Barn i Borlänge får vänta för länge på rätt stöd – nu behövs en helhetsbild
Foto: Unsplash.com/Annie Spratt
I Borlänge Tidning kunde man nyligen läsa om resursskolan Lanternan och hur barn med tydliga utredningar och stora behov nekas plats för att resurserna inte räcker. Tyvärr är detta ingen isolerad händelse.
I kommunfullmäktige lyfte Mikael Morin (MP) nyligen elevers rätt till stöd, och samma dag kom kommunens revisionsrapport om särskilt stöd. Båda visar samma sak: Borlänge saknar en samlad struktur för att uppfatta och möta behoven hos elever med omfattande svårigheter.
När skolans ordinarie stödinsatser inte räcker ska elever kunna få plats i en central särskild undervisningsgrupp (CSU) – kommunens mest anpassade miljö för elever med stora behov. Just där finns idag en av de största flaskhalsarna.
Det här handlar inte om att lärare, specialpedagoger eller elevhälsoteam gör fel. Tvärtom gör de ett mycket stort arbete inom sin yrkesutövning. Problemet är att Borlänge saknar en sammanhållen utformning och uppföljning av rutiner och dokumentation. Revisorerna konstaterar att arbetet med särskilt stöd skiljer sig stort mellan skolorna.
Det innebär att kommunen saknar en överblick över vilka behov som faktiskt finns, hur stödet täcks i dag och vad som skulle krävas för att alla elever ska få rätt stöd. När systemet inte fångar behov som saknar plats blir ”behovsbilden” i statistiken mer ett resultat av tillgången på CSU-platser än av barnens faktiska förutsättningar.
Vi känner till flera berättelser om barn som fått vänta två eller tre år på rätt stöd. Det är en enorm del av ett barns skoltid – ibland nästan hela mellanstadiet eller högstadiet. När skolsituationen faller sönder påverkas också självkänslan, relationerna och framtidstron.
Det här är en systemfråga, inte en skuldfråga. Ingen enskild yrkesutövare kan lastas för avsaknaden av en helhetsstruktur. Men utan kommunövergripande uppföljning hamnar ansvaret utspritt, och stödet blir ojämnt trots liknande behov.
Revisorerna pekar därför på flera nödvändiga åtgärder:
- gemensamma rutiner och riktlinjer för särskilt stöd
- uppföljning av hur många elever som bedöms behöva CSU även när plats saknas
- bättre analys av väntetider och behovsbild
- och förstärkt samverkan mellan skolorna.
Barnkonventionen är tydlig: barn har rätt till stöd utifrån sina behov, inte utifrån kommunens kapacitet vid ett givet tillfälle. För att leva upp till det måste vi börja följa det verkliga behovet. Det är så vi ger barn rätt stöd i tid – innan värdefulla år rinner iväg.
Annelie Larsson, ersättare i gymnasienämnden (MP)Helena Nash, ersättare i social- och arbetsmarknadsnämnden (MP)
Mikael Morin, ledamot i skolnämnden och gruppledare (MP)