv som den är nu. Alliansen har öppnat för ny kärnkraft och missat framväxten av nya jobb och industrier i förnybara branscher. Alliansen har låtit spår och bostadsområden förfalla. Klyftorna har ökat mellan stad och land och mellan innerstad och förort. Utslagningen i skolan har ökat och lärarna blivit färre.
Alliansen liknar allt mer socialdemokratin efter sjuttio år av regerande. Man förvaltar sina egna reformer, skyddar dem som vore de ofelbara och klarar inte av att möta nya utmaningar.
Det handlar därför inte om något politiskt trixande när vi säger att Miljöpartiet aldrig kommer att bli ett femte alliansparti. Det är ett konstaterande.
Runt om i Sveriges kommuner och landsting samarbetar vi med olika partier. I riksdagen kommer vi fortsätta att söka breda uppgörelser i frågor där så är viktigt och möjligt. Vi ger inte upp om att få till stånd de framtidsinvesteringar som Sverige behöver. Vi är beredda till samtal, förhandlingar och kompromisser med regeringen.
Vilka olika partier som är beredda att bilda en ny och grönare regering efter valet 2014 vet vi inte i dag, men vi vet att det behövs ett starkare grönt politiskt alternativ. Ett alternativ med större visioner än nya jobbskatteavdrag. Det alternativet måste vi formulera som en självständig grön röst. En röst som bärs fram av politiska idéer och förslag formade i ett levande samtal mellan medlemmar och i brett samarbete med människor utanför partipolitiken.
När vi går till val nästa gång ska det på varje arbetsplats och i varje förening sitta människor som känner att de har varit en del av det gröna idébygget. Så bygger vi vårt gröna alternativ. Vi har redan börjat.
—
Åsa Romson, språkrör
Gustav Fridolin, språkrör
Texten publicerades i Miljöpartiets medlemstidning Grönt, nummer 4/11.
