Mia Sköld på Internationella kvinnodagen
Därför är den här dagen den viktigaste dagen på året! Läs oppositionsråd Mia Skölds tal på Internationella kvinnodagen i sin helhet.
Idag är det den internationella kvinnodagen. En dag som är till för att sätta fokus på att det fortfarande, 2015, behöver uppmärksammas hur kvinnors situation runt om i världen är. Det är inte en dag då man ger en kvinna en ros för att visa att man uppskattar henne. Det är inte en ny mors dag då männen ska ta över alla sysslor så mor får vila sig lite. Det är en dag då vi tar temperaturen på jämställdhetsarbetets framsteg i världen.
Så hur ser det ut nu då? Arbetet med att få människor att inse att halva världens befolkning är kvinnor går rätt långsamt, men det går framåt.
I vår del av världen är det nog inte någon som på allvar tänker att kvinnor är underlägsna varelser som män kan behandla som dom vill. Vi sitter fast i gamla strukturella mönster som det uppenbarligen tar lång tid att bryta, som att män fortfarande förgriper sig på kvinnor på olika sätt, fysiskt och psykiskt. Som att män fortfarande tjänar mer och tar ett mindre ansvar för det nödvändiga oavlönade hemarbetet. Det är fler kvinnor som går till och genomför högre studier. Det är kvinnor som har det bästa resultaten på prov och tester, och det kommer på sikt att visa sig i topplaceringar, chefsbefattningar och toppolitik. Då kommer det också att visa sig i lönejämlikhet, i ansvar för hemarbete och i mäns attityder gentemot kvinnor.
I andra delar av världen har arbetet inte kommit så långt. Att ha rätten över sin egen kropp är den mest grundläggande förutsättningen för att kunna vara en fri och jämställd individ, och därmed ett villkor för demokrati och fred. När någon annan besitter makten att besluta över ens kropp, är det omöjligt att fullt ut kunna delta i samhället. Rätten över den egna kroppen finns fastslagen i flera internationella dokument, som till exempelvis FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Men i de flesta samhällen har kvinnor generellt mindre makt över sina kroppar än män. Det märks när kvinnor inte själva får bestämma hur de ska klä sig, vilka de ska träffa eller leva med. Det märks i uppfattningar om att kvinnor inte ska ha sex före äktenskapet eller med olika partners. Det märks när abort är förbjudet och det är svårt att få tag på preventivmedel. Det märks när kvinnors kroppar behandlas som en handelsvara och säljs för sexuella ändamål.
Våldtäkt används som en del av krigföringen för att förödmjuka ”fienden”. Det är inte ovanligt att män tvingas se på när deras hustrur, döttrar och mödrar våldtas. För de krigförande parterna är våldtäkt mot kvinnor och barn ett effektivt strategiskt vapen, eftersom det långsiktigt trasar sönder fiendens familje- och samhällsstrukturer. Våldtäkt får alltid stora konsekvenser, såväl fysiska som psykiska. I krig utsätts kvinnor för utstuderad tortyr med tillhyggen mot underlivet för att tillfogas större smärta och skada, vilket kan innebära att kvinnorna inte kan föda fler barn. Våldtäkt används även systematiskt som en metod för etnisk rensning. Offren, och eventuella barn som blir följden av övergreppen, utsätts ofta för stigmatisering och utesluts ur samhället. Samtidigt drabbas både de och eventuella vittnen av långtgående trauman som påverkar generationer framåt.
I krig ökar även mäns våld mot kvinnor bland civilbefolkningen. Män som har tvingats bevittna när deras mödrar, döttrar eller hustrur utsatts för sexuellt våld tenderar att själva använda våld mot sina familjemedlemmar. Detta som ett sätt att återvinna kontrollen och hantera skammen. Arbetslöshet, trauman och förändrade könsroller i familjen till följd av kriget är andra anledningar till att våldet mot kvinnor ökar under och efter konflikter. Många kvinnor smittas också med livshotande sjukdomar. Under folkmordet i Rwanda beräknas exempelvis minst 250 000 kvinnor ha våldtagits. Av de som överlevde övergreppen uppskattas 70 procent ha blivit infekterade med hiv. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är grundläggande för makten över den egna kroppen. Under konflikter glöms kvinnors hälsa ofta bort och gynmottagningar, mödrahälsa eller kvinnocenter som kan ge stöd till kvinnor försvinner. Varje år dör över 330 000 kvinnor av komplikationer i samband med graviditeter, förlossningar och osäkra aborter. För gravida kvinnor i en konfliktregion ökar de riskerna markant. FN uppskattar att mer än 60 000 kvinnor våldtogs i inbördeskriget i Sierra Leone (1991-2002), fler än 40 000 i Liberia (1989- 2003), upp till 60 000 i forna Jugoslavien (1992-1995) och minst 200 000 i Demokratiska Republiken Kongo sedan 1998.
En förutsättning för långsiktig stabilitet och fred är demokrati. Demokrati kräver medborgarnas engagemang och ska i sin tur säkerställa att allas rättigheter respekteras. Den vilar på att de som har makten att ta beslut om människors liv och samhället har förankring hos den större majoriteten av dessa medborgare och representerar dem. När grupper i samhället fråntas möjligheten att göra sin röst hörd och inte släpps in i beslutsprocesser brister demokratin. I de flesta delar av världen är det män som har de beslutsfattande positionerna i regering och parlament, näringsliv och inom det internationella samfundet. Hälften av världens befolkning består av kvinnor, men kvinnors representation i parlamentariska församlingar var under 2012 i genomsnitt bara 20 procent. När en så stor del av befolkningen utestängs från den parlamentariska makten handlar det inte bara om diskriminering och marginalisering, det är ett grundläggande systemfel.
Ett samhälle som inte respekterar samtliga av sina invånares mänskliga rättigheter skapar en ojämlikhet som i sig riskerar freden. Att säkerställa kvinnors lika deltagande i fredsarbete och beslutsfattande är med andra ord ett sätt att bygga en mer hållbar fred. Ofta är det gamla, traditionella värderingar som står i vägen för kvinnors politiska deltagande. Politik anses vara en manlig sfär och kvinnor som ändå försöker engagera sig får sitt rykte nedsvärtat eller blir hotade. Därför krävs det också mer än bara en formell rätt att få delta i val för att kvinnor ska kunna vara politisk aktiva. Strukturer måste ändras så att kvinnor även i praktiken tillåts att ta plats inom systemen och blir accepterade där.
Trots de stora utmaningarna sker en positiv utveckling. En av förutsättningarna för ökad makt är skolgång. Idag börjar 97 flickor per 100 pojkar grundskolan, att jämföra med 91 per 100 för tio år sedan. Utmaningen vad gäller att flickor stannar kvar i skolan hela vägen upp är på den internationella agendan. I 87 länder har nu unga kvinnor i snitt högre utbildning än unga män. För 30 år sedan var bilden en helt annan. Då var män läskunniga i betydligt större utsträckning än kvinnor. Det är ännu långt kvar till skolgång för alla världens barn. FN:s utbildningsorgan Unesco beräknade 2012 att 57 miljoner barn som borde gå i primärskola inte fanns i klassrummen. Av dem var 26 miljoner pojkar och 31 miljoner flickor. Ungefär 10 procent av frånvaron kan förklaras av könsdiskriminering, men den absoluta merparten, 90 procent, beror på extrem fattigdom, som drabbar både pojkar och flickor. Fattigdomen tvingar familjer att ta svåra beslut när det gäller barnens skolgång. Många familjer har inte råd att betala avgifter, skolböcker, kläder och transporter till skolan för alla barnen utan prioriterar ofta pojkarnas skolgång eftersom man ser dem som framtida familjeförsörjare. I många länder förväntas flickorna i familjen hjälpa sina mödrar med hushållsarbetet fram tills dess att de själva blir mammor.
Att inte få utbildning medför livslånga konsekvenser för flickor. Deras möjligheter att bli ekonomiskt oberoende minskar. Samtidigt ökar risken för att bli bortgift som mycket ung. Många flickor som går i skolan tvingas också hoppa av på grund av giftermål. Tidiga och/eller påtvingade äktenskap leder ofta till känslomässig och fysisk ohälsa. Mödradödligheten är mycket större bland unga kvinnor och flickor och avsaknaden av utbildning ökar riskerna att smittas med hiv påtagligt. Dessutom har mödrar som själva fått utbildning friskare och bättre utbildade barn. Utan utbildning är det svårare att navigera i samhället, få del av information och kunna kräva och använda sig av sina rättigheter för att förändra den egna livssituationen. Det är ingen tillfällighet att tre fjärdedelar av alla vuxna som inte kan läsa och skriva är kvinnor. Könsdiskriminering mot kvinnor leder också till att de har svårare att få tillgång till skydd, rättvisa och samhällsservice, vilket ytterligare förvärrar situationen för kvinnor som lever i fattigdom. Många får inte tillgång till den hälso- och sjukvård de behöver eftersom de inte har råd med avgifterna eller inte kan betala för transporten till kliniker eller sjukhus.
Mäns engagemang i jämställdhetsarbetet ökar och är idag en prioriterad fråga i det internationella jämställdhetsarbetet. Andelen kvinnor i världens parlament har ökat från 14 till 21 procent sedan år 2000. Antalet lagar som diskriminerar och begränsar kvinnors rättigheter inom ekonomi och medborgerliga rättigheter har halverats sedan 1960 enligt en studie av Världsbanken. Svåra frågor som för 10-20 år sedan inte kunde diskuteras är nu på agendan med internationella överenskommelser och rekommendationer, som frågan om våld mot kvinnor och flickor och kvinnors deltagande och påverkan i fredsprocesser. Viktiga organisationer som Världsbanken, FN organen och företag inom näringslivet tar upp jämställdhet som en förutsättning för utveckling vilket var otänkbart för några år sedan. Jämställdhet är ett långsiktigt arbete som sakta tar sig framåt. Genom att känna till sina rättigheter och förstå att våld inte är en naturlig del av vardagen kan kvinnor börja ifrågasätta och ställa krav. Att stå upp för sig själva och få självrespekt. Om en kvinna stärks hjälper hon tio andra. Och så fortsätter det.
Fattigdom ser olika ut för kvinnor och män. Eftersom kvinnor är diskriminerade i förhållande till män så är fattigdomen desto mer kännbar för kvinnor. Femtio kronor är inte mycket pengar i Sverige. Men för en fattig människa kan det vara en hel veckas inkomst. Om en fattig person får låna 50 kronor i några månader räcker det ofta för att hon ska kunna förändra sitt liv till det bättre. Det här insåg professor Muhammad Yunus från Bangladesh. Han lånade ut pengar till fattiga och såg hur deras liv förändrades. Detta blev starten till det som idag kallas mikrofinans, och har varit en viktig metod för att förbättra fattiga människors levnadsförhållanden i många av världens låginkomstländer. År 2006 fick Muhammad Yunus ta emot Nobels fredspris för sitt arbete med mikrofinans. Idén var att om man lånade ut pengarna till kvinnan i familjen skulle alla få del av den vinst hennes satsning skulle ge. Tyvärr har även solen sina fläckar och verkligheten visade sig inte vara så enkel. Flera av kvinnorna hamnade i lånehärvor och skyhöga skulder utan minsta möjlighet att betala tillbaka. Flera kvinnor utnyttjades som kassakor av manliga släktingar. Det sades att kvinnor som tjänade egna pengar skulle få bättre status, men många män klarade inte av att deras kvinnor försörjde dem och det har i många fall lett till ännu mer våld.
När jämställdheten ökar så minskar fattigdomen. Därför – och för att det är en fråga om allas lika rätt – är jämställdhet en prioriterad fråga i svensk politik. Jämställdhet uppnås när kvinnor och män, flickor och pojkar har lika rättigheter, villkor och möjligheter att själva forma sina liv och bidra till att påverka samhället. Därför är den här dagen den viktigaste dagen på året. Och det allra bästa sättet att uppmärksamma den är att stödja någon av de organisationer som arbetar för kvinnors hälsa och rätt till utbildning, för jämlikhet och demokrati och för fred mellan alla människor.
