Det är inte vindkraften som förstör naturen – det gör vi redan
Debatten om vindkraft i Sverige har fastnat. Den är stark, känslomässig och ofta centrerad kring vad som skulle kunna gå förlorat – tystnaden, den fria horisonten, den själsliga ron i en skogsglänta eller vid en stilla sjö. Allt detta är verkligt och viktigt. Men samtidigt råder ett slags villfarelse: att den svenska naturen är orörd fram till den dag ett vindkraftverk placeras där.
Sanningen är att mycket redan är förlorat.
Kalhyggen breder ut sig, skogsbilvägar nästlar sig djupt in i marker som tidigare kändes avlägsna. Den ”naturliga” sjön är kanske en reglerad vattenreservoar. Tysta skogar ersätts med ljudlösa men biologiskt tomma planteringar. Och varje dag avverkas mängder av skog i Sverige utan att protesterna når media eller kommunmöten. Var finns folkstormen då?
Vi behöver förstå att det som gör ont när ett vindkraftverk planeras ofta redan har hänt av andra orsaker. Men det har smugit sig in långsamt, som en normalitet. Då är det lätt att tro att just vindkraften är det stora hotet.
Men paradoxalt nog är det ibland tvärtom: bevarad skog är faktiskt en förutsättning för effektiv vindkraft.
Vindkraftverk fungerar bättre ovanför en jämn yta av trädkronor än på ett kalhygge. Skogen ger en jämn vindprofil, mindre turbulens och mer stabil energi. Det är ett fysiskt faktum. Därför bygger man höga torn, för att nå ovanför träden. Ett kalhygge, som många tror skulle vara bättre, gör tvärtom vinden ryckig och ineffektiv. Skog omkring vindkraftverk är inte ett hinder, utan en tillgång för elproduktionen.
För skogsägare kan vindkraft vara ett alternativ till storskalig avverkning. I stället för att hugga ner sin skog för kortsiktig vinst, kan man få långsiktiga arrendeintäkter genom att hysa vindkraft. Och ofta kan skogen runtom stå kvar.
Och vi skriver inte detta för att vi inte bryr oss om skogen. Tvärtom. Vi tillbringar själva mycket tid där. Vi får ro, vila och glädje i skogen. Det är där vi tankar kraft. Vi vet hur mycket en stig betyder. Vi vet hur det känns när solen faller genom glest grenverk och hur en sjö doftar tidig morgon. Men just därför blir kontrasten tydlig: hur snabbt allt detta kan förändras – inte av vindkraft, utan av skogsbruket. Många gånger när vi står och beundrar utsikten från ett högre parti, så inser vi efteråt att vi faktiskt stod och blickade ut över ett kalhygge. Så vanlig har den synen blivit.
Det betyder inte att alla vindkraftprojekt är bra eller ska byggas. Men det betyder att vi måste föra en mer ärlig och nyanserad diskussion. Inte fastna i att vindkraft är fult och störande, utan fråga oss: vad är alternativet? Vad försvinner om vi inte gör något?
Klimatförändringen påverkar skog, sjöar, djurliv och ekosystem. Den är ett hot mot precis det vi vill bevara. Mer el från förnybart kan minska trycket på skogarna, minska behovet av biobränsle och hejda förstörelsen. Vindkraften är inte den första störningen i landskapet – men den kan vara en del i att hindra den sista.
Det är dags att vi slutar tala om svensk natur som om den vore orörd, och börjar tala om hur vi faktiskt kan bevara det som ännu finns kvar. På riktigt.
Text: Ann-Sofie Jonsson och Rupert Tansley Miljöpartiet Gagnef. Mikael Morin, Miljöpartiet Borlänge.