Vi kan inte leva som om vi Àr sista generationen pÄ den hÀr planeten.
Det hÀr med att bestÀlla in en shotbricka kvart i tre nÀr man Àr full som ett Àgg. Det var tider. Det kÀndes sÄ klart helt sjÀlvklart nÀr man stod dÀr med polarna i baren och hetsade varandra om vem som drack snabbast. Det var sÀllan man var nöjd med det beslutet i efterhand, vare sig pÄ vÀg hem frÄn krogen eller dagen efter.

Det var mÄnga Är sedan jag delade pÄ en shotbricka, men jag fÄr samma kÀnsla nÀr jag lyssnar pÄ mycket av samhÀllsdebatten. Vi ska alla leva som om dÀr inte finns en morgondag. Om nÄgon försynt tonÄring pÄtalar att det visst finns en morgondag för vissa hetsas det och man beskylls för att vilja förstöra den trevliga utekvÀllen, eller rasera samhÀllet.
Att försöka ha en politisk diskussion om hur vi vill att vÄrt framtida samhÀlle skall se ut och vad som krÀvs av oss som samhÀlle för att komma dit Àr lika svÄrt som att försöka fÄ polarna att bestÀlla in ett glas vatten i stÀllet nÀr de vÀl fÄtt korn pÄ shotbrickan.
Skall vÄra barn ha en drÀglig morgondag gÀller det att vi lyfter blicken frÄn shotbrickan och börjar tÀnka pÄ morgondagen.
Tankar frÄn Anders Sjöholm.
