Motion till kongressen – Drivmedelsskatt av Henrik Naglitsch
Drivmedelsskatt – nödvändigt men orättvist.
Bilkörandet måste minska i vårt samhälle. Drivmedelsskatten är ett nödvändigt incitament för att påverka bilanvändandet och samtidigt är det grovt orättvist. För den som bor i en storstad är tillgången på kollektivtrafik stor och ofta är avstånden begränsade. Den som väljer bilen, framför lokaltåg, buss eller cykel gör det av bekvämlighetsskäl, inte av tvång. Den bekvämligheten har klimatet inte råd med och därför behöver lagstiftaren använda de påtryckningsmedel som står till buds för att stävja bilåkandet och stimulera andra, klimatsmarta, färdmedel. Ett sådant styrmedel är drivmedelsskatten. Det borde vara mycket dyrare att åka bil än att åka kollektivt, om alternativet finns.
Problemet uppstår i de lägen där kollektivtrafik saknas. Den som bor i glesbygden har i många lägen valet mellan att åka bil eller att inte resa. I bästa fall går det en buss på morgonen och en på kvällen vilket kanske inte matchar de arbetstider, barnens skoltider eller andra aktiviteter som ingår i ett normalt liv. Lösningen blir att köra bil och då bli tvingad att betala den höga drivmedelsskatten som vi har för att stävja bilåkandet i städerna.
Det är kort och gott djupt orättvist att den som bor i Storuman och tar bilen till arbetet i Vilhelmina beskattas på samma sätt som den som bor i Märsta, norr om Stockholm, och tar bilen till arbetet i Solna, också norr om Stockholm, trots att det går ett pendeltåg var 15:e minut. Vi behöver hitta ett mer rättvist system som ger incitamentet att minska biltrafiken i storstäderna, där alternativa färdmedel finns och är goda, samtidigt som vi underlättar vardagen för de som bor i glesbygd där alternativen saknas. Idag är det sannolikt få i glesbygden som väljer att avstå bilen, följden blir att de enbart får en mycket sämre ekonomi är de som bor i storstäderna. Dessutom upplever de även ett stort avstånd i verklighetsbeskrivning mot oss i storstad som propagerar för att låta bilen stå och istället välja kollektivtrafik, då den möjligheten i många lägen helt enkelt inte finns i glesbygden.
För att komma till rätta med detta problem bör en differentierad drivmedelsskatt införas. Förenklat så går det ut på att den som tankar sin bil på en plats där 100 % av resorna kan bedrivas utan bil ska betala 100 % av en fastställd skattesats men den som tankar där alternativ till bilen helt saknas ska inte betala någon skatt alls. För att inte skapa ett sänkt totalt skatteuttag så kommer troligen drivmedelsskattens högsta nivå behöva höjas något mot dagsläget. Vi får inte glömma att drivmedelsskatten är en viktig del av de statliga finanserna och den gröna skatteväxlingen. Eftersom de flesta av oss bor i städer, och på andra platser där kollektivtrafiken är väl utbyggd, bör dock höjningen kunna bli relativt måttlig. Den stora lättnaden är för dem som bor och verkar i glesbygden och de är i klar minoritet. Sverige behöver en levande landsbygd och vårt parti kan tyvärr inte skryta med att vara det parti som bäst värnat möjligheten att leva och verka i landets alla delar. Det är dags att ändra på det.
Det finns alltid stora risker för orättvisor och oväntade effekter i ett differentierat skattesystem. För att undvika stora skillnader i skattenivå mellan närliggande orter behöver det finnas ett system som i mycket mjuka steg utjämnar de olika skattenivåerna mellan exempelvis Hällefors, Västerås och Stockholm. Det är helt nödvändigt att skillnaderna mellan närliggande orter inte blir så stor att vi börjar åka till andra orter för att tanka billigare. Det sista vi vill är att skapa mer biltrafik i jakt på billigaste bensinen. På grund av det kommer stadsnära landsbygd enligt detta utjämningssystem mest troligt inte kunna ges någon sänkt skatt. Det behöver utredas som skattereduktionen bör tar ut direkt vid pumpen, som ett sänkt pris, alternativt som ett avdrag vid deklaration beroende av bostadsort och antal körda mil.
Den som fruktar ett ökat bilanvändande på glesbygden på grund av sänkt fordonsskatt har nog inte mycket fog för det. De flesta bilarna körs av oss i storstaden och det är där den stora miljönyttan finns av att stävja att bilen väljs. I glesbygd körs det bil redan idag, och kommer att göras så länge kollektivtrafiken ser ut som den gör. Detta måste naturligtvis studeras innan en eventuell förändring genomförs. Det långsiktiga målet är naturligtvis att vi ska bygga ut kollektivtrafiken så att behovet av egen bil försvinner, med det är en helt annan diskussion och det finns ingen motsatsförhållande mot förslaget i denna motion.
Mitt förslag bygger på att utreda möjligheten till att införa en differentierad drivmedelsskatt baserad på tillgång till alternativa färdmedel så att den som bor i en stad med bra kollektivtrafik, och begränsade avstånd, ska betala en hög skattesats, medan den som bor i glesbygd med obefintlig kollektivtrafik, och stora avstånd, ska slippa den höga skatten.
Undertecknad föreslår:
– Att årsmötet antar motionen som sin egen, verkar för den och sänder del till kongressen.
– Att kongressen uppmanar riksdagsgruppen att ge Finansdepartementet i uppdrag att undersöka möjligheten att införa en differentierad drivmedelsskatt för personbilar proportionell mot tillgången på kollektivtrafik och andra alternativa färdsätt på orten.
– Att kongressen uppmanar riksdagsgruppen att ge Miljödepartementet i uppdrag att utreda förslagets eventuella påverkan på de totala utsläppen från biltrafiken i Sverige.
– Att skattesatsen på landsbygd ska bli märkbart lägre än idag.
– Att skattesatsen ska vara varierande på ett sådant sätt att det inte är lönsamt med extra bilkörande för att tanka där det är lägre skattesats.
– Att ett färdigt förslag ska finnas färdigt till valplattformen 2022.
Henrik Naglitsch
Medlen i Miljöpartiet de Gröna i Sigtuna kommun
