Vi har under de senaste veckorna kunnat läsa flera artiklar om Tjust- och Stångådalsbanans framtid. När Ostlänken byggs vill Trafikverket att banorna endast ska leda till station Tannefors. Linköpings kommun föreslår bland annat Hackefors som slutstation. I en tid av ökad geopolitisk osäkerhet, klimatförändringar och ökade krav på beredskap måste vi dock lyfta blicken. Frågan handlar inte bara om stadsutveckling utan om robusthet, säkerhet och regionens utveckling. Därför måste Stångådals- och Tjustbanan även i framtiden vara kopplade till Linköpings centralstation.
Stångådals- och Tjustbanan binder samman Kalmar och Västervik med Linköping och används dagligen av pendlare. Samtidigt är Stångådalsbanan också viktig för godstrafik. I sin senaste utredning konstaterar Trafikverket att banorna i stort håller en standard som motsvarar uppgiften. De största bristerna gäller robusthet och tillförlitlighet. Det är nog ingen överraskning för dem som gång på gång har fått åka ersättningsbuss mellan Västervik och Linköping.
För att järnvägen ska fungera väl både för vardagspendlande och i krissituationer måste Stångådalsbanan leda hela vägen till centralstationen i Linköping och kopplas samman med stambanan. Försvarsmakten lyfter fram att järnvägen har stora fördelar jämfört med vägtransporter när det gäller kapacitet, effektivitet, miljö och säkerhet. Det är avgörande att transportsystemet fungerar även i kris och krig. Därför menar Försvarsmakten att anslutningen mellan Stångådalsbanan och Linköpings centralstation måste behållas, så att banan även i framtiden kan användas effektivt för både civil och militär trafik.
Samtidigt planerar Trafikverket att byta signalsystemet på Tjustbanan till det nya europeiska systemet ERTMS-2. Det kommer att kosta 750 miljoner kronor. Att modernisera järnvägen är nödvändigt; dagens signalsystem är föråldrat och går inte längre att underhålla. Men ett teknikskifte av den här storleken får inte skapa nya sårbarheter. Signalsystem är säkerhetssystem. De ska förebygga olyckor och styra tågtrafiken. Om systemet fallerar måste det finnas fungerande reservlösningar.
Östergötland behöver järnväg som fungerar även vid extremväder, tekniska störningar och samhällskriser. Försvarsmakten pekar på behovet av enklare och mer robusta lösningar för trafikledning. Myndigheten konstaterar också att ERTMS nivå 2 inte är utvecklat för krigets krav. Mot den bakgrunden är det rimligt att kräva att reserv- och alternativa trafikledningsmetoder är fullt ut fastställda innan ERTMS-2 införs.
Här måste regionen ta en tydlig ledarroll. Regionen har det övergripande ansvaret för den regionala kollektivtrafiken och för regionens långsiktiga utveckling. Därför borde regionen aktivt driva på gentemot Trafikverket och Linköpings kommun för att säkerställa att slutstationen för Stångådals- och Tjustbanan även framöver är Linköpings centralstation. Regionen bör också ställa tydliga krav på Trafikverket när det gäller robusthet, beredskap och fungerande reservlösningar i samband med införandet av ERTMS-2.
Vi måste använda våra resurser klokt. Regionen har nu möjlighet att driva på nödvändiga beslut och säkerställa att investeringar leder till robusta, långsiktigt hållbara lösningar. Genom att agera proaktivt kan regionen bidra till att Östergötland blir mer motståndskraftigt mot både samhällskriser och klimatrelaterade utmaningar. Det är den typen av långsiktigt ledarskap som regionen nu behöver visa.
Artikeln publicerades i Corren 2026-02-06
