Hur länge får vi behålla fri press med SD vid rodret?
Debattartikel publicerad i ST 5 mars 2023
Public service ska utredas. De blå laget försäkrar att vi inte ska vara oroliga. Visserligen får väl Mello, satir och kvalitetsserier stryka på foten, men oberoende journalistik är fredad. Kan vi lita på det?
Linus Bylund är SD:s stabschef i riksdagen och ledamot i förvaltningsstiftelsen för public service. Bylund anser, likt Trump, att journalister som inte rapporterar till belåtenhet är nationens fiender. Bylund förordar även mer fysiska metoder som journalistrugby. Bylund anser dessutom att journalister på public service ska kunna straffas för partiskhet med löneavdrag eller avsked. Det ligger i linje med det förslag hans kumpaner i riksdagen hade, att misshagliga journalister skulle kallas upp till riksdagens kulturutskott för att näpsas.
En indikation för vad som är folkfientligt är Björn Söders utbrott på Twitter när Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, medverkade i Aktuellt (men vi vet sedan tidigare att Söder inte anser att judar är riktiga svenskar).
Sverige har en mediekultur som i stort sett hela resten av planeten bara kan drömma om. Reportrar utan gränser rankar situationen i alla planetens länder årligen. Bara åtta länder bedöms ha helt fri press. Sverige placeras på en mycket hedrande tredjeplats.
Jimmie Åkesson bedyrar partiets goda avsikter, men ett parti med SD:s agenda kan inte ta ut svängarna som de önskar i ett system som det svenska. SD måste följaktligen av nödvändighet strypa den fria pressen, något partitoppen inte hycklat om.
Låt oss kontrollera vad gänget säger när de inte sitter i tv-soffan. En klassiker är Rickard Jomshofs tweet: ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.”
Björn Söder stödde den polske finansministern som ville kontrollera chefstillsättningar och innehåll i polsk public service, och la till ”det kanske behövs även här i Sverige”.
Jimmie Åkessons utbrott om ”vänsterliberal smörja” i P3 är också talande.
Kent Ekeroth twittrade följande i april 2014: ”Går inte en dag utan att man blir mer och mer övertygad om att media måste bytas ut.”
När någon twittrade vid valvakan 2014 att SD ”inte kan stoppa media”, svarade Ekeroth: ”Haha. Det gör vi i sinom tid.”
Ekeroth har varit ute i kylan ett tag av skäl vi alla kommer ihåg men är tillbaka på banan igen efter att ha vilat upp sig i SD:s mönsterland Ungern.
Citaten ovan visar hur SD-toppen betraktar medias roll i deras framtida dröm Sverige. M och KD är mycket entusiastiska över idén att slakta public service, en mediakultur som är världsledande, utan att ha några funderingar över konsekvenserna. Om det är på grund av någon grumlig politisk idé eller om de bara vill ligga bra till hos Åkesson är osagt.
Sture Ståhle, Miljöpartiet Sundsvall
