Budgetanförande 2022
Ordförande, ledamöter, åhörare, både här i salen och på nätet,
Idag samlas vi för att diskutera budgeten. De ekonomiska förutsättningarna för vad som blir möjligt, och inte möjligt framåt. Självklart och centralt att se över förutsättningarna och prioritera. För att veta inom vilka ramar vi måste hålla oss nästa år. Precis som med ekologin, som ju ger de fysiska förutsättningar och som vi har att förhålla oss till.
Vi kommer att diskutera investeringsbehov och investeringsbudget. Vi kommer idag också att konstatera att felkonstruerade skolor och illa underhållna lokaler måste rivas och att vi måste bygga nytt. Stora kostnader.
Men tänk om vi också kunde prata om hur vi bygger en framtid att längta till.
I presenterad budget står många fina saker. Vuxna ska lära sig hela livet, det ska finnas ett aktivt föreningsliv, vår skola ska ge stöd ska till alla elever som behöver, det ska finnas aktiviteter för alla medborgare, företagen ska blomstra och klimatarbetet ska ha höga ambitioner.
Men i praktiken varslar personal om riskerna med att inte kunna fullfölja sina uppdrag. Vi har tidigare år beslutat om budgetar som är så snåla att Barn- och utbildningsnämnden och Barn- och utbildningskontoret har larmat om att vi inte kommer att kunna följa Skollagen, bland annat vad gäller just stöd till de barn som behöver det för att klara skolan. Nu larmas det mer allmänt om att vi snart har nått en punkt där vår snålhet gör att vi inte kommer att kunna utföra våra grunduppdrag.
Samtidigt ser vi att andelen unga som mår dålig ökar i Sverige. I helgen rapporterade DN om hur andelen unga som tar sina liv inte minskar, utan till och med ökat sedan millennieskiftet. Korrelationen till skolresultat är tydligt. Risken att dö ung är sju gånger högre om man inte gått på gymnasiet. Det handlar om psykisk ohälsa och det handlar om ökad riska att hamna i kriminalitet och droger. Drygt 14% av de som lämnar nian i vår kommun är inte behöriga till gymnasiet. Det är förvisso någon procent bättre än tidigare år men det är oacceptabelt att vi i ett sådant läge inte ser till att skolan har de resurser som krävs. De är oacceptabelt att vi genom ett sånt beslut vänder ryggen åt unga, som har rätt till vårt stöd.
Det är inte alltid det mest ekonomiska att bara göra minsta möjliga. Man brukar säga att det är dyrt att vara fattig. Den som lever på marginalen har varken råd att köpa storpack eller saker av hög kvalitet, som kostar mer men håller bättre och därmed blir billigare i längden.
I Sverige har vi en lång tradition av att tro på framtiden. Musikskolan, studieförbunden, föreningslivet och såklart skolan och en universitetsvärld som är tillgänglig utan krav på ekonomiska medel har alla bidragit till att Sverige på ett helt oproportionerligt sätt kunnat vara en stormakt inom musik, innovation och entreprenörskap. Det har kostat pengar, men det har också gett otroligt mycket tillbaka. Det har varit satsningar som gjort 20 kanske 40 år innan de gett avkastning. Politiker före oss har trott att det var värt det – och vi ser nu att de har haft rätt.
Om vi vill att Östhammar ska vara en attraktiv kommun, där många vill bo och där människor och företag kan utvecklas och växa, då måste vi vända den negativa spiralen av allt snävare budgetar, där “generella effektiviseringar” i praktiken innebär nedskärningar.
Och vi står onekligen inför flera olika typer av utmaningar. Klimatförändringar, demografiska förändringar och nu också krig, kraftig inflation och ev lågkonjunktur – som med de små marginaler vi har riskerar påverka verksamheten än mer.
Men – Då måste vi också fortsätta våga tro på framtiden. Då måste vi investera också. Vi måste investera i barnens framtid. Det är vår skyldighet att se till att vi skapar förutsättningar för kommunens medborgare. Det är dessutom verkligen dåligt samhällsekonomiskt att inte göra det. Istället för att investera i tid skjuts kostnader upp på framtiden. Och potentiella intäkter förloras.
En alltför snäv budget kanske till och med leder till ökade kostnader. När barn inte får det stöd de behöver, försämras kanske fler barns resultat med mer behov av stöd som konsekvens. Fler lärares arbetssituation förvärras med risk för sjukskrivningar eller ökade kostnader för personalomsättning.
Idag ska vi också bland andra saker besluta om rivning av en skola och stora satsningar på vårt VA-system. Stora pengar läggs på sånt som vi inte har tagit hand om i tid, på ett tillräckligt sätt. Vilka framtida kostnader innebär de beslut som tas idag? Att inte investera i våra unga. Eller att inte satsa på klimat och miljö. De kostnader vi låter bli att ta nu, kommer bli långt större senare. På samma sätt som ekonomin är förutsättningarna för vad som kan åstadkommas, så sätter ekologin ramar för framtida utveckling.
I vår kommun är det uppenbart inte minst i frågan om vatten. Att inte fler människor kunnat bosätta sig här pga att vi inte har haft tillräckligt med dricksvatten. När stora kostnader måste investeras för att hämta vatten långt härifrån. Då är det tydligt att ekologins förutsättningar är nog så viktiga som de ekonomiska. Och att det ofta blir långt mycket dyrare att hantera konsekvenserna än att agera i tid.
Som miljöpartist är det självklart att vårt ansvar innebär att leva våra liv så att vi inte försämrar andra människors liv, varken idag eller i framtiden. Det handlar såklart om att lämna en bebolig planet för dem som kommer efter oss, men det handlar också om att lämna en kommun där inte alla skattepengar går till att behöva ta hand om sådant som inte tagit som hand i tid.
För de pengar som vi tvingas lägga på att såväl riva som bygga nytt. På att hämta vatten många mil härifrån och sanera förorenade marker. Det är pengar som hade kunnat gå till annat. Till att ge fler äldre mer tid med någon som hinner se dem. Till att göra kommunen till en mer attraktiv plats att bo. Till att att ge fler barn och unga en framtid att längta till.
Men då behöver vi också börja tro på framtiden.