Östhammars kommun har, som vi nyligen kunnat läsa i UNT, under den senaste mandatperioden fått vänja sig vid en politik som fokuserat mycket på SD:s kulturkrig.
Prideflaggan har tagits bort, ambitionen är att stoppa kommunens flyktingmottagande och kommunens bildpolicy har begränsat vilka människor som kan representera kommunen. Samtidigt har klimatpolitiken blivit en del av samma kulturkrig: kommunens elbilar har bytts ut mot fossildrivna och det nuvarande styret driver linjen att ingen vindkraft ska byggas i, eller i närheten av, kommunen.
Samtidigt förändras verkligheten omkring oss. Sommarens kraftiga värmeböljor i Europa har orsakat tiotusentals dödsfall. I Östhammar ser vi hur ransonering av dricksvatten blivit återkommande. Kraftigare skyfall, längre perioder av torka, värme och stormar är verkligheter som kommunen måste planera för.
Miljöpartiet ser det som självklart att vi både ska göra vad vi kan för att minska klimatförändringarna och förbereda kommunen för de förändringar som redan är här. Det är klimatanpassning – och det är en fråga om trygghet.
I förra årets kartläggning av kommuners klimatanpassning, från Svenska Miljöinstitutet, rankades Östhammars kommun på 146 plats av 193 jämförda kommuner. Det är långt ifrån tillräckligt bra. Kommunen behöver öka takten i arbetet för att säkerställa att vi kan möta de risker som klimatförändringarna innebär.
Klimatanpassning måste vara en självklar del av detaljplanering, nybyggnation och riskanalyser. Vi behöver också använda naturens egna lösningar bättre, genom skydd av natur och vattendrag. Det handlar också om vår skog. Östhammar är en skogsrik kommun med ett aktivt skogsbruk, men stormfällningar, torka och allt större angrepp av granbarkborren visar hur ett förändrat klimat kan öka sårbarheten. Vi behöver stärka motståndskraften i våra ekosystem och arbeta för en mer variationsrik natur.
För att klara framtidens kriser behöver vi också stärka beredskapen i hela kommunen. Föreningar, studieförbund och andra delar av civilsamhället är viktiga resurser när samhället utsätts för påfrestningar. Kommunen behöver därför både öka sin egen beredskap och samverka mer med dem som finns nära invånarna.
Men klimatanpassning räcker inte. Vi måste också bromsa klimatförändringarna.
När vi låser fast oss vid fossila bränslen gör vi oss beroende av en orolig omvärld samtidigt som vi eldar på klimatförändringarna. Pengar som kunde stanna hos hushåll och företag går i stället till oljenationer. Rysslands krig mot Ukraina har tydligt visat hur fossilberoende kan bli en säkerhetsrisk. Att minska vårt beroende av fossila bränslen är därför inte bara klimatpolitik – det är också beredskapspolitik.
Östhammar behöver mer egen, ren och billig energi. Det handlar om att använda flera olika lösningar. Vindkraft, solenergi och energieffektivisering är viktigt, men också lokal biogasproduktion. Resurser som gödsel och annat organiskt material skulle kunna tas till vara i större omfattning och omvandlas till lokal biogas. Det stärker både lantbruket och kommunens resiliens, samtidigt som beroendet av fossila bränslen minskar.
Att kategoriskt säga nej till vindkraft är därför att avstå från ett av flera verktyg för ett starkare och mer självständigt energisystem. Samma sak gäller transporterna. När resten av samhället elektrifieras måste kommunen vara med, samtidigt som biogas kan vara ett viktigt komplement.
Miljöpartiet vill bidra till att Östhammars kommun stärks inför framtiden. Att Östhammars kommun skyddar vatten, stärker naturen, minskar fossilberoende och bygger ett robust samhälle som klarar både torka, skyfall och andra kriser.
Det kräver politik som grundar sig på forskning och fakta – inte rädsla och kulturkrig.
Det är trygghetspolitik. Det är utvecklingspolitik. Det är framtidspolitik. Det är så Östhammar vinner på grön politik.
Miljöpartiets toppkandidater till Östhammars kommunfullmäktige
Ule Johansson, Torrön
Malin Aldal, Alunda
Josef Nylén, Östhammar
