Folkomrösta om kärnavfallet!
Ska det radioaktiva avfallet från landets kärnkraftsreaktorer förvaras i Östhammar? Idag ska kommunfullmäktige i Östhammar återigen debattera och besluta om en folkomröstning ska arrangeras i kommunen. Linda Eskilsson skriver, tillsammans med flera miljöpartister i länet, om vikten av en folkomröstning och nödvändigheten av att förvara kärnavfallet med den säkraste metoden på den säkraste platsen. Det handlar om ett avfall som måste hållas avskilt från människor, djur och natur i över hundra tusen år.
Folkomrösta om kärnavfallet!
Ska det radioaktiva avfallet från landets kärnkraftsreaktorer förvaras i Östhammar? Idag ska kommunfullmäktige i Östhammar återigen debattera och besluta om en folkomröstning ska arrangeras i kommunen.
Beslutet om att säga ja eller nej till slutförvar i kommunen är ett stort beslut, antagligen det största som kommer att fattas av kommunfullmäktige i Östhammar. Därför anser Miljöpartiet att en lokal folkomröstning ska hållas i frågan, så att alla invånare i kommunen får vara med och säga sin mening.
Det handlar om ett avfall som måste hållas avskilt från människor, djur och natur i över hundra tusen år. De svenska kärnkraftverken producerar varje vecka tre ton kärnavfall, trots att vi ännu inte har en säker metod för att hantera det. Det ser vi som djupt oansvarigt och för Miljöpartiet är det en självklarhet att kärnkraften ska avvecklas. Men det är också helt nödvändigt att hitta en metod att ta hand om det avfall som nu finns på det säkraste sätt vi kan komma på. Och på den säkraste plats som finns.
Bolaget Svensk kärnbränslehantering, SKB, har tagit fram ett förslag och söker nu tillstånd hos regeringen för att få förvara kärnavfallet i kopparkapslar 500 meter ner i berggrunden i Östhammars kommun.
Sedan början av 80-talet har SKB sökt efter platser där man kan slutförvara använt kärnbränsle och annat kärnavfall. Inledningsvis fördes ingen dialog med kommuner och lokalbefolkning och det ledde givetvis till kraftiga protester. När det inte var en framkomlig väg för SKB gjorde bolaget en helomvändning. Istället för att söka brett så blev kommuner med hög acceptans för kärnkraft det dominerande urvalskriteriet. För 10 år sen pekade SKB ut Östhammar som sin prioriterade plats.
Lokaliseringen av ett så farligt avfall som högaktivt kärnavfall är givetvis en mycket komplicerad fråga. Men vi har ett ansvar gentemot framtida generationer att minimera riskerna med slutförvaret, både då det gäller platsval och metodval. Lokal acceptans ska vara resultatet av en gedigen och transparent process med hög delaktighet från hela det svenska samhället. Men istället har SKB tillåtits att själva fastställa kriterierna för hur lokaliseringsprocessen ska gå till och har då valt minsta motståndets lag. Med ett stort informationsövertag har kärnavfallsbolaget skapat politisk acceptans för sitt platsval, i en kommun där det redan inledningsvis finns ett stort förtroende för kärnkraftsindustrin.
Att Östhammar ligger vid havet är en ytterligare risk. Vid ett läckage sprids de radioaktiva partiklarna snabbt till havet vilket kan få förödande konsekvenser. Området ligger också i en geotektonisk skjuvzon vilket innebär en högre risk för rörelser och jordbävningar.
Forskarsamhället är tveksamt till metoden SKB föreslår. Det vetenskapliga Kärnavfallsrådet har i ett mycket kritiskt yttrande sagt att det saknas vetenskaplig grund för den metod som föreslagits av SKB. Det handlar om huruvida kopparkapslarna kommer att hålla mot rostangrepp (korrosion). Koppar som barriär ifrågasätts både av forskare på KTH och representanter för internationella forskarsamhället.
Den osäkerhet som Kärnavfallsrådet påtalar är mycket allvarlig. Eftersom det finns stor osäkerhet kring metoden måste regeringen säga nej till SKB:s ansökan. Istället behöver vetenskapliga underlag fortsätta tas fram tills vi hittar en säkrare metod. Kärnavfallet måste förvaras i över 100 000 år innan radioaktiviteten klingat av. I det perspektivet är det bättre att fortsätta forska kring en säkrare förvaring. Att SKB, som ägs av kärnkraftsbolagen, har intresse av att få undan frågan från dagordningen är inte ett argument för att äventyra framtida generationers hälsa. Istället måste samhällets intressen stärkas i det fortsatta arbetet, både när det gäller platsval och metodval.
Om du, liksom vi, är orolig och vill påverka regeringen så är det möjligt att skicka synpunkter på ansökan till regeringen fram till den 17 juni. Låt oss ta ansvar för misstaget att använda kärnkraft som energikälla – det är inte de kommande generationernas ansvar.
Maria Gardfjell, riksdagsledamot Uppsala län (MP)
Kerstin Dreborg, gruppledare Östhammar (MP)
Freddie Eriksson, ersättare fullmäktige Östhammar (MP)
Malena Ranch, regionråd Uppsala län (MP)
Linda Eskilsson, kommunalråd Uppsala (MP)
Jenny Lundström, ordförande MP- Tierp
Hans Wennberg, gruppledare Älvkarleby (MP)