Att fängsla 13-åringar bryter mot lagen – och mot sunt förnuft
Trots massiv kritik från rättsväsende, akademin, civilsamhälle och fackförbund vill Tidöregeringen nu inrätta ungdomsavdelningar på svenska fängelser och sänka straffmyndighetsåldern till 13 år vid vissa typer av brott.
Det strider mot barnkonventionen som är svensk lag, och riskerar att skada barns rehabilitering samtidigt som det kan dra ännu yngre barn in i kriminalitet. Det är helt fel väg att gå.
Att vara den som är “tuffast mot gängen” har närmast blivit en sport i svensk politik, oavsett vilka konsekvenser ens förslag kan få. Att vi motsätter oss förslaget om att sätta barn i fängelse handlar inte om att vara “soft on crime”. Det handlar om att ta till sig tillgänglig expertkunskap och inte genomföra åtgärder som riskerar att leda till ännu mer kriminalitet, utförda av ännu yngre barn.
Domstolsverket, Rädda Barnen, Barnombudsmannen, Brå och Socialstyrelsen är bara några av de organisationer och myndigheter som avvisat regeringens förslag om att sätta barn i fängelse.
Kriminalvården, alltså den myndighet som skulle få i uppdrag att inhysa dessa barn, säger att man saknar resurser och kompetens för uppdraget och att 13-åringar inte ska sitta i fängelse utan bör tas omhand på andra sätt. Polisen varnar för att ännu yngre barn rekryteras av gängen.
Men utan stöd i vare sig praktiken eller i forskning, väljer regeringen att gå vidare med förslaget.
En av de mest allvarliga konsekvenserna av förslaget är risken för försämrad skolgång.
Regeringen vill möjliggöra distansundervisning i fängelser, trots att majoriteten av de barn det kommer att bli fråga om ligger långt efter i skolan och behöver omfattande stöd. Fängelsemiljö och distansstudier riskerar att försämra möjligheterna till både utbildning och ett liv utan kriminalitet.
Vi måste stoppa gängens framfart. Där är vi helt eniga med regeringen. Men det finns så många fler verktyg att använda i verktygslådan, innan vi ens börjar tänka på att sätta barn i fängelse.
Trots sina brister är Sis de som har bäst förutsättningar för att ta emot den här gruppen.
Samtidigt måste Sis reformeras i grunden för att bli en trygg och säker plats, med tillgänglig och kompetent personal och kvalitativ vård, för att de som befinner sig där ska få chans till rehabilitering.
Regeringens förslag spelar rysk roulette med våra barns framtid och saknar helt stöd i forskning och samhället i stort. Det är farligt inte bara för barnen, utan också för Sverige.
