Stoppa det dödliga våldet mot kvinnor
Idag vill vi fira den internationella kvinnodagen fullt ut. Men för att fira måste vi få ett stopp på det grova våld och den brottslighet som dagligen drabbar kvinnor.
Sedan millennieskiftet har över 300 kvinnor mördats av en man som de kanske älskat och som de delat sitt liv med. Bara under förra året begravdes 22 kvinnor. En fruktansvärd konsekvens av ojämställdheten i vårt land.
Men det blir sällan rubriker i medierna. Inga nyhetsflashar på våra skärmar. Det talas istället om relationsbråk och familjetragedier. Faktum är att det handlar om grova brott som mord, misshandel och kvinnofridskränkning. Ofta också med barn som tvingas bevittna de fruktansvärda saker som våld i hemmet innebär, med livslånga trauman som följd.
Under det senaste året har stort fokus riktats på den gängkriminalitet och ungdomsbrottslighet som leder till öppet våld mellan unga killar på gator och torg. Det är självklart en oerhört viktig fråga som inte minst vi politiker ägnar mycket tid, kraft och resurser åt att adressera.
Men debatten saknar balans och statistiken talar sitt tydliga språk. För kvinnan kan det egna hemmet vara den farligaste platsen att vara på. En plats där hon borde känna sig trygg och säker. Men det är här de flesta våldsbrott riktade mot kvinnor äger rum och brotten begås av en närstående person. En person som hon borde vara trygg med.
En rapport från Brottsförebyggande rådet visar att en av fyra unga kvinnor i åldern 16 till 24 år blivit utsatta för våld av en nuvarande eller förre detta partner. Kvinnorna har blivit psykiskt, fysiskt och sexuellt misshandlade. Det finns kvinnor i Sverige som lever sina liv med stor rädsla varje dag. Flickor och kvinnor utsätts också för övergrepp och sexuella trakasserier i skolan, på arbetsplatsen och i det offentliga rummet. Det är en brutal och skrämmande verklighet som upptar alltför liten plats i den allmänna debatten.
Det dödliga våldet kommer aldrig plötsligt, utan föregås av en lång tid av kränkningar. De som drabbas av våld i nära relation har större risk att också drabbas av depression, självmordstankar, alkohol- och drogmissbruk. Signalerna finns där och att vi som rättsstat inte lyckas skydda dessa kvinnor och barn är ett misslyckande.
Lagstiftning har skärpts bland annat genom en ny samtyckeslag och minimistraffen för grov våldtäkt har höjts. Anslagen till kvinnojourerna har förstärkts. Men det räcker inte. Brott i nära relationer och våldtäkter ska klaras upp och skyldiga ska lagföras. Fler orosanmälningar måste göras i god tid. För det krävs bättre kunskap. Precis som med all brottslighet krävs ett förebyggande arbete. Jämställdhetsarbete i skolan och på alla arbetsplatser räddar liv.
Vårt samhälle genomsyras fortfarande av att mäns åsikter, handlingar och agerande är mer värda än kvinnors. Vi ser det i lönekuverten och i pensionsutbetalningarna. I skolan och i det offentliga rummet ges män och pojkar mer utrymme än tjejer och kvinnor. I föräldraförsäkringen står kvinnor för det största uttaget. Vi kvinnor och män behandlas olika redan från det att vi är barn. Vi fostras fortfarande in i ojämställdhet.
Män som slåss, hatar på nätet och begår sexualbrott har formats i ett samhälle med destruktiva patriarkala strukturer. Mannens makt över kvinnan leder i värsta fall till grov brottslighet.
Det är mycket som måste göras socialt, kulturellt och ekonomiskt för att vi ska nå ett jämställt samhälle, där mäns våld mot kvinnor får ett slut. Vi behöver stärka det förebyggande arbetet och bekämpa de destruktiva mansnormerna som leder till våld och förtryck. Det är ett långsiktigt och svårt arbete, men nödvändigt och fullt möjligt.
Uppsala kommun och Region Uppsala är drivande i jämställdhetsarbetet lokalt. Kompetensen ska höjas hos yrkesgrupper som kommer i kontakt med personer som kan vara utsatta för våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck. Hälso- och sjukvård, skola och fritidsverksamheter har särskilt viktiga roller i att upptäcka och agera på tecken på våld.
Vi ska lära av andra. Länsstyrelsen i Västmanland har ett nytt arbetssätt där djurskyddsinspektörer och veterinärer som upptäcker när djur far illa också kan anmäla till socialtjänst och polis om de misstänker att barn eller kvinnor utsätts för våld. Är man inte snäll mot kvinnor, är man sällan snäll mot husdjur. Det har visat sig vara ett strategiskt nytt arbetssätt, som ökar effektiviteten i arbetet för utsatta kvinnor och barn.
Vi behöver stärka och förbättra skyddet i akuta situationer och arbeta med det långsiktiga stödet till våldsutsatta. Det ska finnas tillräckligt stöd och möjlighet att lämna en våldsam relation. Det finns idag kvinnor som återvänder tillbaka till en våldsam man därför att de inte kan hitta någonstans att bo. Då har samhället misslyckats.
Mer måste göras för särskilt utsatta grupper av kvinnor, till exempel kvinnor utsatta för prostitution och människohandel, kvinnor med missbruk och kvinnor med funktionsnedsättning.
Det ska vara möjligt för socialtjänsten att ge stöd till barn som far illa, exempelvis de som utsätts för hedersvåld, även om vårdnadshavarna säger nej. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram lagförslag på hur socialtjänsten kan ge stöd även när föräldrarna motsätter sig det.
Vi behöver stärka rättsväsendet och skärpa straffen. Minimistraffen för det grova brottet kvinnofridskränkning måste höjas. Förslag om en straffskärpningsgrund för hedersbrott ska läggas fram till riksdagen och begreppet särskilt hedersbrott utreds för att föras in i brottsbalken.
Vi får aldrig sluta prata om våldet som sker i hemmen. Vi måste fortsatt satsa resurser att arbeta förebyggande och förhindra att kvinnor misshandlas till döds, samtidigt som de kvinnor och barn som drabbas måste få det skydd de behöver.
Maria Gardfjell (MP), riksdagsledamot
Malena Ranch (MP), regionråd
Rickard Malmström (MP), kommunalråd
Linda Eskilsson (MP), kommunalråd
