Vi bygger en smart stad
Diskussionen om Uppsalas utveckling, med nya stadsdelar och ändrad markanvändning, är livlig och engagerar många, vilket är mycket positivt. Stadens utveckling berör alla som bor och verkar här, och det vi bygger idag kommer stå i generationer framöver.
Vi läser på UNT:s ledarsida (7/10-2016) och på insändarsidan (11/10-2016) att det som byggs blir för högt och tätt, ljus och luft försvinner. Det finns en oro som vi har stor förståelse för. Uppsalaborna ska involveras i stadens utveckling och deras tankar och idéer om utbyggnaden ska tas till vara.
Stadsbyggnadstraditionen har förändrats i Sverige sedan miljonprogrammets dagar mellan 1965-75. Ett normalt miljonprogramsområde i Sverige kan tyckas tätbefolkat, med sina höghus och sitt storskaliga formspråk, men har i praktiken en mycket lägre befolkningstäthet än den klassiska kvartersstaden.
Byggnationer på 1980- och -90 talen var betydligt mer varierade och mer varsamt utformade. Man hade då lärt sig av de brister som uppstod ur miljonprogrammets absoluta fokus på att få fram många lägenheter på ett enkelt sätt.
Idag befinner vi oss i ett läge där vi har en akut brist på lägenheter i Uppsala. Trots att jämförelsen med miljonprogrammet haltar så kan man utan tvivel hamna samma fälla igen om vi endast fokuserar på kvantitet.
För att motverka detta så har Uppsala kommun utsett en stadsarkitekt, en tjänst som staden saknat sedan 2004. Vi arbetar också på att ta fram en arkitekturpolicy som ska antas av Kommunfullmäktige. Detta för att säkerställa att vi bygger på ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart sätt i framtiden.
En stad måste fungera i ett helhetsperspektiv, vilket ställer stora krav inte minst på hur vi kan transportera oss runt i staden för att på ett hållbart sätt nå jobb, utbildningsplatser och fritidsaktiviteter.
Ordentliga satsningar på bättre förutsättningar för fotgängare och cyklister, och inte minst en effektivare kollektivtrafik är viktiga förutsättningar när vi bygger för framtiden.
Att bygga tätarestäder är inget uppsaliensiskt påfund i skuggan av bostadskrisen. FN:s boende- och bosättningsorgan, UN-Habitat, har som en del i att skapa socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara städer ett riktmärke om minst 150 invånare per hektar, en hög grad av funktionsblandning och blandade upplåtelseformer för att uppnå en social mångfald i stadsdelarna.
När tätheten ökar och funktionerna blandas minskar dessutom behovet av transporter, markanspråken hålls till ett minimum, kostnaderna blir lägre och möjligheten till sociala möten ökar.
Dock måste kontinuerligt fördelar och vinster vägas mot de nackdelar som en förtätad stad kan innebära. En förutsättning för att bygga tätt är en god arkitektur och bevarandet av grönområden mellan de täta stadsdelarna.
När man tittar på det som byggts i Uppsala under de senaste åren så är det lätt att instämma i kritiken. Industristaden, som byggts efter en tio år gammal detaljplan, har ett storskaligt formspråk med hus i en enda stil, nyfunkis.
Uppsalas stadsplanering har lärt sig av dessa projekt. När den rödgröna majoriteten nu bygger i Rosendal och så småningom i Ulleråker delas kvarteren upp i mindre delar med ett fast markpris, där den som erbjuder den högsta arkitektoniska kvaliteten får bygga.
Skolor, äldreboenden, grönområden, cykelvägar och offentliga rum som Uppsalaborna kan mötas och vistas i ska finnas med i alla planer från start. Så får vi en mångfald i uttryck, och en hög andel verksamhetslokaler som ger service och arbetstillfällen. Vi bygger stad, inte bostadsområden.
Visst kan det tyckas trångt och mörkt mellan husen jämfört med miljonprogrammet, men tätheten ger också närhet, underlag för handel och restaurang, möjlighet till sociala möten och en social närvaro på gatan som skapar trygghet. En tät och nära stad ger också goda förutsättningar för ett ökat cykelanvändande.
Ju smartare vi bygger våra stadsdelar, desto mer mark kan vi också använda till annat. Den rödgröna majoriteten har tagit initiativ till att skapa naturreservat av Kronparken, vi skyddar viktiga delar av Ulleråker och åområdet från exploatering.
Ju tätare vi bygger staden, desto viktigare blir våra grönområden. Med marksnål planering kan stora delar lämnas orörda, samtidigt som behovet av bostäder och arbetsplatser tillfredsställs.
När UNT:s ledarsida och andra kritiker vill skala bort 2000 bostäder från planerna i Ulleråker så innebär det att mer mark måste tas i anspråk någon annanstans. Bostäder hamnar längre från stadskärnan, blir svårare att försörja med kollektivtrafik och ger mer biltrafik i staden som följd.
Miljöpartiet är just nu med och bygger den gröna staden, inte bara i Uppsala, utan runt om i landet. Inte bara för att vi måste, utan för att vi vill och vet att det blir goda livsmiljöer för de generationer som kommer efter oss.
Rickard Malmström
Kommunalråd (MP)
Paul Eskilsson
Uppsalahems styrelse (MP)
Lene Schill
Uppsalahems styrelse (MP)
Trond Svendsen
Vice ordförande Plan- och byggnadsnämnden (MP)
Susanne Engström
Plan- och byggnadsnämnden (MP)
Kerstin Lundberg
Plan- och byggnadsnämnden (MP)
Johan Lundqvist
Ordförande Gatu- och samhällsmiljönämnden (MP)
Klara Ellström
Gatu- och samhällsmiljönämnden (MP)
