Risk för tomma löften när miljöansvaret splittras
Att inte agera har också ett pris. Den som bromsar omställningen lägger framtida kostnader på hushåll, företag och kommande generationer, säger Mikael Morin, gruppledare Miljöpartiet Borlänge
Borlänge kommun är på väg att förändra sin miljöstrategi. Målen ska bli färre, mer översiktliga – och ansvaret för genomförandet ska i större utsträckning lämnas över till respektive nämnd. Det låter kanske effektivt. Men risken är stor att omställningen försvagas, splittras upp – och tappar fart.
Miljö- och klimatarbetet kräver tydlig styrning, samordning och uppföljning. När ansvaret sprids ut på många händer utan att det följs av resurser, kompetens eller ett tydligt ledarskap, ökar risken för att miljöambitionerna stannar vid just fina formuleringar. Den styrka som fanns i den tidigare strategin – konkreta mål för transporter, upphandling och naturvård – riskerar nu att bytas ut mot mer fluffiga skrivningar om att ”underlätta” och ”verka för”.
Det här sker trots att Borlänge samtidigt står inför några av sina största klimatutmaningar: att bryta bilberoendet, minska utsläppen från byggandet, utveckla fossilfri fordonsflotta, främja biologisk mångfald och skyfallshantering, ställa om upphandlingar och säkerställa att varje investering bidrar till klimatmålen.
Flera av dessa insatser riskerar att rinna ut i sanden:
- Det finns inte längre ett skarpt mål om minskad biltrafik till 2030.
- Den kommande fordonspolicyn föreslår ett mål på endast 50 % fossiloberoende fordon – trots att kommunen redan idag har över 90 %.
- Policyn ignorerar flera etablerade fossilfria alternativ som el, biogas och etanol, och låser in kommunen i en alltför snäv definition av HVO100 och diesel.
- Arbetet med att skapa laddinfrastruktur riskerar att stanna vid att man hoppas på externa aktörer.
- Ekosystemtjänster reduceras till dagvattenhantering, medan andra aspekter som biologisk mångfald, luftrening och skuggning riskerar att glömmas bort.
- De ekonomiska förutsättningarna varierar stort mellan nämnder – och det är långt ifrån självklart att till exempel skol- eller socialnämnden kommer prioritera klimatinvesteringar framför kärnverksamhet som personal eller läromedel.
- De klimatvinster som kan uppnås via strategisk upphandling kan gå förlorade om kraven inte samordnas eller prioriteras.
Det är också tveksamt om förvaltningarna har de resurser eller den samlade kompetens som krävs för att själva axla ansvaret för klimatstyrningen. Det krävs centralt politiskt ledarskap för att hålla ihop arbetet, sätta prioriteringar och väga målkonflikter. Nämnderna kan bidra med förslag på hur omställningen ska ske i verksamheterna – men det strategiska ansvaret måste ligga på en övergripande nivå. Kommunen har visserligen aviserat att ett stödmaterial, en så kallad åtgärdsbank, ska tas fram. Men utan tydlig styrning riskerar även detta att bli en pappersprodukt utan verkligt genomslag.
När majoriteten pratar om ekonomiska ramar som hinder för klimatambitioner, glömmer man också att icke-handling har ett pris. Den som inte driver på omställningen lägger i praktiken över framtida kostnader på enskilda hushåll, företag och kommande generationer. Kommunens styrning sker inte bara genom satsningar, utan genom varje upphandling, varje byggbeslut, varje detaljplan. Att göra rätt måste bli en del av själva strukturen – inte något som sker när tid och pengar råkar finnas.
Om Borlänge på allvar ska bli en klimatneutral kommun till 2030, krävs mer än visioner. Det krävs styrning, resurser, och politiskt mod. Annars riskerar vi att nästa miljöstrategi blir en avsiktsförklaring – inte en förändringsmotor.
Mikael Morin, gruppledare Miljöpartiet Borlänge