Nummer 1 är Maria Hagström, 47 år, personligt ombud, Svibacka
Mitt engagemang började när jag blev mamma. Jag insåg vilken värld vi är på väg att lämna efter oss som mina och alla andra barn skulle växa upp i. Jag blev också frustrerad över hur många skadliga kemikalier vi omger oss med, i maten vi äter, i möbler, kläder, hygienartiklar och i de produkter vi använder varje dag. När jag läste forskningen om hormonstörande ämnen, miljögifter, tungmetaller, andra gifter och deras påverkan på barns utveckling och hälsa insåg jag att det inte räckte med mina egna val som förälder. Förändringen måste ske på samhällsnivå. Därför engagerade jag mig i Miljöpartiet.
Till vardags arbetar jag som personligt ombud för personer med psykiska funktionsnedsättningar och långvarig psykisk ohälsa i Västra Gästrikland. Där ser jag hur människor faller mellan samhällets olika system. Mina egna erfarenheter av barn med NPF har också visat hur avgörande det är att få rätt stöd i rätt tid. Det gäller såklart oavsett funktionsvariation.
Ingen ska behöva kämpa ensam mot ett system som inte ser individen.
Därför är en skola där varje barn blir sett och får möjlighet att lyckas en av mina viktigaste frågor. Vi behöver tidigare stöd, en stark elevhälsa, alternativa vägar till kunskap, fler trygga vuxna och lärare som får mer tid för relationer. Jag vill att Sandviken ska vara en kommun där ingen elev faller mellan stolarna.
Jag drivs också av kulturens kraft. Med en lång bakgrund inom kulturvärlden vet jag vilken betydelse kultur har för gemenskap, psykisk hälsa och demokrati. Jag vill att det ska gå att leva på kultur i Sandviken och att fler lokala kulturutövare får möjlighet att bidra. Samtidigt ska alla, oavsett plånbok, kunna uppleva och utöva kultur. Ekonomin ska aldrig avgöra vem som får uppleva kultur eller känna gemenskap.
Natur, miljö och klimat hänger ihop med allt annat jag vill förändra. Klimatförändringarna påverkar redan kommunens ekonomi och människors vardag. Pengar som går till att reparera skador efter stormar och översvämningar kan inte användas till skolan, äldreomsorgen eller socialt stöd. När skördar slår fel och matpriserna stiger drabbas människor, särskilt de som redan har det tuffast. Därför är klimatfrågan en fråga om välfärdspolitik och social hållbarhet.
Jag kandiderar till kommunfullmäktige därför att jag vill vara med och bygga ett Sandviken där människor känner framtidstro, där naturen ses som en värdefull tillgång värd att värna och där ingen lämnas utanför.
Ett Sandviken där varje barn och vuxen får rätt stöd, där människor får möjlighet att bidra utifrån sina egna förutsättningar och där vi tar ansvar för både varandra och den värld vi lämnar över till nästa generation.
Ett framtidssäkrat Sandviken där livet får växa..
