Lika rättigheter och ett samhälle utan förtryck är en fråga om frihet och livskvalitet. Miljöpartiet vill se ett solidariskt samhälle inom planetens gränser. Det innebär att makt och resurser ska fördelas på ett rättvist sätt. Alla människor ska mötas med samma respekt och omsorg för att kunna delta fullt ut i samhället. Vi utgår från ett intersektionellt synsätt som innebär att olika sociala kategorier samverkar, interagerar och förstärker varandra. Därför arbetar vi för att avskaffa alla former av diskriminering,
vare sig det gäller kön, könsidentitet och könsuttryck, etnicitet, trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning, klass eller ålder. Miljöpartiet kommer alltid stå upp för mänskliga rättigheter och varje persons rätt att själv avgöra vad den vill göra med sitt liv.
9.1 Ett jämställt samhälle
Miljöpartiet är ett feministiskt parti och det innebär att vi vill verka för jämställdhet och motverka den rådande könsmaktsordningen, där makten fördelas ojämnt mellan män och kvinnor. För Miljöpartiet är jämställdhet i grunden en fråga om frihet. När jämställdhet genomsyrar både arbetsliv och vardag får fler människor möjligheter att leva sina liv fullt ut.
Ett jämställt samhälle är ett samhälle där ingen behöver frukta för sin säkerhet – varken hemma eller någon annanstans. Där samtycke är norm, våld aldrig ursäktas och alla barn, oavsett kön, växer upp i en kultur av respekt snarare än kontroll. Att pojkar har sämre skolresultat och högre självmordsfrekvens är allvarliga samhällsutmaningar och visar hur skadliga könsroller drabbar oss alla.
Lönegap, höga sjukskrivningstal inom kvinnodominerade yrken och ett ofta orättvist fördelat hushållsarbete är olika uttryck för ojämställdhet. Miljöpartiet vill uppvärdera kvinnodominerade yrken genom att bland annat förbättra arbetsmiljön, ta fler steg för ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten samt stärka kvinnors position på arbetsmarknaden.
Miljöpartiet vill se krafttag för att mäns våld mot kvinnor, hedersförtryck, sexhandel och våld i nära relationer ska upphöra. Våld och förtryck är brutala uttryck för den könsmaktordning som fortfarande präglar våra liv. Vi måste tydligt agera mot våldsutövare, inte begränsa offrens frihet. Resurser till skydd och stöd för kvinnor och barn är nödvändiga. Dessutom behöver vi bekämpa hederskulturen och dess normer, samt främja samtyckeskultur och förebyggande insatser för att förändra destruktiva mansnormer. Alla barn behöver vuxna som är positiva förebilder.
9.2 Ett samhälle utan rasism
Sverige ska vara ett land där alla möts med respekt, där din bakgrund inte avgör din framtid och där mångfald ses som en gemensam tillgång. Rasism utgör en kränkning av varje människas rätt att behandlas med respekt och värdighet. Det är oförenligt med ett samhälle där alla får verka på lika villkor.
Rasismen begränsar människors frihet och trygghet både i det stora och i det lilla. Det kan handla om otrygghet och stress i vardagen eller att man på grund av fördomar och diskriminering inte får de chanser man annars skulle fått. Rasismen tar sig också uttryck i hatbrott och våld. Den vänder människor mot varandra och gör skillnad på folk och folk.
Rasism kan ta sig uttryck på många olika sätt och inom många olika områden, i form av vardagsrasism, kulturell rasism och strukturell rasism. Det kan handla om att grupper av människor misstänkliggörs och beskylls för diverse problem. Den strukturella rasismen påverkar förutsättningarna för en god integration och är en starkt bidragande orsak till att vårt samhälle är segregerat inom bostads- och arbetsmarknaden samt i skolan.
Antirasistisk politik behöver därför bedrivas inom många olika områden. Arbetet mot all typ av rasism måste stärkas. Antisemitism, islamofobi och afrofobi är tillsammans med rasism mot samer och romer exempel på olika uttryck av samma rasistiska strukturer, men som kan kräva olika verktyg och angreppssätt för att bemötas och bekämpas. Grogrunden för rasism och diskriminering minskar i samhällen som präglas av sammanhållning, trygghet och jämlikhet.
9.3 Nationella minoriteter och urfolk
Sverige har fem erkända nationella minoriteter: samer, romer, judar, sverigefinnar och tornedalingar. Samerna är även ett urfolk. Alla minoriteter och urfolk i Sverige ska få sina rättigheter, sin kultur och sin historia respekterade och skyddade. De fem erkända nationella minoritetsspråken: finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska, ska bevaras och utvecklas. Vidare ska älvdalskan erkännas som ett minoritets- eller landsdelsspråk.
Barn ska ha rätt att fullt ut lära sig och behärska sina minoritetsspråk och ha tillgång till kultur på minoritetsspråk. Samhället har ett ansvar att stärka förutsättningarna för detta. Än idag och genom historien har de nationella minoriteterna utsatts för övergrepp och diskriminering. Vi har ett stort ansvar att lära oss av historien och att säkra de nationella minoriteternas rätt till språk, kultur och inflytande.
De nationella minoriteterna och urfolket samerna ska fullt ut kunna tillvarata de rättigheter de har enligt internationella konventioner, som Sverige har åtagit sig att följa. Sverige ska ratificera ILO:s konvention 169 om urfolk och stamfolks rättigheter. Vi ska även verka för en rättvis klimatomställning där urfolkens rättigheter värnas.
Barn ska ha rätt att fullt ut lära sig och behärska sina minoritetsspråk och tillgång till kultur på minoritetsspråk ska värnas och utvecklas. Samhället har ett ansvar att stärka förutsättningarna för detta.
9.4 Delaktighet och möjligheter för personer med funktionsnedsättning
Vi i Miljöpartiet vill ha ett samhälle som är tillgängligt för alla. Alla människor ska, oavsett funktionsnedsättning eller förmåga, ha lika rättigheter och möjligheter. Funkofobi och bristande tillgänglighet ska motverkas. Ingen ska utsättas för trakasserier eller diskriminering på grund av nedsatt funktionsförmåga. Personer med funktionsnedsättning ska ha tillgång till det offentliga rummet på likvärdiga villkor. All offentlig verksamhet ska vara tillgänglig för alla. Samverkan med
funktionsrättsorganisationer är viktigt, i synnerhet när politiska beslut ska fattas. Skolor och andra utbildningsmiljöer ska ha tillräckliga resurser för att möta elevers olika behov och garantera en likvärdig skolgång för alla, oavsett funktionsförmåga.
LSS-lagstiftningen har gett personer med funktionsnedsättning och stora stödbehov rätt till bland annat personlig assistans. Den personliga assistansen är en viktig frihetsreform som har gett möjlighet till självbestämmande. Den personliga assistansen ska utvecklas och stärkas. Vi vill att antalet assistanstimmar beviljas i en utsträckning som säkerställer ett aktivt socialt liv och deltagande i fritidsaktiviteter.
Tillgången till rätt hjälpmedel är mycket viktig för att ge personer med funktionsnedsättning bästa förutsättningar för ett aktivt och delaktigt liv. Idag är tillgången till hjälpmedel inte jämlik mellan olika kommuner och regioner. MP ska verka för en likvärdig tillgång till rätt hjälpmedel över hela landet.
Vi vill se fler vägar in på arbetsmarknaden och en förbättrad arbetsmarknadspolitik för att personer med funktionsnedsättning i större utsträckning ska kunna delta på arbetsmarknaden och ges möjligheten att bidra meningsfullt. Tillgången till bostad för personer med funktionsnedsättning ska garanteras.
9.5 Stärkta rättigheter för hbtqi-personer
Alla människor ska kunna uttrycka sin kärlek, sexualitet och identitet utan risk eller rädsla för våld eller diskriminering. Alla familjer ska ha lika rättigheter, oavsett hur de ser ut. Att få leva utifrån sin sexuella läggning och könsidentitet är en grundförutsättning för ett gott liv i ett demokratiskt samhälle som bygger på jämlikhet.
Ingen ska växa upp med en känsla av att behöva dölja sin sexualitet, könsidentitet eller uttryck för att bli accepterad eller slippa trakasserier, hat och hot. Trots en period av politiska framsteg inom hbtqi-området så har vi sett hur samhällsdebatten kring hbtqi-personers rättigheter blivit alltmer hätsk, inte minst när det gäller transpersoner.
Miljöpartiet kommer aktivt att delta i kampen för att stärka rättigheterna för hbtqi-personer. Ingen ska begränsas eller utsättas för hot och hat för att de har en annan sexualitet, könsidentitet eller uttryck än normen oavsett om det är här i Sverige eller utomlands. För att uppnå det behövs ett aktivt antidiskrimineringsarbete med ökad kunskap, attitydförändringar och förändrad lagstiftning som ger trygghet och tydliga rättigheter för alla hbtqi-personer och regnbågsfamiljer, i synnerhet transpersoner, intersexpersoner, och andra som är särskilt utsatta. Alla barn ska ges rätt till alla sina föräldrar.
Könsuttryck och könsidentitet bör inkluderas i de delar av grundlagen som rör diskriminering och delaktighet. Det skulle stärka skyddet för transpersoner i Sverige. Hbtqi-personer på flykt är särskilt utsatta då de ofta är utsatta för hot och våld samt juridisk diskriminering i sina hemländer. Ett tryggt mottagande och en rättssäker prövning som utförs av anställda med hbtqi-kompetens är nödvändig.