Motreplik till Oliver Rosengrens (M) replik ”Lidandepeng behövs för alla som drabbats av vindkraft.”
Påståendet att vindkraften har orsakat väsentlig skada på det svenska elsystemet är felaktigt. Sverige har ett av världens mest robusta, leveranssäkra och klimatvänliga elsystem och har länge legat i topp i internationella jämförelser. Att beskriva systemet som havererat saknar faktastöd. Tvärtom har Sverige gått från att vara ett importland under kärnkraftens storhetstid till att i dag vara en av Europas största elexportörer, i huvudsak tack vare utbyggnaden av förnybar elproduktion.
Den så kallade volatiliteten är inte ett misslyckande, utan ett medvetet politiskt val. Det var Moderaterna som lade grunden till den avreglerade elmarknaden 1992 med marginalprissättning och prisvariationer, en reform som genomfördes 1996. Marknadslogiken är borgerlig, och den gynnar inte kärnkraft. Kärnkraft är dåligt anpassad för volatila marknader på grund av sina många oplanerade stopp och förlängda revisioner. När stora reaktorer faller ifrån oväntat belastas elsystemet kraftigt. Det är just dessa störningar som gör kärnkraft omöjlig på balansmarknaden.
Argumentet att ett elsystem med mycket vind- och solkraft inte går att hantera är föråldrat. Den teknik som krävs finns redan: vattenkraft, energilager, efterfrågeflexibilitet, geografisk spridning, import och avancerad systemstyrning etc. Moderna vindkraftverk kan dessutom bidra aktivt till nätstabilitet genom frekvens- och spänningsreglering. Att dessa tjänster ännu inte upphandlas i större skala beror på att systemet är robust. De behövs inte.
Det är också missvisande att utmåla kärnkraft som en garanti för stabilitet. De största störningarna i det svenska elsystemet har orsakats av att kärnkraftsreaktorer oväntat kopplats bort. Våren 2023 föll flera reaktorer ifrån samtidigt, vilket gav snabbt effekttapp. Batterier stabiliserade nätet under de första sekunderna, men ändå slocknade delar av Stockholm och TV-sändningar.
Elområdena är konstruerade för att styra ny elproduktion dit priserna är som högst. Det hade fungerat om politiken inte samtidigt stoppat många vindkraftsprojekt genom kommunala veton, statliga nej och utdragna tillståndsprocesser. När vindkraft bromsas sätts marknadens signaler ur spel. Resultatet blir permanenta prisskillnader som drabbar hushåll och företag: Sverige exporterar el, men importerar höga elpriser. Det är inte ett tekniskt misslyckande, utan ett politiskt skapat styrproblem, sprunget ur den volatila marknadskonstruktion som Moderaterna lade grunden för.
Oliver och jag är helt överens om att energisystemet ska styras av ingenjörskunskap och systemanalys. Jag har själv läst många universitetskurser om energi- och elsystem för att förstå helheten. Av Olivers text att döma har han inte gjort det. Om Oliver vill förstå elsystemet bör han luta sig mot forskare som analyserar hela system, inte enskilda kraftslag. Svenska energisystemforskare hade sagt att Sverige måste bygga ny kärnkraft om det hade varit så. Det gör de inte. Forskningen visar att kärnkraft är möjlig, men inte nödvändig. Scenario efter scenario av de med fokus med hela systemet visar tydligt att ett huvudsakligen förnybart system blir stabilt och mycket billigare än ett system som vilar på kärnkraft.
Jag föreslår att Oliver läser Christian Azar, Lina Bertling Tjernberg, Erik Dotzaur, Lisa Göransson, Filip Johnsson, Anna Krook Riekkola, Björn Sandén, Lars Zetterholm och Max Åhman. Till denna grupp vill jag även föra Tomas Kåberger och Lennart Söder, men anar att Oliver då ser rött även att de båda menar att kärnkraft är möjlig, men inte nödvändig. Hur som, man kan i alla fall kräva att politiska partiers företrädare tar ansvar för sina egna vägval. Det var Olivers parti som köpte in likkistan till kärnkraft med sitt förslag från 1992. Framför allt är det dags för Oliver att sluta kalla ett välfungerande elsystem för havererat.
Christine Tidåsen, Universitetslektor i Entreprenörskap och Marknadsföring vid Linnéuniversitetet, student i el- och energissystem och lokalpolitiker Miljöpartiet